Trumpismen rötter: kulturkrig, politisk polarisering och ökad ojämlikhet

Sovjetunionens kollaps – en strukturerande yttre fiende – styrde om den politiska konfrontationen till att utpeka en inre fiende. Kulturkriget har blivit det dominerande ideologiska slagfältet, drivet av två nära sammanlänkade krafter. Å ena sidan strävar en religiös radikalisering ledd av nationalistiska kristna rörelser – såsom den nya apostoliska reformationen – efter att bromsa sociala framsteg och främja visionen om en fullständig teokrati. Å andra sidan drivs den växande rasistiska oron av rädsla för vit demografisk nedgång och motstånd mot framsteg inom medborgerliga rättigheter.

Kommentatorn Pat Buchanan såg det komma redan på 1990-talet. I ett tal vid Republikanernas nationella konvent 1992 varnade han: ”Det pågår ett kulturkrig om Amerikas själ ... lika kritiskt som kalla kriget självt.” Buchanan, som var för radikal för sin tid, förespråkade ett vitt, kristet, konservativt USA som var fientligt inställd till kosmopolitiska eliter. Även om han marginaliserades då lade hans idéer grunden för det som skulle bli trumpismen.

Newt Gingrich, som var talman i representanthuset från 1995 till 1999, spelade en avgörande roll i att omforma både det republikanska partiet och amerikansk politik. En republikansk grupp som han var ordförande för delade ut en pamflett till republikanska kandidater med titeln "Språk: En viktig kontrollmekanism", där de rådde dem att använda upplyftande språk för att beskriva sig själva, och provocerande termer som "korrupt", "omoralisk" och "förrädare" för att beskriva sina motståndare. Denna aggressiva retorik omdefinierade politiska rivaler som fiender som ska besegras – vilket bidrog till att bana väg för en högerpolitik där seger trumfar demokratiska normer.

Samtidigt intensifierades polariseringen av uppkomsten av ett nytt konservativt medieekosystem. Lanseringen av Fox News 1996, tillväxten av högerorienterade pratradioprogram som Rush Limbaughs och den senare explosionen av sociala medier gav den amerikanska högern kraftfulla verktyg för att forma och radikalisera den allmänna opinionen. Idag fångar algoritmdrivna informationsbubblor medborgarna i alternativa verkligheter, där felinformation och upprördhet överröstar den förnuftiga debatten. Detta har fördjupat polariseringen och splittrat samhället som helhet.

Ilskans kanalisering

Denna ideologiska och mediemässiga omställning har utvecklats parallellt med en bredare kris: upplösningen av det nyliberala samförståndet efter kalla kriget. Löften om gemensamt välstånd har ersatts av avindustrialisering, fördjupade ojämlikheter och utbredd förbittring. Efterföljande trauman – från 11 september och finanskraschen 2008 till covid-19-pandemin – och utländska krig utan verkliga segrar har urholkat allmänhetens förtroende för etablissemanget.

Trump kanaliserar denna ilska. Han erbjuder en vision om ett återställt och idealiserat Amerika, en borttagande av de senaste sociala framstegen och ett återupprättelse av en nationell identitet grundad i religion och ras. Hans populism är inte en sammanhängande ideologi utan ett känslomässigt svar – sprunget ur upplevd orättvisa, förödmjukelse och förlust.

Trump är mer än ett symptom på Amerikas demokratiska kris: han är dess mest tydliga manifestation. Han förkroppsligar arvet från 1990-talet – ett grundläggande decennium av identitetskriser, kulturkrig och avreglering av media. Sedd som en politisk outsider har han aldrig bedömts som en traditionell politiker, utan snarare omfamnats, av vissa, som den arketypiska "selfmade man" – en framgångsrik affärsman och reality-TV-kändis.

Hans retorik – gränsöverskridande, provokativ och ofta grym – ger röst åt det som tidigare förtryckts. Motståndarnas förödmjukelse blir en del av föreställningen. För hans anhängare är det upplyftande. Den bryter tabun, nonchalerar politisk korrekthet och ger näring åt fantasin om att återfå ett förlorat Amerika.

Och han är inte längre ensam. Med högljutt stöd från ekonomiska och tekniska eliter som Elon Musk – nu en central figur inom den radikaliserade högern på X – har trumpismen gått in i en ny fas. Tillsammans har de skisserat en ny typ av auktoritär, kulturell och digital makt, där inflytande är viktigare än institutioner.

USA omvalde inte bara en person, utan en stil, en era och en världsbild byggd på dominans, disruption och förakt för regler. Ändå är historien oskriven: berusad av hybris och underminerad av inkompetens kan Trumpismen ännu krascha in i verklighetens vägg – med konsekvenser långt bortom Amerikas gränser.

References

• Culture wars, political polarization and deepening inequality: the roots of Trumpism, Jérôme Viala-Gaudefroy (2025.02.21) | The Conversation
• Images (copyright reason), and links in the English original
• Artikeln är publicerad med tillstånd
• Om den mycket stora forskar-och mediaplattformen The ConversationORD i BiBB
• About BiBB, an encyclopedia 4.0

Author

Jérôme Viala-Gaudefroy, Spécialiste de la politique américaine, Sciences Po