Ungerns utträde ur Internationella
brottmålsdomstolen ICC är ett tecken i tiden.

Efter att ha beslutat att strunta i en internationell arresteringsorder mot Benjamin Netanyahu blev Ungern det första europeiska landet att tillkännage planer på att lämna Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Detta kommer efter att president Viktor Orbán var värd för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, trots att ICC utfärdat en arresteringsorder för honom i samband med krigsförbrytelser i Gaza.

Som medlem av ICC förväntas Ungern överlämna alla som omfattas av en sådan häktningsorder till ICC om de kommer in i landet. Istället rullade Orbán ut röda mattan.

En av 37 artiklar på Café BiBB

Efter besöket bekräftade en högt uppsatt regeringstjänsteman Ungerns avsikt att lämna domstolen. Det kommer att dröja ett tag innan vi vet om landet kommer att fullfölja hotet eftersom det tar minst ett år att lämna efter att en formell skriftlig underrättelse har skickats, men själva signalen är en milstolpe.

Ungerns öppna förkastande av en viktig del av internationell rätt är ytterligare bevis på de tektoniska [enorma ]förändringar som sker i de internationella relationerna.

Under större delen av 1990-talet och början av 2000-talet fokuserade en stor del av västerländsk utrikespolitik på att skapa institutionella mekanismer som syftade till att bevara den liberala internationella konsensus som uppstod i slutet av kalla kriget. Skapandet av Världshandelsorganisationen (WTO) och ICC var två av de mest konkreta manifestationerna av detta etos.

Båda representerar försök att införa juridisk och rättslig formalia i internationell politik. Till skillnad från sina två tillfälliga föregångare – de internationella brottmålsdomstolarna för Jugoslavien och Rwanda – är ICC en permanent domstol. Den har till uppgift att genomföra rättegångar mot personer som anklagas för inblandning i allvarliga brott, såsom folkmord.

Även när idén om att internationella relationer borde omfattas av fler regler och verkställighet av domstolar var som mest populär möttes den av skeptiker och kritiker, särskilt bland länder vars intressen och makt kunde begränsas allvarligast av ett effektivt internationellt rättssystem.

USA, Ryssland och Israel hade ursprungligen undertecknat men inte ratificerat Romstadgan som ligger till grund för ICC – och drog därefter tillbaka sina underskrifter – medan Kina och Indien aldrig ens undertecknade fördraget.

Europeiska länder i allmänhet (och EU:s medlemsstater specifikt) har alltid varit bland de länder som mest stödde ICC. Kontinenten har erfarenhet av det kanske viktigaste experimentet inom internationell straffrätt, Nürnbergrättegångarna mot nazisternas brott. Detta arv har fortsatt att ge europeiskt stöd för att hålla de ansvariga för aggression och grymheter ansvariga genom straffrättsliga åtgärder.

Länder som Ungern, som undslapp den ryska järnridån på 1990-talet, var inget undantag. Det fanns ingen ideologisk eller praktisk anledning att motsätta sig skapandet av ICC.

Länder som hoppades på att gå med i EU såg det som fördelaktigt att stödja domstolen. Förutom Vitryssland och Azerbajdzjan har alla europeiska länder ratificerat Romstadgan och inget har lämnat den – fram tills nu.

Uppkomsten av kleptokratisk auktoritärism i Ungern gör att landets utträde ur ICC inte borde vara särskilt förvånande. Inom EU har Ungern konsekvent agerat som en trojansk häst för auktoritära regeringars intressen, främst Rysslands, Kinas och Serbiens.

Ungerns brytning med de värderingar och principer som ska vara kärnan i EU-projektet går betydligt längre än stöd för internationella institutioner och rättvisa.

Konsensus faller sönder

Men hela den internationella miljön har också blivit mindre gynnsam för legalisering och rättslig prövning. Länder som tidigare låtsades följa internationell rätt har blivit rena pariastater. Det mest uppenbara exemplet är naturligtvis Ryssland, som för ett anfallskrig mot Ukraina – ett brott enligt Romstadgan.

Ännu viktigare är dock att USA i allt högre grad vänder ryggen till internationella regler. Man avvecklar många av de internationella institutioner man arbetat hårt för att etablera.

Även om Donald Trump kanske orsakar mest kaos, har USA redan i praktiken dragit ur kontakten för WTO:s system för rättsliga överklaganden under Barack Obama. Förra året var Joe Bidens administration nära att införa sanktioner mot ICC för att ha utfärdat en arresteringsorder mot israeliska tjänstemän, inklusive Netanyahu.

Sammantaget innebär dessa utvecklingar att EU och en handfull andra länder i allt högre grad lämnas att ensamma stödja ICC och andra delar av den så kallade "regelbaserade internationella ordningen". Och även om Ungerns utträde innebär ytterligare ett slag, är det inte klart hur djupt engagerade andra EU-medlemsstater är heller.

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz lovade att han skulle hitta ett sätt att göra det möjligt för Netanyahu att besöka sitt land trots den utestående arresteringsordern från ICC.

Ungerns öppna trots mot sin skyldighet att gripa Netanyahu har placerat landet i sällskap med länder som bär sin bristande efterlevnad av internationell rätt som ett hedersmärke. Erfarenheten från ett av dem är särskilt lärorik.

När Omar Al-Bashir, Sudans dåvarande president, efterlyst för brott mot mänskligheten, besökte Sydafrika i juni 2015, fick han delta i ett toppmöte och lämnade därefter landet trots domstolsbeslut om att gripa honom. Snabbspola ett decennium framåt och Sydafrika leder den internationella rättsliga kampanjen mot Israels grymheter i Palestina.

Netanyahu skulle nästan säkert bli arresterad i Sydafrika idag, såväl som i en mängd andra afrikanska och muslimska länder som tidigare häftigt protesterat mot arresteringsordern mot al-Bashir. Effektiva internationella regler och verkställighet kräver konsekvent och trovärdigt stöd från en bred koalition av stater – ICC har alltmer brist på båda.

Uppdatering utanför artikeln

Den 29 april 2025 beslutades Ungerns parlament officiellt att landet ska begära utträde ur ICC.

References

• Hungary’s exit from the International Criminal Court is a sign of the times, Michal Ovadek (2025.04.09) | The Conversation
• Images (copyright reason), and links in the English original
• Artikeln är publicerad med tillstånd
• Om den mycket stora forskar-och mediaplattformen The ConversationORD i BiBB
• About BiBB, an encyclopedia 4.0

Author

Michal Ovadek, Lecturer in European Institutions, Politics and Policy, UCL