Vem går med i motståndsrörelser i auktoritära regimer?

De flesta av oss vilja gärna tro att vi skulle ha motsatt oss nazismens uppkomst i 1930-talets Tyskland. Vi kanske till och med vill tänka oss att vi modigt skulle ha kämpat i motståndet mot nazismen på 1940-talet. Men skulle vi? Vår förmåga att ta ställning kan komma att sättas på prov när auktoritarismen ökar över hela världen.

Alla demokratier med fria val kan förvandlas till autokratier. Med regeringar som begränsar politiska och medborgerliga rättigheter, centraliserar den verkställande makten, manipulerar val och minimerar mångfalden av politiska åsikter.

I västerländska demokratier inleds vägen mot autokrati ofta av blivande "starka män" vars fokus är att återinföra traditionalistiska värderingar och nationalism. De riktar sig vanligtvis utan skrupler mot fria medier, motståndare och marginella sociala grupper.

Steg för att öka autokratin möter dock alltid motstånd. Beroende på hur autokratiskt ett land är kommer detta motstånd att se olika ut. Tidigt i autokratiseringsprocessen är motstånd vanligt inom formella statliga institutioner. Det kan ta sig uttryck i öppna handlingar, inklusive offentliga uttalanden som fördömer regeringens handlingar.

I slutna autokratier utövas motståndet dock mer av hemliga sociala grupper. En anledning till detta är de personliga risker motstånd medför. I Vladimir Putins autokratiska Ryssland, till exempel, vet politiska oliktänkande att de riskerar att antingen bli mördade eller fängslade om de åker fast.

I USA, å andra sidan, där den nya administrationen har vidtagit åtgärder som ökar nivån av autokrati, kan oliktänkande i praktiken tystas ner på grund av rädsla för vedergällning. Många människor är rädda för att förlora sina jobb eller att negativa konsekvenser ska drabba deras företag.

Psykologisk profil

Forskningen utvecklas om de val som görs av dem som gör motstånd i autokratiska regimer och de strategier de tillämpar för att göra detta motstånd.

Intervjuer med motståndspersoner i Myanmar tyder på att personliga moraliska åtaganden, att vara medkännande och känna sig tvungen att agera när man bevittnar kränkningar av rättigheter, alla är faktorer som motiverar motstånd.

Dessa faktorer är också tydliga hos dem som hjälpte judar att överleva under Förintelsen. Till exempel tyder studier på att räddningspersoner var mer empatiska och moraliskt medvetna än andra. De hade i huvudsak socialiserats till ett mer etiskt förhållningssätt i barndomen och var därmed också mer inkluderande visavi människor från andra sociala grupper.

Människor som går med i motståndsgrupper tenderar också att vara mer öppna för att ta risker. Det är rimligt: ju mer benägen du är av att känna dig säker och trygg, desto mindre sannolikt är du att engagerar dig i något som kan äventyra det – även om din moraliska kompass antyder att du borde göra det.

Forskning om moraliskt mod i vardagliga miljöer visar att en tro att man kan lyckas och att man har nödvändiga kunskaper och färdigheter är viktiga faktorer för sannolikheten för ett ingripande när människor bevittnar normöverträdelser, oavsett om det innebär att sätta sig upp mot en förövare eller att skydda ett offer.

Karakteristiska ledarskapsdrag

Allt beror inte på enskilda personer. Ingen autokratisk ledare kan få makt utan att influera och övertyga sina anhängare. Samma sak gäller för motstånd: motstånd kan inte uppstå utan ett effektivt ledarskap.

Forskning tyder på att anhängare påverkas av ledare som skapar ett positivt (etiskt) klimat, vilket i sin tur påverkar deras eget (etiska) beteende.

En viktig aspekt för att bekämpa autokratier är att kommunicera att inkluderande moraliska värderingar, såsom universalism (tanken att saker som frihet, rättvisa, broderskap och jämlikhet ska gälla alla) och välvilja (att hjälpa, förlåta, vara ansvarig) är en utmärkande del i gruppens identitet.

Till exempel, när de danska judarna förföljdes av nazisterna 1943, började representanter för moraliskt grundade institutioner, inklusive organisationer som representerade det protestantiska prästerskapet och sjukhusläkare, aktivt göra motstånd mot regimen. De blev effektiva ledare eftersom de redan hade jobb som uppfattades vara moraliskt "engagerade", och folk litade på deras omdöme.

Forskning om ickevåldsmotstånd visar också att starka motståndsorganisationer och deras ledare ofta har ett inkluderande synsätt. Och när de är framgångsrika engagerar de ofta centrala aktörer i samhället som har makt att störa, som militära och ekonomiska eliter.

Forskning om det hemliga nätverket av aktivister som hjälpte förslavade människor att fly till de nordliga staterna i Amerika eller Kanada, har visat att inflytelserika kyrkoledare spelade en avgörande roll. De vägrade att följa federal lagstiftning som tvingade dem att hjälpa slavägare att fånga förslavade människor som hade rymt.

Att förstå att etiska förebilder tar ställning är viktigt för en motståndsrörelses anhängare. Stanley Milgram gav bevis för detta i sina mycket omdiskuterade psykologiska lydnadsstudier, och visade att 90 % av deltagarna som hade blivit ombedda att ge andra elektriska stötar slutade omedelbart om två biträdande lärare slutade först.

Att bygga motstånd

Hur kan vi stärka egenskaper hos människor som främjar lämpliga former av motstånd i en värld där autokrati är på frammarsch?

Att berätta för andra om moraliskt modiga gestalter kan fungera, men hjältemod är inte nyckeln för alla. Forskning lyfter fram ett antal andra – kanske överraskande – mål som kan få vanliga människor att stå upp för demokrati. Särskilt utbildningsinsatser som ökar kontakten mellan olika grupper kan vara användbara.

För att kunna stå emot autokratiska regimer och hjälpa människor som är förföljda behöver vi utveckla mer empati för människor som är annorlunda än oss själva. Det finns massor av forskning som visar att vita människor som flyttar till mindre segregerade områden i städer, blir mindre rasistiska.

Så kanske ju mer tid vi spenderar med människor som inte är som vi, desto mer växer vi vår potential som motståndsaktivister.

Vi kanske också vill öka vår självsäkerhet och självförtroende. En teknik är att upprepade gånger utsätta oss själva för situationer som väcker rädsla, men som tvingar oss att agera modigt, som att stå emot mobbare. Detta är en avgörande del av t.ex. etisk polisutbildning.

Att lära sig om moraliska värderingar kan också bidra till att bygga upp förtroende. Lärare som får uppgiften att lära ut gott moraliskt beteende kan göra detta effektivt genom att fokusera på universella principer – snarare än de som är baserade på kultur eller social klass – som att behandla andra hur vi vill bli behandlade.

Detta är byggstenar för en gruppidentitet som stärker empati med andra och våra förväntningar på gott beteende.

Referenser

• Would you join the resistance if stuck in an authoritarian regime? Here’s the psychology, Magnus Lindén and George R. Wilkes (2025.03.25) | The Conversation
• Fler bilder (av upphovsrättsskäl) plus några länkar i det engelska originalet.

Skribenter

Magnus Lindén, Associate Professor of Psychology, Lund University och George R. Wilkes, Director, Relwar Project, Senior Research Fellow, King's College London