Sarkasm som bekväm ursäkt

Efter att president Donald Trump under en demonstration i juni 2021 sa att ökad testning var orsaken till det stigande antalet infektioner, var det många som direkt fördömde detta felaktiga påstående.

Sex dagar senare, under ett samtal med publik på Fox News frågade Sean Hannity Trump om denna kommentarer om ökad testning.

Trump svarade: "Ibland säger jag skämtsamt, eller säger sarkastiskt, om vi inte gjorde tester skulle det se bra ut".

Detta verkar vara ett mönster. Två månader tidigare hade presidenten talat om de positiva effekterna av att injicera desinfektionsmedel i kroppen för att bekämpa Covid-19. Efter att många hälsotjänstemän uttryckt sin bestörtning, hävdade Trump upprepade gånger att han bara varit sarkastisk [länk i originalet].

// Bild på tweet och Trump med länk där han talar om det positiva med desinfektionsmedel mot Covid-19 //

Samma månad, efter att han stavat "Nobelpriset" fel i en tweet - skrev det som "Noble Prize" - tog han bort tweeten efter att ha upprepat en välbekant ursäkt: sarkasm.

Vad är det som gör ordet sarkasm till en så bekväm ursäkt för människor som försöker ta avstånd från vad de har sagt?

Som jag skriver i min bok om 'Ironi och Sarkasm' tänker de flesta kognitionsforskare och andra språkforskare på sarkasm som en form av verbal ironi. Båda sätten att tala går ut på att säga motsatsen till vad du menar. Men målen för ironi och sarkasm är faktiskt olika.

Om någon till exempel muttrar "Vilket vackert väder!" en kall och regnig dag är det tydligt att de talar ironiskt om en bedrövligt situation. I allmänhet används ironi för att ge kommentarer till oväntade och negativa resultat.

Sarkasm, å andra sidan, används oftast för att nedvärdera andra människors handlingar. Om någon säger till dig att du är ett riktigt geni efter att du glömt att träffa dem för ett viktigt möte, betyder det uppenbarligen inte att du är mentalt begåvad. Enkelt uttryckt är ironi kommentarer, men sarkasm är kritik.

Det verkar okomplicerat nog. Men i praktiken är gränsen mellan ironi och sarkasm suddig och förvirrande. Många hävdar att de är sarkastiska när de faktiskt är ironiska, som i det tidigare exemplet med vädret.

Utvidgningen av sarkasmens domän – på ironins bekostnad – är ett språkligt skifte som har pågått under en tid. Faktum är att lingvisten Geoffrey Nunberg (länk) uppmärksammade detta fenomen för 20 år sedan. Så det är svårt att klandra presidenten för att han blandar ihop de två.

Ett annat element som gör sarkasm svår att förstå har att göra med att säga motsatsen till vad som menas. Mottagaren av ett sådant uttalande är inte tänkt att ta det bokstavligt.

Av denna anledning, när vi använder verbal ironi eller sarkasm, kan vi använda ledtrådar för att signalera vår icke-bokstavliga avsikt (länk). Vi kan till exempel tala i en ton som är långsammare, lägre och högre än hur vi pratar normalt. Vår pitch kan svepa upp eller ner. Ironiska uttalanden åtföljs också ofta av ansiktsutställningar, som ett leende eller rullande ögon.

Och det är därför vi, när vi är sarkastiska över text eller e-post, använder emojis för att förmedla icke-bokstavliga avsikter. Naturligtvis, inte ens då, finns det någon garanti för att mottagaren kommer att tolka meddelandet korrekt.

President Trump använder sig ibland helt klart av sarkasm. Till exempel, vid en demonstration i december 2019 i Hershey, Pennsylvania (länk), sa han, med hänvisning till Representanthusets nära förestående beslut att inleda riksrättsförfarande, att demokraterna "också förstår siffrorna för enkäten, men jag är säker på att det inte hade något att göra med det." Han signalerar sarkasm genom att använda absoluta ord som "säker" och "ingenting" och genom att gestikulera brett med båda händerna. Han pausar också för att ge sin publik ett ögonblick för att tolka hans anmärkning som motsatsen till vad han har sagt – att "mina höga omröstningssiffror har allt att göra med riksrätt." Kommentaren är sarkastisk eftersom det finns ett tydligt mål: demokraterna i kongressen.

Som presidenten upprepade gånger har visat kan ett påstående om avsedd sarkasm användas för att gå tillbaka en kommentar som har kritiserats eller på annat sätt fallit platt. Tack vare vår tvetydiga (slippery) förståelse av termen, tillsammans med hur sarkasm lätt kan missas, kan den fungera som ett "Get Out of Jail Free"-kort: Talaren kan ta en konversationsmulligan [mulligan är en term som bland annat används i golf för att göra omm ett slag utan att det första räknas. Min anm.] och försöka göra saker rätt.

Vi har alla sagt saker som vi senare ångrade och vädjade till att "skämta" eller "jag var sarkastisk." Men om vi vanemässigt söker efter sådana ursäkter för att befria oss själva från språkliga synder, blir det, som den lille pojken som ropade varg, mindre och mindre effektivt.

Referenser

• Why ‘I was just being sarcastic’ can be such a convenient excuse, Roger Kreutz (2020.07.02) | The Conversation
• Fler bilder (av upphovsrättsskäl) i det engelska originalet plus några länkar i texten.
• Sarkasm eller bluffORD i uppslagsverket BiBB

Skribent

Roger Kreutz, Associate Dean and Professor of Psychology, University of Memphis