IDstory /Näringsliv/ + Tags

Små kärnreaktorer med stora problem

Originalꜜ.   Author infoꜜ  //  Kommentarer (0)ꜜ

Small reactors, big problems: the nuclear mirage behind AI’s energy hype

SMR-transport
"SMR-transport"

I debatten om den energiinfrastruktur som behövs för AI:s snabba tillväxt lyfts små modulära kärnreaktorer (SMR:er) i vissa kretsar fram som ett tillförlitligt, kompakt och koldioxidfritt sätt att förse datacenter och viktiga nätverk med ström.

Det är en lockande idé för industrier som vill rättfärdiga enorma investeringar, men kräver noggrann och kritisk granskning. En kärnreaktor är likväl en kärnreaktor, med inneboende faror – fler installationer betyder fler riskvektorer. En SMR på en lastbil: vad kan gå fel?

En av 28 artiklar i BiBB Näringsliv

Löften om ”säkrare”, ”modulärt”, ”snabb att rulla ut” och ”låga koldioxidutsläpp” håller inte för historisk, ekonomisk eller riskbaserad analys. Modulära konstruktioner har testats förut och stött på samma hinder: okontrollerbara kostnader, komplex ingenjörskonst, svårigheter att skala upp, driftproblem.

Ipraktiken kan små kärnreaktorer inte konkurrera med förnybart idag. Argumenten kring SMR bygger i stället på politiska, finansiella och institutionella drivkrafter, påhejade av en person med stark motvilja mot förnybart.

För det första: tekniska och operativa risker. En reaktor, stor som liten, är beroende av klyvbart material – radioaktivt, extremt hett, och kräver komplicerade kylsystem. Det finns inga genvägar: säkerhetskraven är höga och handlingsutrymmet litet. Med tiotals eller hundratals enheter ökar risken exponentiellt för fel, mänskliga misstag, slitage, cybersäkerhetsproblem, bränsletransporter, institutionell samordning och tillsyn. Forskning visar att SMR:er inte är säkrare än stora reaktorer, just eftersom varje enhet måste duplicera sin egen säkerhetskedja, reglering och underhåll.

Därtill kommer dominoeffekten av många små reaktorer utspridda över stora områden: fler anläggningar innebär fler gränssnitt, mer transporter och större exponering för oväntade händelser som jordbävningar, översvämningar, sabotage eller cyberattacker. Varje minireaktor måste duplicera samma komplexa säkerhetsram: design, drift, inspektion, underhåll, tillsyn. Om ”det går snett” i stora anläggningar – vilket vi har gott om bevis för – finns det ingen garanti när nätverket mångfaldigas. Modulära reaktorer ger intermodulära beroenden, fler gränssnitt, komplexa händelsekedjor och svårigheter att modellera risker mellan enheterna.

Sedan har vi avfalls- och bränslecykelproblemet. Löpande löften om ”avfallsförbrännande reaktorer” och ”minimalt avfall” återkommer i kärnkraftsreklam, men den brutala verkligheten kvarstår: även de mest avancerade prototyperna ger avfall som är svårt att hantera. SMR:er kan, på grund av sin geometri och yttäthet, generera mer aktivt avfall per producerad energienhet än större reaktorer. Hantering, transport, övervakning och slutdeponering av avfallet är fortsatt enorma utmaningar med dyra investeringar, långa ledtider, svårgeologic val och sociala konflikter. Fler installationer mångfaldigar dessa problem och ökar risken för misskötsel, institutionellt slarv eller svag reglering.

Men det tyngsta argumentet mot små kärnkraftsreaktorer är ekonomiskt

Det är inte billigt eller enkelt att producera energi med reaktorer, oavsett storlek. Löften om reaktorer som är ”billiga och snabba” blir till nedgraderingar, kostnadsöverdrag, förseningar, höga drifts- och nedläggningskostnader samt optimistiska prognoser som inte infrias. Kritiska rapporter understryker att SMR:er är ”för dyra, för långsamma, för riskabla” för att ha någon roll i omställningen. CleanTechnica-artikeln ”The nuclear fallacy” beskriver SMR:s strukturella brister: de saknar skalfördelar, ger sämre värmeverkningsgrad, är dåliga för avlägsna platser och har fortsatt höga säkerhets- och ansvarskostnader – särskilt jämfört med allt mognare och billigare förnybart.

Det bör klargöras: hypen kring SMR i USA drivs av löften om statliga subventioner, stöd från energidepartementet, kärnkraftslobbyn, lokalpolitiker som vill ”rädda” döende kärnkraftsstäder, samt riskkapital och futuristiska narrativ som hyllar det nya även om det är tekniskt svagt.

Jämfört med förnybart är skillnaden tydlig: sol, vind och lagring har sjunkit dramatiskt i kostnad, och med batterier, pumpkraft, vätgas och smarta nät kan vi designa system med 100% förnybar energi som konkurrerar, eller är billigare än, blandade system med kärnkraft. Färska studier visar att ett helt förnybart nät är möjligt till 2050 eller tidigare om vi fokuserar på massutrullning, redundans, överdimensionering, effektivisering och flexibilitet. Vissa analyser indikerar att det optimala kärnkraftsinslaget i Europas fossilfria system kan begränsas till 10% på grund av fasta kostnader och minimal flexibilitet. Andra modeller visar att om man avvecklar kärnkraft innebär det inte höjda kostnader för förnybart, och att fokus på förnybart leder till snabbare utsläppsminskning och robustare kapacitet.

Mest påtagligt är att kärnkraftsindustrin och SMR-förespråkare har starka drivkrafter att sprida sin berättelse. Ett växande SMR-marknad genererar kontrakt, licenser, reservdelar, bränsle, underhåll, reglering och institutionellt beroende av storkapital. Bakom SMR-trycket finns subventioner, kärnkraftsbudget i myndigheter, lokalpolitiker som vill rädda lokala ekonomier och lockelsen från futuristiska teknologier. Många ”fördelar” med SMR är noga konstruerade berättelser snarare än fakta bekräftade av resultat.

Visst kräver AI-datacenter enorma mängder energi, och det är en utmaning vi måste ta på allvar, men denna Marx Brothers-mentalitet ”more wood, more wood” är ohållbar och löser troligen inte problemet. Men framför allt är det inte skäl att oreflekterat återinstallera kärnkraft i 50 lokala versioner. Vi kan möta behovet med förnybart: sol, vind, lagring, etc. – i kombination med effektivitet, efterfrågestyrning, smarta nät, flexibilitet och sektorskoppling (värme, transport, industri). Det handlar om att rita om energimönstret till ett distribuerat och robust system som täcker allas behov.

SMR marknadsförs som en ”snabb lösning”, men det gör inte riskerna till fördelar: de sprider faran, ökar avfallet, sänker inte kostnader och bygger på industriberoende. Om du tvivlar – följ länkarna. Vi kan i 2000-talet välja om vi bygger framtidens intelligens på ett nät av krånglande atomur, eller på en förnybar grund som är säker, flexibel och framför allt vetenskapligt bevisad.

References

Author

Enrique Dans, Professor of Innovation, IE Business School in Spain

IE Business School  engelsk flagga Wikipedia, 41 referenser

Kommentarer

  1. Din kommentar // Namn, titel (2025....)

Enrique Dans: 2025.10.11 Publicerades i BiBB: 2025.10.11



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 20 Näringsliv 28 (T) Energi 25

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®