IDstory /EESI/ + Tags

Om framtiden för vintersport i en varmare värld

Originalꜜ(2026.02.10) från forskningsinsatitutet EESI. Author infoꜜ  //  Kommentarer (2)ꜜ

On Thin Ice: Rethinking the Future of Winter Sports in a Changing Climate

Viktigaste slutsatser

Vinter-OS i förändrat klimat

Tävlingarna är inte det enda som hettar till under årets olympiska vinterspel i Italien – när klimatförändringarna medför högre temperaturer blir framtiden för vintersporter alltmer osäker.

I år står klimatfrågorna i centrum inför vinter-OS, särskilt eftersom Italien redan har förlorat 265 skidorter på grund av stigande temperaturer.

Allteftersom Italiens alpregion blir varmare och får kraftigt minskade snömängder har OS-arrangörerna planerat att producera 2.4 miljoner kubikmeter konstsnö, vilket kräver 950.000 kubikmeter vatten – nästan lika mycket som 380 olympiska simbassänger.

Användningen av konstsnö är inget nytt i OS-sammanhang. Vinter-OS i Peking 2022 var de första spelen som var nästan helt beroende av konstsnö, då man använde 49 miljoner gallon vatten – motsvarande en dags dricksvatten för cirka 100 miljoner människor.

Snö som livsnödvändig resurs

Snö är mer än bara underlag för vintersport. Snö- och isklädda bergssystem fungerar som världens ”vattentorn”.

De rymmer omkring 50% av jordens färskvatten och ger dricksvatten till två miljarder människor.

I vissa delstater i västra USA står snösmältning för upp till 75% av vattenförsörjningen, som används till allt från bevattning av jordbruk till dricksvatten i städer.

Klimatförändringarna krymper OS-kartan

För Internationella olympiska kommittén (IOK), som övervakar spelen, är klimatförändringarna ett växande problem när framtida värdstäder ska utses.

En studie visar att bara 45 till 55 av 93 möjliga bergsdestinationer skulle ha tillräckligt snödjup och kyla för vinter-OS under 2050-talet, givet scenarier med höga utsläpp.

Det antalet minskar till fyra om man bara räknar städer som klarar sig utan konstsnö.

Under 2080-talet skulle så få som 30 av dessa 93 städer vara klimatmässigt lämpade.

Prognosen är ännu dystrare för Paralympics, som vanligtvis följer efter vinter-OS i mars när vädret redan blivit varmare – endast fyra av de 93 platserna bedöms vara fortsatt tillförlitliga under 2080-talet.

Studien har fått IOK att börja överväga en permanent krets av värdstäder för framtida vinterspel.

Utförsåkning på hal is

Utöver OS kommer klimatförändringarnas effekter att märkas på hemmaplan, på skidorter och andra vinteranläggningar runt om i USA när de försöker hantera stigande temperaturer.

Skidorter finns från Virginia till Maine, i Övre Mellanvästern, Klippiga bergen och längs västkusten.

I vissa regioner, som Klippiga bergen, är skidåkning och andra vintersporter en integrerad del av de lokala ekonomierna.

På nationell nivå genererar vinteraktiviteter ungefär $3,4 miljarder i lokal konsumtion, 4,5 miljarder dollar i BNP och 57 000 arbetstillfällen varje år.

Mindre snö och kortare säsonger, båda drivna av klimatförändringarna, hotar branschens framtid.

Idealiska förhållanden för skidåkning innebär snö med låg vattenhalt och runt 20 centimeter eller mer av nysnö.

Ogynnsamma förhållanden som torrperioder, varmt väder och regnblöt snö har blivit allt vanligare i takt med att medeltemperaturen i USA stigit med cirka 2,8 °F sedan 1970.

En studie fann att snömassan i ett snötäckt område i västra USA, stort som South Carolina, minskade med 41% mellan 1982 och 2016.

En analys från organisationen Protect Our Winters visar att ett snöfattigt år kostar skidindustrin över 1 miljard dollar och 17 400 jobb.

Mindre snö innebär kortare skidsäsonger.

En studie visar att den genomsnittliga amerikanska skidsäsongen mellan 2000 och 2019 var 5,5 till 7,1 dagar kortare än genomsnittet för perioden 1960–1979, trots snötillverkning.

Med färre skidbesök och högre kostnader för snötillverkning leder kortare säsonger till direkta ekonomiska förluster på i genomsnitt $252 miljoner per år, både under snörika och snöfattiga år.

Dessa förluster förväntas öka framöver.

Under 2050-talet beräknas skidsäsongerna vara 14 till 33 dagar kortare än 1960–1979 vid låga utsläpp, och 27 till 62 dagar kortare vid höga utsläpp, vilket ger direkta ekonomiska förluster på mellan 657 miljoner och 1,352 miljarder dollar per år.

I nordöstra USA bedöms bara ungefär hälften av skidområdena vara ekonomiskt livskraftiga år 2050.

Dessa klimatrelaterade effekter påverkar redan Vail Resorts, den största bergsdestinationsoperatören i Nordamerika, som rapporterade en nedgång på 20% i antalet besökare under säsongen 2025–2026 jämfört med föregående år.

Därmed minskade intäkterna från deras skidskolor, liftar och restauranger.

Vail Resorts kopplar nedgången till historiskt låga snömängder – endast 50% av det genomsnittliga snöfallet under de senaste 30 åren vid deras skidorter i västra USA.

Företagets anläggningar i Klippiga bergen kunde dessutom bara öppna 11% av sin terräng i december 2025, eftersom snöfallet där låg 60% under 30-årsgenomsnittet.

Snökanoner – ingen mirakellösning

Liksom OS-värdstäder kan skidorter använda snökanoner för att kompensera snöbrist – men det är långt ifrån en universallösning.

Snökanoner kräver fortfarande minusgrader och en 'våt' temperatur (som tar hänsyn till luftfuktighet) på minus 3 grader Celcius (27 grader Fahrenhei) eller lägre.

Snötillverkning är dessutom både energi- och vattenintensiv.

Processen kan stå för upp till 67% av skidortens totala energianvändning, och utrustningen drivs traditionellt med fossila bränslen, vilket förstärker den klimatförändring som skapar behovet av konstsnö.

Det finns renare och mer energieffektiva snökanoner, och många skidorter är positivt inställda till dessa hållbara alternativ, men de använder fortfarande stora mängder vatten.

Cirka 750.000 liter (200.000 gallon) vatten krävs för att täcka en acre med en fot snö, vilket kan innebära miljoner gallon per år för anläggningar som inte får sitt normala snöfall.

Denna höga vattenförbrukning kan bli problematisk i torkkänsliga områden, som den amerikanska västern.

Den ökade energianvändningen och resursförbrukningen innebär också stora ekonomiska kostnader – skidorter kan lägga allt från $500 000 till över 3,5 miljoner dollar per år på konstsnö.

Och även om skidåkare föredrar konstsnö framför ingen snö alls är konstsnö ofta halare och isig, vilket ökar risken för skador.

Stöd på delstats- och federal nivå

Givet de sannolika framtida klimatförhållandena måste skidorter och vintersportbranschen som helhet anpassa sig och förnya sig för att minska sitt klimatavtryck och bygga resiliens som kan säkra vintersportens framtid.

Många skidorter runt om i landet vidtar redan åtgärder för att sänka branschens koldioxidavtryck, till exempel genom att gå över till förnybar energi, investera i energieffektiv snötillverkning eller förbättra kollektiva transportlösningar till anläggningarna.

Insatser för att värna den amerikanska vintersportindustrin och dess bidrag till jobb och ekonomisk aktivitet i landsbygdsområden kan förstärkas med stöd från delstater och federala myndigheter.

Delstatsstödda program som uppmuntrar övergång till förnybara eller energieffektiva lösningar ger en möjlighet att minska skidindustrins miljöpåverkan.

Ett exempel är den delstatsstödda energieffektiviseringsorganisationen Efficiency Vermont, som investerat i energieffektiviserande åtgärder på nästan alla delstatens 20 skidområden.

Dessa investeringar beräknas spara över $177 miljoner för skidbranschen och undvika mer än drygt 800 000 ton (1,8 miljarder pund) växthusgaser.

Samtidigt är skidorter, genom sin stora förbrukning av el, vatten och andra resurser, inflytelserika kunder som kan påverka sina lokala energibolag att gå över till förnybar energi.

Sedan 2008 har miljöchefen på Aspen Skiing Company i Colorado lobbat styrelsen i det lokala kooperativa elbolaget Holy Cross Energy för att öka andelen förnybar energi.

Holy Cross har nu som mål att köpa 100% av sin el från förnybara källor till 2030.

En skidbacke i Leadville, Colorado, i december 2025 efter en vinter med ovanligt lite snö. Foto: Carter Hanson.

På federal nivå samarbetar U.S. Forest Service (USFS), under jordbruksdepartementet USDA, nära med skidorter i hela landet, eftersom över en fjärdedel av alla skidorter ligger i nationalparker och nationalskogar och står för mer än en tredjedel av alla besök där.

Med i genomsnitt 23 miljoner skidåkare som besöker nationalparker varje år uppskattar USFS att utförsåkning genererar 2,16–4,39 miljarder dollar i ekonomisk aktivitet och stödjer 65 000 hel- eller deltidsjobb.

En studie uppskattar att klimatförändringarna kommer att minska skid- och snowboardrelaterad ekonomisk aktivitet i USA:s nationalparker med 172–374 miljoner dollar per år.

USFS spelar en viktig roll i att stödja skidbranschens anpassnings- och resiliensstrategier.

Myndigheten beviljar vattenrättigheter för snötillverkning, underlättar anpassning av infrastruktur och stödjer klimatforskning som bedömer klimatrisker och möjliga åtgärder.

En rapport från USDA pekar ut möjliga anpassnings- och resiliensstrategier för USFS och skidindustrin att samarbeta kring och genomföra:

– Utbyggd infrastruktur för att behålla och lagra naturlig och konstgjord snö, både på skidorter och i obanade fjällområden (t.ex. att gynna barrskog som skuggar befintlig snö).

– Anläggning av snöstaket och snödepåer samt transport av natursnö för att förlänga säsongen på lägre till medelhöga höjder.

– Borttagning av sten och vegetation för att möjliggöra skidåkning vid lägre snödjup.

– Diversifierad markanvändning, till exempel genom mountainbikeleder, för att locka besökare under snöfria perioder.

Kongressen har också uppmärksammat klimatets påverkan på vintersportbranschen.

Under den 118:e kongressen höll senatens budgetutskott en utfrågning, ”Recreation at Risk: The Nature of Climate Costs”, där man diskuterade hur klimatförändringarna påverkar friluftsliv – inklusive vintersporter som skidåkning – genom minskad snö och andra förändrade förhållanden.

Senator Sheldon Whitehouse (D–R.I.) uttalade: ”Vinteridrotter har varit en enorm ekonomisk motor i Utah och delstater över hela landet. Men klimatförändringarna orsakar kaos i samhällen och branscher som är beroende av snö.”

Nyligen, under den 119:e kongressen, antog representanthuset lagen Snow Water Supply Forecasting Reauthorization Act (H.R. 3857).

Denna partipolitiskt brett förankrade lag förnyar och uppdaterar inrikesdepartementets Snow Water Supply Forecasting Program för att stödja avancerad teknik som mer exakt förutser snötäcke och vattentillgång – avgörande för välgrundade beslut om vattenlagring och distribution i snörika områden.

Federala beslutsfattare har också varit tydliga med hur viktigt det är att USFS får full finansiering och tillräcklig bemanning för att kunna fortsätta sitt arbete.

Efter skidåkningen – framtiden för vintersport

Från IOK och elitidrottare till skidortsägare och federala beslutsfattare – hela vintersportgemenskapen har en roll i att säkra att dessa aktiviteter kan fortsätta i generationer framöver.

Vinter-OS 2026 påminner om vad som står på spel och vad som kan göras för att bevara dessa sporter, både för olympier och för vanliga motionsåkare.

IOK har beslutat att sommar- och vinter-OS ska vara ”klimatpositiva” från och med 2030 – vilket inkluderar vinter-OS 2034 i Salt Lake City, Utah.

Detta innebär att varje värdstads organisationskommitté måste gå längre än dagens mål om klimatneutralitet och stödja långsiktiga nollutsläppslösningar, snarare än att enbart minska eller kompensera utsläpp under själva spelen.

Det nya kravet skapar möjligheter inte bara för OS, utan också för hela vintersportgemenskapen att tänka om kring hur klimatförändringarna påverkar deras idrotter.

När vinterspelen återvänder till USA år 2034 har den amerikanska vintersportbranschen chansen att utveckla och införa lösningar som uppfyller IOK:s krav på klimatpositiva spel och att implementera långsiktiga nollutsläppslösningar.

References

Author

Laura Gries, Policy Associate at EESI

Kommentarer

  1. Se också Konstgjord snö har gjort skidtävlingarna i Olympiaden snabbare och farligare, IDstory från The Conversation
  2. Artikelns perspektiv är amerikanskt men liknade problematik från även i Europa och troligen på andra platser.
    // Johan Schlasberg, chefredaktör på BiBB (2026.02.12)
  3. Din kommentar // Namn, titel (2025....)

EESI: 2026.02.10 Publicerades i BiBB: 2026.02.12



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 20 Internationella media 157 2 flags

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®