BiBB® Academy  
You know a lot, we may add a little


Forskning i media

Artikelförslag inskickad till Sydsvenskans kulturchef 2021.11.07 mot bakgrund av att tidningen haft flera artiklar om hur forskning ska synas i tidningar som Sydsvenskan och hur forskare ska nå ut bättre.

Artikeln refuserades dock även om kulturchefen ansåg den "intressant och välskriven", på grund av utrymmesskäl och stort inflöde. SDS och Historiska institutionen hade den 11 november 2021 ett gemensamt evenemang Ta plats i offentligheten forskare på Lunds universitet.

Arbetet med artikeln ledde fram till konceptet om en Mediafond för Samverkansuppgiften.


Text: Johan Schlasberg

Jag föreslår att varje högskola beslutar sig för att köpa en helsidesannons, och motsvarande digitalt, varje vecka i ett helt år. För Lunds universitet är HD/Sydsvenskan närliggande. En investering på några miljoner per högskola som kan bli lönsam på många sätt.

Universitet får en hel sida, plus digital närvaro, där man har full kontroll. Det är viktigt att experimentet pågår under lång tid så att läsarna etablerar igenkänning och läsvana. Se det som ett smörgåsbord med en skiftande blandning av väntat och oväntat, av upplysande och kanske upprörande. Med länkar till händelser med mera. Universitetens modell för strävan efter sanning kommer att nå fler. Andra artiklar om forskning och debatt lever sitt eget liv.

Colleges och universitet i USA spenderar idag 200 miljarder kronor per år på marknadsföring. Dessa kostnader är ökande och samtidigt är intresset i USA för högre utbildning minskande sedan många år.

Konkurrensen om studenter, forskningsmedel och de bästa forskarna har intensifierats där såväl som här. För forskningskommunikation är Tid och uppmärksamhet den största konkurrenten. I Sverige sprider idag alla högskolor artiklar via sin hemsida och sociala media och det har föreslagits att alla doktorander ska gå en obligatorisk kurs i forskningskommunikation.

Men att skriva väl är ett yrke som tar tid och möda att tillägna sig. Att skriva väl i Akademin har nästan inget värde. Man tror att själva innehållet i någon neutral mening berikar och lyfter läsaren. Verkligheten är nog att bara ett fåtal kan bli bra skribenter och att flertalet kommer att producera texter som är bra inom Akademin men inte i en mobiltelefon.

Tryckta media var bland de som digitaldrabbades när Google, sociala media och ny teknik gjorde entré i stor skala. Många tidningar försvann och på redaktioner och i styrelserum från New York Times till lokala mediehus tänktes och testades intensivt för att skapa nya affärsmodeller för att nå läsare och annonsörer på nya sätt. Och med nytt innehåll.

Till skillnad från mediehusen har flertalet högskolor och universitet inte genomlevt en kris. De kan ha problem, men är de så stora att de framtvingar tillräckligt mycket nytänkande? Pandemin flyttade hem studenter och lärare men kommer i bästa fall att ses som ett besvärligt men trots allt berikande intermezzo. En erfarenhet man inte hade önskat.

Den 1 juli i år skärptes Högskolelagens paragraf om högskolans Samverkansuppgift. Den har blivit viktigare och dessutom mer efterfrågad av ett samhälle som oroas av såväl samtid som framtid. Högskolan investerar i forskning och utbildning. Men investerar man i Samverkan?

Hur kan man veta om ett företag, en organisation, har förstått att världen är annorlunda och att man måste tänka om? Ofta kommer ord och mer ord men tydliga tecken på att insikterna leder till tillräcklig handling och att svåra val är träffade tar längre tid att registrera.

En högskolevärld som gör anspråk på att stärka det demokratiska samhället, motverka det uppenbart falska och medverka till balanserade dialoger måste investera mycket mer i Samverkansuppgiften. I dagens medievärlden är den gamla relationen mellan Media och Akademi ingen vägvisare.

Rektorerna Renström och Tham beskrev i sin artikel ( 27.10) flera av utmaningarna men förslaget om ”ett intern utlysningsförfarande [för att] under en tidsbegränsad period […] ägna sig åt kommunikation.” behöver kompletteras med djärvare modeller.

Högskolor och universitet kan förbli Slow men de behöver bli Slow, at speed.

// Johan Schlasberg //