Nato-toppmötet visade att Europa och USA inte längre har en gemensam fiende

Mark Rutte hade en föga avundsvärd uppgift vid toppmötet i Haag den här veckan. Natos generalsekreterare behövde hantera de skilda amerikanska och europeiska synsätten på dagens säkerhetshot. Efter att Rutte gjort extraordinära ansträngningar och visat en påfallande inställsam smickrande hållning gentemot Donald Trump för att säkra viktiga resultat för alliansen, verkar han ha lyckats – åtminstone för tillfället.

En av 37 artiklar på Café BiBB

Men vad detta möte och förberedelserna inför det har gjort allt tydligare är att USA och Europa inte längre ser sig själva som förenade mot en gemensam fiende. Nato grundades 1949 som en försvarsallians mot det erkända hotet från Sovjetunionen. Detta definierade alliansen under hela kalla kriget fram till Sovjetunionens upplösning 1991. Sedan Ryssland invaderade Ukraina och annekterade Krim 2014 har Nato fokuserat på Moskva som det största hotet mot internationell fred. Men det allt mer aggressiva Kina kräver nu större uppmärksamhet från USA.

Det finns vissa symboliska åtgärder som signalerar hur saker håller på att förändras. Varje Natotoppmötes deklaration sedan den ryska invasionen av Ukraina 2022 har använt samma formulering: ”Vi följer internationell lag och FN-stadgans syften och principer, och vi är fast beslutna att upprätthålla den regelbaserade internationella ordningen.”

Deklarationen som publicerades under Haag-toppmötet den 25 juni nämner varken detta eller något liknande. Faktum är att, i avvikelse från tidigare deklarationer, är de fem styckena i Haag-deklarationen brutalt korta och fokuserar enbart på att beskriva alliansen utifrån militär kapacitet och ekonomiska investeringar för att upprätthålla den. Ingen hänvisning till internationell lag och ordning denna gång.

Detta verkar vara ett noggrant regisserat resultat av ett medvetet förkortat toppmöte, utformat för att begränsa Trumps oförutsägbara utspel. Det verkar också vara ett tecken på en växande klyfta mellan den amerikanska strategiska inriktningen och de säkerhetsintressen som Kanada och Europas Nato-medlemmar uppfattar.

Att deklarationen var så kort och så fokuserad på ett så smalt antal frågor tyder på att det fanns ovanligt djupa motsättningar som inte kunde överbryggas.

Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har Nato-allierade varit enade i sin kritik av Ryssland och sitt stöd för Ukraina – fram tills nu.

Sedan januari har Trumps administration inte godkänt något militärt stöd till Ukraina och har kraftigt minskat både materiellt stöd och kritiken mot Ryssland. Trump har försökt få slut på kriget snabbt, på villkor som i praktiken innebär en kapitulation inför rysk aggression; hans förslag innebär att erkänna Rysslands kontroll över Krim och de facto-kontroll över vissa andra ockuperade områden (Luhansk, delar av Zaporizjzja, Donetsk och Cherson). Han har också föreslagit att Ukraina inte ska gå med i Nato, men kanske få säkerhetsgarantier och rätt att gå med i EU.

Samtidigt har europeiska allierade försökt finansiera och stödja Ukrainas försvarsinsatser, ökat biståndet och det militära stödet, samt fortsatt att skärpa sanktionerna.

Ett annat tecken på de skilda prioriteringarna mellan Europa och Kanada jämfört med USA var beslutet av Pete Hegseth, USA\:s försvarsminister, att dra sig tillbaka från ledarskapet för Ukrainas försvarskontaktgrupp, en ad hoc-koalition av länder världen över som tillhandahåller militärt stöd till Ukraina. Hegseth valde också symboliskt att inte närvara vid gruppens möte före toppmötet i juni.

Trump har länge varit bestämd om att Nato-medlemmarna ska uppfylla sitt åtagande från 2014 att lägga 2 % av BNP på försvaret, och Rutte tog fasta på det. Redan 2018 föreslog Trump att detta borde höjas till 4 eller 5 %, men det avfärdades då som orimligt. Nu, i ett beslut som visar på en växande oro både för Ryssland som hot och för det amerikanska stödet, har Nato-medlemmarna (utom Spanien) kommit överens om att öka försvarsutgifterna till 5 % av BNP under de kommande tio åren.

Donald Trump håller en presskonferens efter Nato-toppmötet.

Natos artikel 3 kräver att medlemsstaterna upprätthåller och utvecklar sin kapacitet att stå emot angrepp. Men sedan 2022 har det blivit allt mer uppenbart att många Nato-länder inte är förberedda på något större militärt engagemang. Samtidigt känner de i allt högre grad att Ryssland är ett större hot på deras egen tröskel. Det finns en insikt, särskilt bland de baltiska staterna, Tyskland, Frankrike och Storbritannien, att de behöver öka sina försvarsutgifter och sin beredskap.

För att USA ska kunna fokusera mer på Kina kommer en större andel av den amerikanska flottan att flyttas till Stilla havet. De kommer också att överföra sina mest avancerade nya fartyg och flygplan till regionen, samt öka närvaron genom övningar, utbildning, utvecklingsinsatser och samarbete med allierade och andra flottor i västra Stilla havet. För att göra detta måste USA minska sina åtaganden i Europa, och de europeiska allierade måste ersätta dessa kapaciteter för att kunna upprätthålla avskräckningen mot Ryssland.

Grundbulten i Nato-fördraget, artikel 5, sammanfattas ofta som ”ett angrepp på en är ett angrepp på alla”. På väg till toppmötet i Haag verkade Trump osäker på det amerikanska åtagandet till Nato. När han ombads förtydliga detta vid toppmötet sa han: ”Jag står bakom det \[artikel 5]. Det är därför jag är här. Om jag inte stod bakom det, skulle jag inte vara här.”

Lord Ismay, Natos första generalsekreterare, sade en gång (om än möjligen apokryfiskt) att syftet med alliansen var att hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere. Tyskland är nu en integrerad del av Nato, och amerikanerna är kvar – om än vankelmodiga. Men det finns sprickor, och Rutte kommer att ha fullt upp med att hantera Trumps minskande intresse för att skydda Europa om han ska lyckas hålla ryssarna på avstånd.

References

• How Nato summit shows Europe and US no longer have a common enemy, Andrew Corbett (2025.02.21) | The Conversation
• Images (copyright reason), and links in the English original
• Artikeln är publicerad med tillstånd
• Om den mycket stora forskar-och mediaplattformen The ConversationORD i BiBB
• Ryssland - Ukraina, Tema i BiBB
• About BiBB, an encyclopedia 4.0

Author

Andrew Corbett, Senior Lecturer in Defence Studies, King's College London