BiBB® Academy  
You know a lot, we may add a little


Om undran inför företagsekonomin

Om undran inför företagsekonomin

Boken 'Om undran inför företagsekonomin' består av ett tiotal korta essäer med utgångspunkt från sociologen Johan Asplunds klassiker 'Om undran inför samhället' från 1970. Ofta med avstamp i hur man själv kom i kontakt med Johan Asplunds verk serveras en brokig samling reflektioner varav en del handlar om företagsekonomi. Man kan också undra över vad som inte finns med i boken. Mer om den aspekten i kommentarerna ↓.

Notera att bokens sista titelord står i bestämd form. En titel som leder tankarna kring vad ämnet är, kanske borde vara och hur det lärs ut och vad det omfattar på högskolor och universitet.

Johan Alvehus och Daniel Ericsson, bokens redaktörer, inleder med att konstatera att ...

Sedan 1993 har över 150.000 företagsekonomer examinerats från svenska lärosäten, och årligen fylls arbetsmarknaden på med cirka 7.500 nybakade företagsekonomer. (Ibid. s.10).

Redaktörerna anser helt enkelt att Asplunds undran är värd en fortsatt dialog och delar säkert omslagstexten ...

Asplunds undrande attityd inför livet och dess många skiftande uttrycksformer utmärks av ett sökande efter förståelse istället för förklaring; den innebär att närma sig verklighetens fenomen som vore de gåtor att dechiffrera och den syftar, inte minst, till att problematisera det som anses vara naturligt eller självklart (Förlagstext ↓).

Utbildning och forskning i företagsekonomi

Det helr dominerande antalet studenter som väljer att läsa företagsekonomi vill skaffa sig en del färdigheter inom ämnet och få ett dokument på att de klarat av detta. Peter Svensson skriver i sin essä 'Den undranslösa företagsekonomin'...

Bristen på undran inom ämnet företagsekonomi kommer till uttryck på flera sätt. Det finns en tendens bland studenter i företagsekonomi, som jag inte har hört talas om i andra akademiska sammanhang, och det är den ofta uttryckta önskan efter praktik snarare än teori. (Ibid. s.31).

En annan tendens jag tycker mig kunna skönja är karriärstänkandets alltmer centrala roll i organisering och styrning av enskilda medarbetare och studenter på ekonomihögskolor. Karriären lyfts ofta fram som en viktig utgångspunkt, kanske den viktigaste, för hur man ska planera sin forskning eller sina studier.
Den idealbild av av forskare i företagsekonomi som får lov att dominera idag är en person som driver forskning på ett ytterst smalt område - en expert. Att ha breda forskningsintressen är således inte en styrka. [...] Att drivas av nyfikenhet och förundran kan straffa sig. (Ibid. s.33).

Peter Svensson tar också upp formatfrågan i avhandlingar.

Inte heller forskarutbildningen har förskonats från karriärstänkandet. [...] Ett led i detta arbete är att uppmuntra doktoranderna till att skriva sammanläggningsavhandlingar. Monografier anses helt enkelt inte bra för karriären. Form och innehåll är emellertid inte isolerade storheter i ett forskningsprojekt. (Ibid. s.33 ff. min emfas)

Två texter varav den ena om Asplunds tankefigurer

Martin Holgerssons bidrag "Lugnet före stormen" handlar om entreprenörskap och att detta lärs ut och hyllas i allt fler sammanhang och i början på hans essä står ...

Också inom utbildningsväsendet har entreprenörskap fått en alltmer framskjuten position. [...] Entreprenörskap tar mer och mer plats inom såväl företagsekonomisk forskning som universitetsutbildning. [...] I takt med detta växer, av naturliga skäl, även forskningen och entreprenörskap är numera något av ett kärnämne i företagsekonomins portfölj. (Ibid. s.149).

Vänder man blad och väntar en diskussion om aspektseende, undran eller avsikterna med entreprenörskapsutbildning och dessa tydliga - och överdrivna - akademisering kommer man inte att finna en sådan. Däremot en sammanfattning av Thomas Manns Buddenbrooks. Bra men inte mycket Asplund.

Matilda Dahls bidrag "Je suis Gemeinschaft" är mer kongenialt med bokens titel och grundtema. Redan essäns titel är briljant, spännande och för direkt tankarna till Je suis Charlie. Har företagsekonomi utrymme för Gemenskap och har företagsekonomisk forskning någon positiv effekt på en allt mer behövd Gemeinschaft? (Min fråga, men jag uppfattar att den ryms inom Matildas essä.)

Företagsekonomin skulle kunna tas som exempel på ett vetenskapligt ämne där Gesellschaft är norm, och det avvikande behandlas som anomali. [...] Den nyttomaximerande Gesellschaftmänniskan blir då måttstock och forskarna förundras över att människor i organisationer inte agerar rationellt, nyttomaximerande. (Ibid. s.131)

Matilda Dahl observerar - troligen med viss sorg - den företagsekonomiska forskningens tillkortakommanden.

Vi studerar problemen, det som inte fungerar, beskriver dem, kritiserar. Men vad skapas ur kritiken? Föds nya idéer? Vad leder kritiken av marknadstänket till? I tjugo års tid, minst, har det konstaterats att i takt med marknadiseringen av offentliga organisationer har administrationen ökat, som en del av ett allt mer tilltaget "granskningssamhälle". Medan forskare har studerat, analyserat, kritiserat [...] Kritiken av praktiken leder ej självklart till nya praktiker. (Ibid. s.131)

Är samhällsvetenskap och konst kusiner?

Nej, så ställs inte frågan i essän 'Att se klart i förundran' av Malin Gawell, Monika Kostera, Ann-Sofie Köping Olsson och Marja Soila-Wadman, men de säger ...

Vi undrar hur det skulle vara om konsten skulle lyftas fram och betraktas som en av företagsekonomins faddrar. Vi undrar vad vi skulle säga om vi använde oss mera av konstens substans och form inom företagsekonomin? [...] Samtalet vi vill välkomna handlar alltså om företagsekonomins möjligheter att utvecklas i en annan och spännande riktning med konsten som inspiration. (Ibid. s.108 ff)


Kommentar: 2021.10.09 //  Johan Schlasberg.

Flera av bokens författare inleder sin text med "det var så vi träffades" - Asplund och jag. Mina doktorandstudier inleddes 1970 samma år som "Undran" kom ut. På den tiden var doktorandseminarierna i företagsekonomi i Lund mer intellektuella diskussioner bland vetgiriga än idag. Nu är det oftare en dialog mellan opponenterna och en respondent med det tydliga målet att få ett kryss i protokollet (sådana fördes inte då) för att en etapp klarats av.

Det var en spännande tid för ämnet företagsekonomi då influenser från andra ämnen vann intåg och breddade perspektiven. 1968 hade ännu inte ebbat ut och Asplund kom rätt i tiden. Man fick både (kritiskt) undra och skriva en avhandling där undran var en motor. Själv läste jag freds- och utvecklingsforskning för Johan Galtung och tog till mig att en forskare inte är en neutral observatör utan kan också ha en desire to participate, to practice, to be relevant ((Schlasberg, 2018))

Utan att jag minns exakt var det kanske en nypa av Asplund och en av Galtung som bidrog till att min studie om energislaget kol för Sekretariet för framtidsstudier fick titeln 'Att förstå kol'. Rapporten var i grunden mycket radikal och innehöll helt andra aspekter på ämnet än kilowattimmar och geologiska mängder. En var att människor betydde något i energistrategierna. Studien är fortfarande mycket relevant.

Företagsekonomi som ämne är idag på många högskolor så omfamnande att nästan allt kan rymmas. Ekonomihögskolan (EHL) vid Lunds universitet är när denna spaning skrivs mitt uppe i ett profileringsarbete. Det kommer nog inte att lyckas särskilt väl då man inte har kraft och mod att välja bort det som mycket väl kunde höra hemma i en annan del av Lunds universitet. Och dessutom har ledningen för EHL begränsat inflytande för vad de sex ingående institutionerna gör - och hur. Detta faktum gör det inte lättare att skapa en tydligare profil.

Den här 'recenserade' boken kommer inte att bli en klassiker. Den blev för bred och handlade för lite om hur ämnet faktiskt bedrivs i lärosalar, forskningskuber och ledningsstrukturer. Matilda Dahls essä 'Je suis Gemeinschaft' och essän 'Att se klart i förundran' av Gawell et al. borde läsas av många - även av företagsekonomer.

rain room art

Många inom ämnet befinner sig i ett Rainroom där man kan röra sig utan att bli våt. Det kostar inget att skriva att man är positiv till aspektseende och nya tankefigurer. Men hur (re)agerar man (systemet) när det kommer något som ifrågasätter ämnets former och mainstream normer, företrädarnas 'lätt' överdrivna tro på ämnets forskning och att att de företagsekonomiska institutionerna på riktigt vill bidra till att lösa den kris som dess forskning enligt många faktiskt befinner sig i? Inte med öppenhet och nyfikenhet enligt min erfarenhet.

Genom åren har många refererat till Johan Asplund. Alf Rehn, en av de internationellt mest namkunniga professorerna i Norden i företagsekonomi, gör det i en artikel från 2006 och har dessutom några utmanande meningar om företagsekonomisk forskning.

Betraktar man så företagsekonomin som vetenskap blir man främst uppgiven. Egentligen tror väl ingen utanför fältet egentligen på att företagsekonomi är en vetenskap. Frågan är om den är det. Den verkar inte speciellt framgångsrik, dess främsta ”upptäckter” är knappt mera än plattityder, och en myckenhet av vad som publiceras i dess namn är rent löjeväckande. Den är, kanske p.g.a. logisk nödvändighet, dålig på att förutsäga förändringar och på att skapa bestående värden. Den är, med förlov sagt, oekonomisk. Den larmar och gör sig till, och gör detta med en viss schvung, men man kan fråga om den egentligen uppfyller de krav dess egen rätt naiva etik ställer upp, d.v.s. ”producerar värde”, ”är nyttig”, etcetera. Snarare uppvisar den ett tänkande som aldrig riktigt kan bestämma sig för huruvida det vill vara empiriskt, pragmatiskt eller teoretiskt. (Alf Rehn ↓ | Företagsekonomin och “la trahison des clercs” s.11)

Johan Asplund (1937-2018) skrev aldrig någon avhandling och hans böcker hade idag haft mycket ringa meritvärde i en akademisk karriär i företagsekonomi. Han hade behövt ett flertal artiklar publicerade i högt rankade tidskrifter som dessutom godkänts av respektive forskarnämnd. Artiklar i Open Access tidskrifter har låg status. Liksom bildning och ett levande språk. Han skrev på svenska, det är omodernt och gillas inte av högskolornas ledningar som tänker Ranking.

Referenser:

Sammanfattning av:   Johan Schlasberg.

Publicerades: oktober 2021.   Uppdaterad senast: 10 oktober 2021