Ramverk för kurser i forskningskommunikation

ramverk
Ramvärk?Fig. Johan Schlasberg

Utgångspunkten för denna story är rapporten 'Ramverk för kurser i forskningskommunikation'ꜜ som publicerades i september 2022 av Vetenskapsrådet. Rapporten riktar sig till alla som planerar, genomför eller beslutar om kurser på forskarutbildningsnivå från rektorer och nedåt. Den handlar inte om forskningens inomvetenskapliga kommunikation.

Med denna rapport vill vi inspirera till att göra forskningskommunikation till en mer naturlig del av forskarutbildningen. Rapporten ger en översiktlig orientering om vad forskningskommunikation kan vara och hur den kan bedrivas effektivt. Doktorandernas behov av kunskap om och träning i kommunikation står i fokus. (Sven Stafström, Generaldirektör Vetenskapsrådet och Johan Schnürer, Rektor Örebro universitet)

Rapportens huvudbudskap

Utgångspunkten är att ett allt mer komplext samhälle behöver vetenskapligt grundad kunskap som underlag för beslutsfattare på alla nivåer. Även en bred allmänhets förståelse av såväl forskningsresultat som vad menas med vetenskapligt framtagen kunskap är en grundbult i rapporten.

Rapporten handlar inte heller om högskolornas och universitetens strategier och praxis för forskningskommunikation. Den sätter inte dessa i ett större perspektiv utan man kan säga att forskningskommunikation ses som något generellt bra. Fokus är på landets doktorander.

Expertgruppen bakom den här rapporten menar att forskningskommunikation behöver bli en naturlig, systematiskt genomförd del av all forskarutbildning. (Ibid. s. 11)

Expertruppen och rapporten tar inte ställning till om kursen ska vara obligatorisk eller frivillig. Gruppen har inte heller några synpunkter på ifall kurser bör vara poänggivande eller inte.

Rapportens tre delar

Rapporten är skriven av en expertgrupp av kommunikatörer och forskare i forskningskommunikation. Namnen finns i rapporten.

ramverkets tre delar
Tre delar i kurser om forskningskommunikation

Varje del är tänkt att omfatta 2.5 högskolepoäng vilket sammanlagt motsvarar fem arbetsveckor på heltid. Man skriver att närmare hälften av alla doktorander talar engelska - det vill säga läser och skriver inte svenska på 'hög' nivå (min anmärkning) - vilket gör att kursen bör ges på engelska.

Rapporten listar ett större antal frågor inom varje del som kursdeltagarna ska läsa in sig på, reflektera över och diskutera. Frågorna spänner från forskningens roll i samhället till att den enskilde forskaren behöver en egen kommunikationsplan för sin forskning. Den kommunicerande forskaren ska också lära sig förstå olika mediers logik och att olika tänkta mottagare har olika förutsättningar att ta till sig forskningsresultat för att nämna ytterligare exempel.

Den tredje kursdelen har fokus på att förbättra doktorandens kommunikativa färdigheter. Man ska tränas i och träna hur man uttrycker sig i olika media och för olika målgrupper. Muntligt och skriftligt och kanske via video och en podd. Medialandskapet är brett.

Min erfarenhet från Företagsekonomiska insititutionen i Lund är att att en avhandlings språk tillmäts mycket ringa betydelse. Att skriva bra är närmast ett yrke eller i varje fall en kompetens som tar låg tid och myckert träning att tillägna sig.


Kommentarer

(Kommentarer av Johan Schlasberg om annat inte anges.)

  1. Rapporten är utmärkt i den meningen att den lyfter fram området forskningskommunikation. Den bör ses som en del i en utvecklingsprocess.
  2. Rapporten har nästan helt undvikit den strategiska frågan om varför just doktorander ska utbildas i forskningskommunikation.
  3. Basfakta: I Sverige antas cirka 3.000 doktorander per år varav cirka en tredjedel är inom medicin. Cirka 17.000 avlägger varje år en doktorsexamen. Statistik från SCBꜜ
    Hur många år kommer det att ta innan säg 30% av högskolevärldens lärare gått en - idag frivillig - kurs i forskningskommunikation? En uppskattning kan vara mellan 20 och 30 år. Personalomsättningen i högskolevärlden är ganska låg.
  4. Den av Vetenskapsrådets expertgrupp föreslagna modellen är mycket ineffektiv. Både i sin ambition att få fler beslutsfattare och allmänhet att ta till sig forskning, och i sitt överlastade smörgåsbord av kursinnehåll.
  5. Tid är för alla en knapp resurs och en doktorandkurs i forskningskommunikation kommer att behöva konkurrera med annan tidsanvändning. Blir den obligatorisk kommer den att konkurrera ut annan tidsanvändning.
  6. Rapporten är feg (eller kanske taktisk är ett bättre ord) i den meningen att den inte tar ställning i vare sig frågan om kursens frivillighet om den ska ge högskolepoäng. Den är otydlig då man i förlängningen - enligt flera av experterna tidigare uttalande - troligen vill att en kurs i forskningskommunikation ska bli obligatorisk. Se också nästa punkt.
  7. Man kan erinra sig att föreningen 'Vetenskap och allmänhet' 2016 krävde att det skulle vara obligatoriskt, Pdf." för alla doktorander med en kurs i forskningskommunikation.
  8. På Lunds universitet är det nu obligatoriskt för alla doktorander att gå en kurs i etik. Att även detta är en ganska ineffektiv modell har inte så stor betydelse då den blev ett 'handlingskraftigt' svar på några seniora forskares fusk. Det är inte direkt så att forskningfusket, av olika slag, i högskolevärlden håller på att minska.
  9. I den slutna Facebookgruppen om forskningskommunikation svarar Lena Hed, kommunikatör på Vetenskapsrådet den 17/10 med att citera ur rapporten: "Också studerande, postdoktorer och mer seniora forskare kan ha nytta av kurser i forskningskommunikation"
    Johan Schlasberg genmäler på FB "Nyckelordet är också. För vem? Kurser också för doktorander har en helt annan design än kurser också för andra."

Ett alternativt scenario för utbildning i forskningskommunikation

För det första bör man acceptera att universitetens och högskolornas dominerande drivkraft för forskningskommunikation är marknadsföring av respektive institution och högskola.

För det andra bör en kurs i forskningskommunikation vara helt frivillig och vända sig till de lärare och (unga) forskare som är intresserade. Idag gå många i pension ganska tidigt och detta är en intressant grupp som med lite uppmuntran kan bli viktiga forskningskommunikatörer. Ett centralt inslag i detta är att hen får fortsatt tillgång till vetenskapliga elektroniska resurser.

Universitet och högskolor bör överväga att betala eller erbjuda någon form av ersättning för genomgången kurs eller arbete med forskningskommunikation. Detta kan vara i form av högskolepoäng eller i reda pengar. Frågan om detta arbetes akademiska meritvärde måste hanteras konstruktivt.

Aktuellt

(Hör gärna av dig om något borde införas här)

dela denna sida
Dela

Dela denna sida: Cirka 90% av alla som använder webben i en PC gör det med Google Chrome som har en smart funktion för delning av en sida. dela denna sida är ikonen för delning i Windows. Ikonen finns i webbläsarens menyrad.

Referenser

Sammanfattning (och bild) av:   Johan Schlasberg.

Publicerades: oktober 2022.   Uppdaterad senast: 20 oktober 2022

     



You know a lot, we may add a little®