+ Tags
IDstory /The Conversation/

Varifrån kommer pengarna till Trumps miljardstora mutfond?

(2026.05) Where will money for the ‘Anti‑Weaponization Fund’ come from? This man has been warning of Judgment Fund abuse for years

Referenser | Skribent | Kommentarer (0)

Inrättandet av en ”anti-vapeniseringsfond” vid justitiedepartementet kan ha chockat många, men inte Paul Figley, en rättsvetare och tidigare DOJ-anställd som i flera år varnat för att skattemedel skulle kunna användas av en administration för politiska syften på just detta sätt.

Från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog ( 225 )
USA Donald Trump (T)

Fonden, som är resultatet av en uppgörelse kring rättsliga anspråk från Donald Trump och hans familj mot IRS, syftar till att kompensera dem som ”utsatts för vapenisering och rättslig krigföring” från den federala regeringens sida. Den har redan kallats en ”slaskfond” av New York Times ledarredaktion, som – liksom många andra – noterat att en stor del av dess 1,8 miljarder dollar sannolikt kommer att betalas ut till Trump-allierade som deltog i upploppet vid Kapitolium den 6 januari 2021.

Pengarna kommer från den så kallade Judgment Fund, som inrättades inom finansdepartementet av kongressen på 1950-talet för att betala rättsliga domar och uppgörelser som involverar den federala staten. Genom detta avstod kongressen från en del av sin grundläggande konstitutionella roll: makten över statens utgifter. Figley, som arbetat vid justitiedepartementet och även är emeritusprofessor i juridisk retorik vid American University Washington College of Law, har varnat kongressen och andra för att genom att lägga beslut om så stora utbetalningar i den verkställande maktens händer skulle fonden oundvikligen kapas för politiska syften. Naomi Schalit, politik- och juridikredaktör på The Conversation, talade med Figley.

Vad är Judgment Fund, och varför skapades den?

Judgment Fund är ett permanent, obegränsat anslag som kongressen inrättade för att betala de flesta domar och uppgörelser mot den federala staten. Före 1956, varje gång en dom eller uppgörelse fastställdes, behövde kongressen anslå pengar för att betala den. Det innebar att administrationen och kongressen behövde gå igenom något som liknade ett återkommande godkännandeförfarande: ”Här är en ny uppgörelse, här är varför den bör godkännas.” ”Okej, vi godkänner den.” Det tog mycket tid och gav begränsad nytta.

Därför rekommenderade dåvarande General Accounting Office att kongressen skulle skapa ett system som automatiskt betalade vissa anspråk, och 1956 inrättade kongressen Judgment Fund. Den möjliggör utbetalning av uppgörelser och domar om dessa är slutgiltiga och inte täcks av någon annan lagligt tillgänglig anslagskälla.

Tidigare DOJ-juristen Paul Figley ägnade flera år åt att varna för att presidenter skulle kunna använda den relativt okända Judgment Fund som en politisk kassakista.

Kongressen överlät i praktiken ansvaret för att betala uppgörelser och domar – något som tog mycket tid – till den verkställande makten?

Ja, justitiedepartementet hanterar dokumentationen och fastställer att något är slutgiltigt eller en lämplig uppgörelse, skickar detta till finansdepartementet, som sedan certifierar att allt är korrekt dokumenterat och beordrar utbetalning.

Ur ett konstitutionellt perspektiv verkar det som att kongressen gjorde sig av med en besvärlig uppgift, men gav den inte också upp sin budgetmakt?

Jo, men till en början i begränsad omfattning. När Judgment Fund först inrättades fick varje uppgörelse eller dom som gick genom systemet inte överstiga 100 000 dollar. Det fungerade så bra att kongressen höjde beloppet flera gånger och beslutade slutligen 1977 att ta bort taket helt. Det är ett permanent, obegränsat anslag, och när det väl inrättats behöver ingen återvända till kongressen för att uppdatera eller fylla på det. Det fungerar automatiskt.

Du har skrivit och vittnat om farhågor kring Judgment Fund under många år och över flera administrationer. Vad består dessa farhågor av?

Problemet är att i vårt system bör kongressen vara ansvarig för – och är ansvarig för – att anslå pengar.

Är du orolig för att fonden kan missbrukas?

Det har den blivit. Under många år missbrukades den inte särskilt ofta. Ibland användes den i utrikespolitiska sammanhang. President George H. W. Bush använde den 1991 för att reglera ett krav från Iran avseende vapen som inte levererats. Clintonadministrationen använde den för ett liknande krav från Pakistan 1998. Obamadministrationen betalade i hemlighet Iran 1,7 miljarder dollar för vapen som USA inte levererat, varav 1,3 miljarder kom från Judgment Fund. Alla dessa hade en politisk kontext, och även om de kan ha varit rimliga beslut, var det beslut som – utan Judgment Fund – hade behövt gå genom kongressen och få finansiering efter debatt och diskussion.

Obamadministrationen gick också mycket längre i rättsprocesser som rörde påstådda medborgarrättskränkningar inom jordbruksdepartementet.

Obamadministrationens användning av Judgment Fund i grupptalan om diskriminering i jordbruksdepartementets låneprogram framstod för mig som mycket dålig politik. Efter att grupptalan från latinamerikanska och kvinnliga jordbrukare i stor utsträckning misslyckats, meddelade administrationen att man skapat ett nytt program, ersättningsprocessen för latinamerikanska och kvinnliga jordbrukare och ranchägare. Detta nya program finansierades med 1,3 miljarder dollar från Judgment Fund och var öppet för personer som inte deltagit i rättsprocesserna. Det skapades ensidigt utan kongressens medverkan eller anslag. Det var inte olagligt, men det använde fonden på ett sätt som kongressen sannolikt aldrig avsett.

När det hände reagerade jag starkt, eftersom jag under många år arbetade vid justitiedepartementet med att försvara mål som rörde Judgment Fund i fall där federala tjänstemän anklagades för felaktiga handlingar eller försummelser. Jag försvarade staten i mål om bilolyckor, medicinska felbehandlingar, översvämningar, vilda djur och en rad andra frågor. När jag såg potentialen för missbruk började jag föreslå att kongressen skulle ändra Judgment Fund och införa ett tak på 500 miljoner dollar per uppgörelse. Över den gränsen skulle man behöva gå till kongressen.

Det har inte skett.

Administrationens Todd Blanche, tillförordnad chef för DOJ, och vicepresident JD Vance utfrågas den 19 maj 2026 om fonden på 1,8 miljarder dollar.

Vad tänkte du när du först hörde om inrättandet av denna fond på 1,776 miljarder dollar, med hjälp av Judgment Fund, för att kompensera så kallade offer för rättslig förföljelse?

Jag blev överraskad. Jag har alltid förväntat mig att någon skulle göra något liknande igen, men jag hade inte förutsett just detta. Och då tänkte jag att jag hade haft rätt: vi borde ha ändrat Judgment Fund.

Obamadministrationen hade manipulerat fonden för att skapa ersättningsprocessen för kvinnliga och latinamerikanska jordbrukare och ranchägare utan kongressens medverkan eller godkännande. Med denna modell som förebild har Trumpadministrationen på liknande sätt manipulerat fonden för att skapa anti-vapeniseringsfonden utan kongressens medverkan eller godkännande.

I båda fallen anser administrationen att de personer som får ersättning är berättigade till den, även om det skulle vara betydligt svårare för dem att få ersättning utan att ett sådant system skapats.

Bild: Trumpvänliga upploppsdeltagare stormar trapporna till Kapitolium den 6 januari 2021, medan kongressen arbetar med att certifiera elektorsrösterna. Bill Clark/CQ-Roll Call, Inc via Getty Images

Nu när den har använts två gånger är jag övertygad om att denna modell kommer att användas igen av en annan administration, om inte kongressen ingriper. Det är dålig styrning; det är inte så vårt system är tänkt att fungera. Kongressen har budgetmakten. Kongressen, snarare än den verkställande makten, har befogenhet att skapa och finansiera program. Den verkställande makten bör inte ha en egen finansieringskälla. Judgment Fund bör inte användas som en kassakista för regeringen.

Har du varit frestad att säga ”vad var det jag sa”?

Ja. Jag ringde min dotter – hon uppskattar en viss sorts svart humor – och sa att det jag förutspått hade hänt. Hon frågade: ”Är du inte glad över det?” och jag svarade: ”Jag är inte glad över att det hände, men jag är glad att jag såg det komma och har varnat för det – med anmärkningsvärt begränsad framgång.”

Referenser

Skribent

Paul Figley, Emeritus Professor of Legal Rhetoric, American University

Kommentarer

  1. Din kommentar // Namn, titel (2026....)

The Conversation: 2026.05.23 Publicerades på BiBB: 2026.06.08



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 25 The Conversation 225 2 flags

QR-code


Vad skulle du vilja läsa om på BiBB? Hör av dig.



You know a lot, we may add a little®