IDstory /The Conversation/ + Tags

USA:s försvarsminister Hegseth förstår inte skillnaden mellan militär makt och sann säkerhet

Originalꜜ från forskarplattformen The Conversation. Author infoꜜ  //  Kommentarer (0)ꜜ

‘Warrior ethos’ mistakes military might for true security − and ignores the wisdom of Eisenhower

Hundratals generaler och amiraler samlades i Quantico, Virginia, den 30 september 2025 efter att ha kallats dit från hela världen av sin chef, försvarsminister Pete Hegseth, för en sammankomst som – föga förvånande – kretsade kring vad Hegseth ofta beskriver som ”warrior ethos”.

Tyst lyssnade de på när Hegseth lovade att göra militären ”starkare, tuffare, snabbare, vildare och mäktigare än den någonsin varit”, och utropade att han skulle åtgärda ”decennier av förfall” inom försvaret.

Du läser nu en av 84 artiklar från The Conversation

President Donald Trump talade i över en timme i ett politiskt tal där han hånade tidigare presidenter. Han hävdade att ”politisk korrekthet” skulle bannlysas från försvaret.

Mötet ägde rum kort efter Trumps exekutiva order den 5 september om att döpa om försvarsdepartementet till ”Department of War.” Med det skiftet återgick Trump till ett namn som inte använts sedan 1940-talet.

Namnbytet handlar om mycket mer än ett nytt varumärke – det signalerar en eskalering av administrationens militanta tänkesätt, vilket redan 1961 president Eisenhower varnade för i sitt avskedstal och som grundlagsfäderna medvetet försökte begränsa.

Tajmingen känns särskilt anmärkningsvärd mot bakgrund av nylig rapportering om hemliga amerikanska militärinsatser. År 2019 landsteg Navy SEAL-soldater i Nordkorea för att placera en avlyssningsapparat mitt under känsliga kärnvapensamtal. Riskerna var enorma – upptäckt hade kunnat utlösa en gisslankris eller krig med en kärnvapenstat.

Att operationen godkändes av Trump under hans första mandatperiod illustrerar en alltmer riskfylld militarism som har präglat amerikansk utrikespolitik i decennier. Denna militarism är huvudämnet i min bok ”Dying by the Sword”.

Namnbytet offentliggjordes också kort efter att Trump godkänt ett amerikanskt militära anfall mot en venezuelansk båt som administrationen påstod hade narkolast och koppling till kartellen Tren de Aragua. Attacken dödade 11 personer. Administrationen försvarade dödsfallen genom att kalla de drabbade för ”narkoterrorister”.

Bildtext: USA har ökat militärövningarna i Puerto Rico som del i en kampanj i södra Karibien mot båtar som misstänks transportera olagliga droger.

Att medvetet överge återhållsamhet

Department of War existerade från 1789 till 1947, då kongressen stiftade National Security Act som organiserade om försvarsgrenarna till National Military Establishment. Två år senare bytte lagstiftare namn till Department of Defense.

Tjänstemän ogillade akronymen ”NME” – den lät obehagligt lik ”enemy” – men det handlade om mer än utseende.

Efter andra världskriget ville amerikanska ledare betona ett defensivt snarare än aggressivt militärt förhållningssätt när de gick in i kalla kriget – en decennielång konflikt mellan USA och Sovjetunionen som präglades av kärnvapenkapplöpning, ideologisk rivalitet och proxykrig utan direkt stormaktskrig.

Betoningen stämde även med USA:s nya strategi: diplomaten George F. Kennans containment-strategi som gick ut på att hålla sovjetisk makt och kommunism i schack runt om i världen.

Kennans strategi överlevde knappt ett försök att driva en mer aggressiv ”rollback”-politik mot Sovjetunionen i Central- och Östeuropa. Det blev i stället en långsiktig satsning: att hindra fienden från att expandera, låta dess makt avta och kollapsa utan att riskera ett tredje världskrig.

I praktiken handlade det om mindre fokus på krigsförberedelser och mer på allierade, underrättelser, bistånd, handel och defensiv styrkeprojektion. Förhoppningen var att den yttre miljön skulle förändras så att Moskvas inflytande minskade utan attacker. För att strategin skulle fungera behövde USAs militära organisation omformas.

I ett anförande inför kongressen 1949 beskrev president Harry S. Truman omorganisationen som en ”samordning” av försvarsgrenarna som skulle ge effektivitet och koordinering.

Men ett djupare syfte var filosofiskt: att uttrycka USA:s militära makt som defensiv och beskyddande, och enligt Truman att stärka civil kontroll.

Värdet med denna återhållsamhet blir tydligast i Eisenhowers avskedstal i januari 1961.

På mindre än tio minuter varnade den tidigare femstjärniga generalen, som lett de allierade till seger i andra världskriget, amerikanarna för uppbyggnaden av ett ”militärindustriellt komplex.” Han erkände att nationens ”vapen måste vara mäktiga och redo för snabb insats”, men varnade samtidigt för ”potentialen för katastrofalt maktmissbruk, som består och kommer att bestå.”

Nya fiender och destabiliserade regioner

Det riskabla Nordkorea-uppdraget med Navy SEAL visar hur USA:s militaristiska strategier ibland skapar just de faror man vill motverka.

I stället för att stärka diplomatin riskerade operationen att förstöra samtalen och eskalera konflikten. Det är också min boks huvudsakliga tes: USA:s reflexmässiga beroende av vapenmakt gör varken landet starkare eller säkrare – det leder till nya fiender, destabiliserar regioner och flyttar resurser från verklig säkerhet.

Det gör också USA mindre uppskattat och respekterat. Utrikesdepartementets budget är fortfarande bara en bråkdel av försvarsdepartementets, och amerikanska biståndsmyndigheten USAID – som en gång var hjärtat i amerikansk mjuk makt – har nu lagts ned och integrerats i State Department.

Dagens militärbudget är större än vad Eisenhower kunnat föreställa sig.

"

Eisenhowers avskedstal, den 17 januari 1961, där han varnade för uppkomsten av ett ”militärindustriellt komplex.”

Trumps omdöpning från Department of Defense till Department of War markerar en förskjutning mot att betrakta amerikansk makt primärt som militär styrka. Denna ram sätter våld i centrum för problemlösning och förknippar fientlighet och aggressivitet med ledarskap.

Men historiska erfarenheter visar att militär dominans inte gett strategisk framgång. Den tankefiguren ledde till ändlösa krig i Afghanistan och Irak, misslyckade insatser i Libyen och Syrien – konflikter som tillsammans kostade miljarder dollar och hundratusentals liv, men lämnade landet mindre säkert och med försvagad internationell legitimitet.

”Endast ett vaket och informerat medborgarskap”, sa Eisenhower, kan skapa rätt balans mellan militär styrka och fredliga mål.

Titeln på min och min medförfattares bok hämtade vi från Matteusevangeliet – kapitel 26, vers 52 – “den som lever med svärdet ska dö av svärdet.” Genom modern historia har verklig säkerhet byggts av diplomati, internationell rätt, ekonomisk utveckling och satsningar på sjukvård och utbildning – inte av en föreställd ”krigaranda.”

USA behöver, enligt min mening, inget Department of War. Det behöver ledare som förstår, precis som Eisenhower, att den som lever med svärdet går under. Riktig säkerhet skapas av den tysta styrka som skapar legitimitet och varaktig fred. USA kan åter välja att representera dessa värden – att leda genom föredöme, inte genom fruktan.

References

Author

Monica Duffy Toft, Professor of International Politics and Director of the Center for Strategic Studies, The Fletcher School, Tufts University

Kommentarer

  1. Ett namnbyte till "Departement of War" kräver ett godkänande av Kongressen. Något sådant fanns inte när denna artikel publicerades.
    // Johan Schlasberg, chefredaktör i BiBB (2025.10.08)
  2. Din kommentar // Namn, titel (2025....)

The Conversation: 2025.09.30 Publicerades i BiBB: 2025.10.08



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 20 The Conversation 84 2 flags (T) USA 104

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®