Ortensvenska

1 Story

Ortensvenska är en vardaglig benämning för det språkforskare kallar sociolekter. Enligt Svenska Akademiens ordlistaꜜ är en sociolekt språkbruket hos en socialt avgränsad grupp.

Ordet sociolekt är ett slags teleskopordꜜ av engelska social (samhällelig) och dialekt.

Svar 2 K-special i SvT om "Prata svenska". Svar 3 OA Open Acess: om invandrares moraliska skyldighet att lära sig det nya hemspråket.

Ortensvenska kan sägas vara en sammanfattande benämning för språk som Rinkebysvenska, Rosengårdsskånska och Husebyorten för att ta några exempel från boken 100 dialekterꜜ av Fredrik Lindström. Benämningen ortensvenska förekommer ganska ofta i dagspressen.

Ortensvenskan skiljer sig både i språkrytm - mer stackato - och grammatik från standardsvenskan till exempel vad avser ordföljd. I engelska Wikipediaꜜ finns ett stycke "Code-switching" som tar upp personers förmåga och anledningar att byta mellan olika sociolekter beroende på situationen de befinner sig i. Detta kan jämföras med ett inlägg av språkforskaren Nathan Young i SvT-programmet nedan där han framför att det är fördelaktigt för en person med en sociolekt om hen kan skifta till standardsvenska när så är fördelaktigt. Om detta är möjligt diskuteras inte.

Språk och inte minst sociolekter är kopplade till social position och status. Om personer med en sociolekt som ortensvenska har ett mindre ordförråd än jämförbara åldersgrupper är kanske inte helt klarlagt.

I vardagligt tal kan ortensvenska och det detta står för om en person förkortas till "orten".

Referenser
Skribent

Johan Schlasberg

BiBB.se

(bibb.se)
Publicerades: 2024.04.04
Uppdaterades: 2024.04.05

2 Notis

K-special i SvT "Prata svenska"

Diskussion mellan i första hand Marlen Eskander, Läsfrämjandeinsitutet och Fanny Forsberg Lundell, professor i franska och Lena Lind Palicki, chef för Svenska Språkrådet. Programledare är Kristofer Lundström

Programmet inleds med att Lundström konstaterar att språkfrågan blivit allt mer politiserad. När dåvarande partiledaren i Folkpartiet Lars Leijonborg i början på 2000-talet framförde krav på ökad kunskap i svenska mötte detta mycket motstånd. Idag är det "det nya normala". Debatten handlar mer om HUR detta ska genomföras i praktiken.

En fråga som debatteras är hur en mer restriktiv invandrarpolitik (möjligen) har samband med ökade krav på kunskaper i svenska. Kan potentiella invandrare eventuellt avskräckas från att komma hit om hårda krav på språkinlärning blir allmänt kända?

Lena Lind Palicki lyfter fram att den vetenskapliga forskningen (i form av avhandlingar) idag till över 90% är på engelskaꜜ och hon undrar vad detta kan få för betydelse för den svenska samhällsdebatten - hur tillgängliggör vi forskning om den inte finns på svenska+. Hon pekar också på att språkdebatten har flyttat fokus från inomspråkliga frågor (corpusfrågor om grammatik och (sär)skrivningar etc) till språks statusaspekter och språkliga hierarkier.

Fanny Forsberg Lundell lyfter fram att det är ett stort problem att många barn idag inte får tillgång till svenska språket. (Man är för lite i miljöer där det talas standardsvenska).

En diskussionspunkt är om språkproblemen ska ses - och kanske lösas - ur ett individperspektiv eller i vilken omfattning och hur detta kan kombineras med ett mer strukturellt perspektiv där samhället bör träda in.

Se hela programmet på SvTplayꜜ.

Referenser
Skribent

Johan Schlasberg

Publicerades: 2024.04.04
Uppdaterades: ....

3 Open Access

Har invandrare en moralisk skyldighet att lära sig det nya hemlandets språk?

Frågan om invandrares språkkunskaper diskuteras vanligen utifrån en rad praktiska aspekter. Hur mycket (svenska) behöver man kunna för att få ett arbete och klara detta i de dagliga kommunikationerna? Och för att klara kontakter med myndigheter, vård med mera? Denna artikel tar upp frågan ur ett moraliskt perspektiv. Författarna framför att det finns invandrare som av olika skäl inte vill lära sig det nya landets språk vilket ofta leder till reaktioner ...

Värdstater och värdsamhällen reagerar ofta hårt på invandrare som är ovilliga eller vägrar att lära sig det officiella språket. De förringas ofta i offentliga debatter (på tyska har termen "Integrationsvägrare" blivit etablerad som en nedsättande term för någon som vägrar att integreras); många länder har antagit lagar som tvingar invandrare att delta i offentligt finansierade språkkurser eller som gör språkkunskaper till en förutsättning för uppehållstillstånd; och även allmänhetens acceptans av utvisningar tenderar att variera beroende på språkkunskaperna hos dem som ska utvisas. (Hoeschꜜ) Originalꜜ

Artikeln tar upp frågan ur ett normativt perspektiv: hur mycket av det nya landets språk bör olika grupper lära sig och varför. Barn anses inte har moraliska skyldigheter i detta avseende utan fokus är på vuxna och en form av kontrakt mellan invandraren och det nya hemlandet.

Två grupper av invandrare har dock starka plikter att lära sig språket. En grupp invandrare har en skyldighet att lära sig språket eftersom de ska försöka vara oberoende av bistånd från välfärdssystemet. En annan grupp invandrare har en skyldighet att lära sig språket utifrån ett integrationskontrakt. (Från stycket Slutsatser. Hoeschꜜ) Originalꜜ

Författaren säger dock att ...

Dessa resultat antyder att många, men inte alla, invandrare har en skyldighet att lära sig språket. Eftersom de egenskaper som avgör om en invandrare har en sådan plikt är olika, kommer troligen de grupper av invandrare som vanligen urskiljs i den offentliga debatten att visa sig vara blandade vad gäller plikten. (Från stycket Slutsatser. Hoeschꜜ) Originalꜜ

Referenser
Skribent

Johan Schlasberg

Publicerades: 2024.04.04
Uppdaterades: ....

Open Access Språkfrågor



Lista på eventuellt nya ORD i BiBB.
Ditt intresse kan bidra till att nya ORD publiceras.



You know a lot, we may add a little®