Lärstilar

Svar 1 [Story]

Konceptet om olika lärstilar
- att människor lär sig på olika sätt som visuellt (att se), auditivt (att lyssna), taktilt (använda händerna) och kinestetiskt (använder kroppen) - är pseudovetenskap, en neuromyt. Forskningsöversikter har visat att det inte heller har utvecklats EN av många "lärstilsförespråkande" forskare delad teoribildning om lärstilar utan det finns ett större antal olika teoriansatser. Se Wikipedia, referens 1 ↓

Att människor har olika sätt för optimalt lärande låter intuitivt rimligt. Enskilda personer kanske har anekdotiska exempel som man anser stödjer den tanken. Men idéer och koncept som intuitivt låter rimliga behöver inte vara detta och kan tvärtom vara direkt kontraproduktiva när de appliceras i större skala.

Konceptet om olika lärstilar bygger på en analogi med lösningar inom arkitektur och stadsbyggnad för att stärka människors olika kapacitet att ta sig fram i fysiska miljöer.

I Wikipedia↓ refereras en omfattande genomgång av forskningen om lärstilar.

[...] "för närvarande finns det ingen adekvat evidensbas för att motivera att bedömningar av lärstilar införlivas i allmän pedagogisk praxis. Sålunda skulle begränsade utbildningsresurser bättre ägnas åt att anta andra pedagogiska metoder som har en stark evidensbas. som det finns ett ökande antal (APS critique, 2009 | Wikipedia) Originalꜜ

Trots omfattande forskning som visar att det inte finns olika lärstilar av signifikant betydelse omfattas tankefiguren fortfarande av många. Att det finns kommersiella företag som paketerar och säljer konceptet i kurser är inte förvånande men detta koncept - av många kallade en neuromyt - återfinns i många andra sammanhang. Se svar 2 ↓ om Skolverket.

I franska Wikipedia ↓ presenteras en omfattande tabell som tydligt visar att det finns ett flertal konflikterande modeller och schatteringar av tankefiguren 'lärstilar'. Kritiken är omfattande, se ett exempel nedan ...

Många akademiker och forskare har kritiserat teorin om lärstilar. Vissa psykologer och neurovetare har ifrågasatt den vetenskapliga grunden och de teorier som de bygger på. Enligt Susan Greenfield, ur en neurovetenskaplig synvinkel, är metoden 'absurd': "Människor har utvecklats för att konstruera en bild av världen genom unisont arbetet i våra sinnen, som utnyttjar den enorma sammankopplingen som finns i hjärnan (ref. 13). (Ibid.) Originalꜜ

I en forskningartikel av Newton (2015) ↓ diskuteras hur det kommer sig att en neuromyt som konceptet om olika lärstilar trots bristen på vetenskapligt stöd är så spridd ...

Förekomsten av "inlärningsstilar" är en vanlig "neuromyt", och dess användning i alla former av utbildning har grundligt och upprepade gånger misskrediterats i forskningslitteraturen. Men anekdotiska bevis tyder på att användningen av dem fortfarande är utbredd. Denna perspektivartikel är ett försök att förstå om och varför myten om inlärningsstilar består. (Ibid.) Originalꜜ

Här fäljer ett citat från artikelns avsnitt Slutsatser och rekommendationer ...

Lärstilar fungerar inte, men den aktuella forskningslitteraturen är full av artiklar som förespråkar deras användning. Detta undergräver utbildning som forskningsfält och har sannolikt en negativ inverkan på studenter (Ibid.) Originalꜜ

Referenser

• Learning styles, Wikipedia
• Styles d'apprentissage, Wikipedia
• Universal Design for Learning, Wikipedia
• Belief without evidence? A policy research note on Universal Design for Learning, Michael PA Murphy (2021) | Policy Futures in Education Volume 19, Issue 1, January 2021, Pages 7-12 |
• The Learning Styles Myth is Thriving in Higher Education, Philip Newton (2015), Frontiers in Psychology Vol. 6 |

Skribent

Johan Schlasberg.

Publicerades: 2023.03.06   
Uppdaterad senast: 13 mars 2023.

Svar 2 [Story]

Artiklar i tidningen Kvartal

Tidskriften Kvartal publicerade i mars 2023 två artiklar som framför allt uppmärksammar hur det svenska Skolverket bedriver en ganska omfattande utbildning av i första hand lärare utifrån ett perspektiv som om det finns en rimligt stark vetenskaplig grund för teorierna (hypoteserna vore kanske ett bättre ord) om olika lärstilar.

Under rubriken Omfamnat metoden trots svagt forskningsstöd kritiserar författarna Skolverket ...

Det är i högsta grad uppseendeväckande att en statsfinansierad storsatsning inom skolväsendet inte grundas i vetenskapligt belagda och väl beprövade lärandemetoder. Trots vetskapen om det svaga forskningsstödet har alltså skolmyndigheterna i Sverige valt att omfamna UDL som en modell för ordinarie skolverksamhet med specialpedagogiskt perspektiv.

Universal design for learning blir genom denna storsatsning ett redskap för en systemomvandling med starka ideologiska inslag, där svenska skolmyndigheter och de pedagogikforskare som anlitats blir drivande i en omfattande normförskjutning för skolans sätt att arbeta – för alla skolans elever. Artikel 1 ↓.

Den andra artikeln ↓ av Ingvar och Mannerheim har ingressen ...

Storsatsningen “Specialpedagogik för lärande” med Skolverket som avsändare har pågått i sex år och riktar sig till skolor i syfte att ge personalen stöd i det specialpedagogiska arbetet med elever med särskilda behov. Men när skolmyndigheterna får kritik för att de sprider neuromyter, backar de skenbart – för att slutligen inte vika en tum. (Ibid.)

Under rubriken Bryter mot skollagen står ...

”Specialpedagogik för lärande” pågår just nu som en nationell kompetensutveckling. Den riktar sig till skolledare, elevhälsa och lärare i syfte att ge dem stöd i arbetet med skolans mest utsatta elevgrupper – de som av olika skäl behöver mer stöd i sitt lärande än ordinarie undervisning kan ge. Som utgångspunkt är det lovvärt.

Men som vi påvisat är det ramverk och de metoder man rekommenderar skolorna att använda, baserat på en teori vars praktik saknar effektstudier vad gäller elevers skolprestationer och effekterna vad gäller utjämningsuppdraget. Myndigheterna och de forskare de anlitat förespråkar en teori som inte har prövats på ett vetenskapligt sätt och som av internationellt erkända forskare beskrivs som abstrakt, med metoder som är svåra för en ensam lärare att operationalisera i ett klassrum med 20–30 elever. (Ibid.)

Enligt artikel 2 har dygt 30.000 lärare och andra verksamma i skolan genomgått en utbildning om "Lärstilar". Det finns anledning att ifrågasätta att detta fortgår och inte minst vilken resursanvändning tankefiguren leder till. Att den har en viss intuitiv sannolikhet gör att den kan ge - och ger - många personer en felaktig bild av hur de ska lära sig mer som varar långt efter skoltiden. Vem betalar priset - utöver utbildningskostnaderna - för denna av så många forskare kallade neuromyt?

Bägge artiklarna har ett större antal noter med referenser till forskning, analyser och källor.

Referenser

• Skolverket sprider undervisningsmyter, Ingvar M. (professor i Integrativ medicin) och Mannerheim F. (journalist) | (22 mars 2023)
• Skolverket bryter mot skollagen, Ingvar M. och Mannerheim F. | (22 mars 2023)

Skribent

Johan Schlasberg, redaktionen i BiBB.

Publicerades: 2023.03.06   Uppdaterad senast: 6 mars 2023