Rysk militärkultur

1 Story

Introduktion

Rysk militärkultur präglas av utbredd korruption och systematiskt internt våld i en omfattning som är både relativt okänt och obegripligt för flertalet svenskar och andra icke-ryssar. Dock inte för ukrainare och många i de forna öststatsländerna.

I den statliga ryska propagandan skulle denna beskrivning kallas osann och russofobꜜ. Men det förändrar inte den bisarra och grymma verkligheten. Det finns mängder av trovärdiga berättelser och rapporter som beskriver just en sådan vardaglig verklighet. Här presenteras några få.

Svar 2 Text ur en krönika av en amerikansk krigsbloggare.

Rapport från ett estländskt forskningsinstitut

The Geopolitics and Security Studies Center (GSSC)ꜜ är ett väletablerat forskningsinstitut i Vilnius, Estland. GSSC publicerar ett antal intressanta rapporter om aktuella strategiska och militära frågor varav flera med fokus på temat det imperialistiska Ryssland och dess ambitioner.

I en artikel från 2024 diskuteras den ryska militära kulturen och där sägs bland annat ...

För det första måste vi förstå att de flesta dragen i den ryska militärkulturen och de ryska soldaternas beteende i och utanför stridszonen är ett resultat av Rysslands strukturella problem. [...] För det andra är det avgörande att inte underskatta den ryska militären utifrån denna skildrade kultur, särskilt i det nuvarande skedet av utmattningskrigföring. [...] Rysk militärkultur är en kultur av smärta och lidande, en glorifiering av ett ideal som bara har existerat i propaganda och reviderade historieböcker, och ett som bara kan upprätthållas av statens hårda och godtyckliga hand. Det är moraliskt fruktansvärt, intellektuellt absurt och tragiskt bristfälligt... (Ibid.) Originalꜜ

CNN om rysk militärkultur

Denna artikel på CNN om Rysslands militärkulturꜜ inleds med de brutala morden i Bucha 2022 i Ukraina, och säger sedan ...

För alla som har följt den ryske presidenten Vladimir Putins sätt att föra krig är det ett deprimerande välbekant mönster. Rysslands militär har en kultur av brutalitet och förakt för lagarna i väpnad konflikt som har dokumenterats utförligt tidigare.

"Historien om Rysslands militära interventioner – vare sig det är i Ukraina eller Syrien, eller dess militära kampanj hemma i Tjetjenien – är befläckad av uppenbar likgiltighet för internationell humanitär rätt", sa Agnès Callamard, Amnesty Internationals generalsekreterare. (Ibid.) Originalꜜ

Rapport från FOI om rysk militär kultur

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) är en statlig myndighet som bedriver avancerad forskning inom försvar och säkerhet till stöd för Sveriges militära och civila försvar. I en rapport från 2023ꜜ behandlas den ryska militära kulturen oh moralen mellan 1990-talet och 2022. I inledningen sägs ...

Syftet med rapporten är att begripliggöra och tillgängliggöra det ryska idégodset om stridsmoral. [...] Ett icke uttömmande empiriskt resonemang utmynnar i slutsatsen att den ryska modellen saknar till stor del kontakt med verkligheten. [...]

Referenser och mer

• In Russia’s military, a culture of brutality runs deep CNN (2022.04.04)
• The Russian Understanding of Soldier Morale: Essentials of key ideas from the 1990s to 2022 Rapport från Försvarets forskningsinstitut (FOI) (2023.10)
• The Unchanging Core: Russian Military Culture Examined through the Ukrainian War (2024.03) J.v Bladel at The Geopolitics and Security Studies Center, GSSC i Litauen
• RussofobiORD i BiBB

Skribent

Johan Schlasberg

Publicerades: 2026.04.19 Uppdaterades: ....

2 Story

Text ur en krönika av en amerikansk krigsbloggare

Dylan Combellick är en amerikansk analytiker och lingvist som bor i Ukraina. Han publicerar dagligen en blogg bland annat om händelser med anknytning till Ryssland och Rysslands angreppskrig mot Ukraina. Att han kan ryska och ukrainska ger dagligt intressant underlag för hans krönikor. En del i hans post den 15 aprilꜜ handlar om rysk militärkultur och dess sociala och ekonomiska funktion och konsekvenser. Mycket dysfunktionellt och alarmerande för framtiden.

Den ryska militären har separerat sig från den ryska staten och har blivit ett kriminellt företag. Officerare pressar soldaterna på varje öre av deras lön, vilket skapar ett perverst incitament att kräva fler trupper och skicka dem på farligare, till och med självmordsartade uppdrag. De som betalar kan stanna bakom linjerna som de facto-slavar, där de tjänar officerarna och betalar för privilegiet. Samtidigt växer mängden kapital som samlas in av officerarna, liksom deras beroende av kriget för sin status. Juniorofficerare som tjänade 600 dollar i månaden före kriget tjänar nu 6 000, och resten skickas uppåt i befälskedjan. Generaler blir maffiabossar, överstar blir klanledare. Generaler som tjänade 4 000 dollar före kriget tjänar nu 40 000. Ju fler soldater de kan trycka genom systemet, desto mer tjänar de.

Soldaterna anländer till fronten och uppmanas att lämna över sina dokument, inklusive bankkort och PIN-koder, och får i utbyte ett gevär. Deras inskrivningsbonus betalar för deras utrustning, och resten, får de höra, går till att köpa drönare eller medicinsk utrustning till enheten.

Det handlar dock inte bara om interna förhållanden. Generalerna kan styra affärsuppgörelser, beslagta lägenheter, mark och till och med fabriker i de ockuperade områdena och sälja dem till sig själva eller, ofta, till någon ohederlig affärsman från Moskva. Armén kontrollerar allt i de ockuperade områdena. Bordeller och narkotikahandel kontrolleras av kadyroviterna, de tjetjenska stridande som Putin har hållit lugna med mutor och illusioner om makt i nästan trettio år. Människohandel är utbredd, eftersom vanliga människor i de ockuperade områdena saknar rättigheter och officiellt knappt existerar. Män tvångsrekryteras, kvinnor förslavas, barn säljs. Det enda som kan rädda någon är att hålla sig osynlig eller utnyttja konflikterna mellan olika grupper. Den ryska armén tolererar kadyroviterna, som utgör en pålitlig andra linje för att förhindra reträtter, men som också sprider kaos genom narkotika- och sexhandel. Dessa betraktas som smutsiga, lägre brott, ovärdiga etniska ryssar. Utpressning och politisk korruption är trots allt så kallade tjänstemannabrott, passande för ett imperium.

> Att stoppa kriget innebär att hela detta system stoppas. Män som inte kan skickas på stridsuppdrag kommer inte att betala för privilegiet att stanna bakom linjerna. Rättsväsendet kommer att ingripa och antingen utrota eller, mer sannolikt, ta över narkotika- och sexhandeln. Hela systemet faller samman, men varken generalerna eller tjetjenerna är särskilt benägna att ge upp den livsstil de vant sig vid. Kriget är lönsamt för dem, och att avsluta det kräver att man hittar en ersättning.

Den ersättningen är antingen ett nytt krig eller så kommer de att hitta ett inom Ryssland självt.

Många av soldaterna är beroende av kadyroviternas droger, och det kommer inte att upphöra med ett krigsslut, men de kommer inte att ha något sätt att betala för dem och kommer att hitta vägar genom mindre brott. De soldater som inte fastnade i missbruk kommer att söka upp sina tidigare officerare i jakt på arbete. Dessa majorer, överstar och generaler har fyra års praktisk erfarenhet av hur man pressar en civilbefolkning genom hot om våld, och de kommer att ta med sig dessa färdigheter hem till ett land som lider av brist på hundratusentals poliser. Soldaterna kommer att återvända hem i jakt på arbeten som motsvarar den lön de hade i Ukraina, och den enda platsen att få det på kommer att vara från samma personer som de arbetade för där.

För närvarande är exploateringen av Ukraina mer lönsam och mindre riskfylld än att göra samma sak i Ryssland. I de ockuperade områdena är militären både den kriminella fienden och rättsväsendet. På hemmaplan kommer de att ersätta rättsväsendet eller integrera det i sin organisation. Kommer en polis som tjänar 500 dollar i månaden att riskera sitt liv för att bekämpa krigsveteraner, eller helt enkelt spela med och bli en del av systemet?

Ryssland gjorde sig av med ett stort antal av sina mest härdade brottslingar under invasionen av Ukraina, genom att plocka dem ur fängelser och lova dem arbete som legosoldater, där de fick strida tills de inte längre kunde återvända hem. Genom detta skapade man dock en ny klass av brottslingar, en som är mer organiserad, mer hänsynslös och mer exploaterande. Denna klass av brottslingar kontrollerar nu en armé på 700 000 man, och de kommer så småningom att återvända hem.

Även om kriget skulle frysa längs nuvarande linjer i Ukraina finns det inte mycket mer att utvinna från de ockuperade områdena. De verkligt saftiga tillgångarna finns i Ryssland självt. När striderna upphör, oavsett om det sker vid 1991 års gränser eller längs nuvarande frontlinjer, kommer dessa män att återvända hem. De är de nya ryssarna – en armé av härdade, känslokalla män som har genomlevt det värsta helvete man kan föreställa sig.

Referenser och mer

• Ukraine Update April 15, Dylan Combellick, amerikansk rysktalande krigsbloggare bosatt i Ukraina. | via Medium.com

Skribent

Johan Schlasberg

Publicerades: 2026.04.19 Uppdaterades: ....