IDstory /The Conversation/ + Tags

USA:s fredsplan är orealistisk

Originalꜜ(2025.11.24) från forskarplattformen The Conversation. Author infoꜜ  //  Kommentarer (0)ꜜ

Peace plan presented by the US to Ukraine reflects inexperienced, unrealistic handling of a delicate situation

Samtidigt som ryska bomber fortsatte att slå mot Ukraina blossade en annan konflikt upp – denna gång om planerna på att avsluta det snart fyra år långa kriget. Den 20 november 2025 presenterade Trumpadministrationen formellt en 28‑punktsplan för Ukraina för att få slut på kriget, och president Donald Trump meddelade att landet hade fram till Thanksgiving på sig att skriva under. Men Ukraina och dess europeiska och amerikanska allierade ansåg att planen kraftigt gynnade Ryssland, bland annat genom krav på att Ukraina skulle avstå territorium som Ryssland inte ens kontrollerar, minska storleken på sin armé och i praktiken äventyra sin långsiktiga suveränitet.

En av 100 artiklar på BiBB i kategorin The Conversation

Administrationen anklagades av experter och vissa politiker för att ha utformat en plan som tjänade ryska intressen, och utrikesminister Marco Rubio hamnade i en dispyt med amerikanska senatorer om huruvida USA eller Ryssland i praktiken hade skrivit dokumentet. Den 23 november hölls samtal mellan ukrainska och amerikanska företrädare i Genève, där Rubio beskrev mötena som “produktiva och meningsfulla”, och förhandlingarna fortsätter.

The Conversations politikredaktör Naomi Schalit bad den erfarne diplomaten Donald Heflin, numera vid Tufts Universitys Fletcher School, att reda ut vad som händer.

“Vad i all världen pågår?”

Det är svårt att säga. Sedan Trumpadministrationen återkom till makten har den pendlat mellan att luta åt Ryssland i kriget, att inta en mer neutral hållning och ibland ge ett visst stöd till Ukraina. Linjen skiftar fram och tillbaka.

Den här specifika fredsplanen ger Ryssland mycket på en gång. Den skulle minska den ukrainska armén från drygt 800 000 till 600 000 soldater – trots att Ukraina redan har svårt att försvara sig med nuvarande styrkor. Ryssland får behålla land man ockuperat, något många förutspått som en trolig del av en framtida uppgörelse. Men planen ger även Ryssland områden man ännu inte erövrat – och kanske aldrig skulle kunna ta militärt.

Den förbjuder Ukraina att söka medlemskap i Nato. Det är ingen stor överraskning; de flesta bedömare antog att något sådant skulle ingå i en eventuell uppgörelse. Ukraina utlovas säkerhetsgarantier från väst. Problemet är att USA redan gav bindande säkerhetsgarantier 1994 när Ukraina frivilligt avstod sina kärnvapen – landet har ändå invaderats två gånger av Ryssland sedan dess, 2014 och 2022. Dessa garantier har alltså visat sig svaga i den här delen av världen.

En rysk önskelista?

Enligt Heflin är detta kanske den viktigaste delen – det Putin vill ha allra mest. Ryssland skulle befrias från ekonomiska sanktioner och återinträda i G7‑gruppen av industrialiserade länder.

Den ryska ekonomin är hårt pressad. De inkomster som skulle strömma in från export, särskilt av energi, skulle ge Putin möjlighet att bygga upp en helt ny armé om det behövdes. Det vore en enorm strategisk fördel och en kraftfull injektion i både den ryska ekonomin och krigsmakten.

Sammantaget är detta alltså en mycket Rysslandsvänlig plan – om den inte ändras kraftigt. I Washington pågår nu en debatt om huruvida ryssarna i princip har skrivit den själva, eller om det formellt är det amerikanska utrikesdepartementet som står bakom, men med en stark slagsida åt Moskvas krav.

Heflin lutar åt att den ursprungliga texten kommer från rysk sida – den innehåller helt enkelt för många av de punkter som Moskva eftersträvat.

“Amatörläge” i Washington

Den 23 november uppstod förvirring när uppgifter kom om att Rubio privat sagt till vissa senatorer att planen inte var amerikansk i ursprung, utan återspeglade en rysk önskelista. Senatorerna berättade detta offentligt. Kort därefter kallade en talesperson för utrikesdepartementet påståendet för “uppenbart falskt”.

Som tidigare diplomat beskriver Heflin situationen som “amatörtimme”. Den nuvarande administrationen har placerat många oerfarna personer på nyckelposter och samtidigt gjort sig av med en stor del av de professionella tjänstemän som normalt hanterar känsliga förhandlingar. När politiker får en idé brukar de vända sig till just dessa experter – men många av dem är nu borta, vilket skapar interna motsättningar och dålig samordning.

Var är Europa?

Hur påverkar detta chanserna till verklig fred? Enligt Heflin är detta en extremt känslig situation som kräver erfarna diplomater. För det första rör det sig om ett krig i Östeuropa – Europa borde vara djupt involverat i varje steg.

Europeiska länder är tydligt kritiska mot Ryssland och kan därför knappast fungera som helt neutrala medlare, men de måste ändå finnas med vid bordet. Om Ukraina ska kunna byggas upp igen är det Europa som måste stå för en stor del av notan. Om Ryssland ska utsättas för verkligt ekonomiskt tryck är det centralt att Europa – som köper mycket av ryska varor, särskilt energi – är med. Trots det har Europa i hög grad ställts vid sidan.

Professionella diplomater satta ur spel

Heflin framhåller att stora fredsavtal normalt växer fram genom ett omfattande förarbete. Politiker formulerar övergripande mål, sedan tar erfarna tjänstemän vid och förhandlar detaljerna med sina motsvarigheter på andra sidan. Först därefter träffas presidenter och utrikesministrar för att slutföra en uppgörelse.

I det här fallet händer nästan inget av detta. Ledare flyger kors och tvärs med vaga idéer istället för att låta professionella förhandlare göra det tunga arbetet. Europa vill dessutom mycket gärna delta – de har fortfarande starka diplomatiska kårer på plats och kriget påverkar dem direkt.

Varför just nu – inför vintern?

Tajmningen är knappast slumpmässig. Vintern står för dörren, och norra Europa – särskilt Tyskland – är mycket beroende av rysk naturgas för uppvärmning. Sanktionerna mot Ryssland gör detta både svårare och dyrare.

Skulle Moskva vilja spela hårt kunde man stänga av gasleveranserna och därmed lämna miljoner européer i kyla och mörker. Att lansera en kontroversiell fredsplan just nu kan därför också ses som ett sätt att utnyttja europeisk sårbarhet.

“Fred till Thanksgiving?”

Trump har sagt att han vill ha ett avtal färdigt till Thanksgiving. Är det ett rimligt krav efter ett långvarigt krig? Enligt Heflin: nej.

Han menar att det här – liksom inför den tidigare Alaska‑träffen mellan Putin och Trump – tyder på att planen mer handlar om politisk symbolik och att kunna påstå sig leverera “fred”, än om ett hållbart slut på kriget. I en konflikt som pågått i nästan fyra år fungerar det inte att säga: “Ni har en vecka på er att ta fram en komplicerad fredsuppgörelse som ska hålla över tid.” Fredsavtal som varar tar betydligt längre tid att förhandla fram.

References

Author

Donald Heflin, Executive Director of the Edward R. Murrow Center and Senior Fellow of Diplomatic Practice, The Fletcher School, Tufts University

Kommentarer

  1. Din kommentar // Namn, titel (2025....)

The Conversation: 2025.11.24 Publicerades i BiBB: 2025.11.30



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 20 The Conversation 100 2 flags

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®