IDstory /The Conversation/ + Tags

Jane Austen och medvetandets teori: hur litterär fiktion skärper din förståelse

Originalꜜ() från forskarplattformen The Conversation. Author infoꜜ  //  Kommentarer (0)ꜜ

Jane Austen and theory of mind: how literary fiction sharpens your ‘mindreading’ skills

I början av Stolthet och fördom, Jane Austens mest kända roman, hör huvudpersonen Elizabeth Bennet hur Mr Darcy talar illa om henne. Detta får henne naturligtvis att bilda sig en negativ uppfattning om honom.

Mr Darcy och Elizabeth Bennet
Wikimedia Commons

”She is tolerable; but not handsome enough to tempt me.” ("Hon ser trevlig ut, men är inte vacker nog att fresta mig.") Mr Darcy talar utan att inse att den han yttrar sig om faktiskt hör honom.

Elizabeth känner dock inte till de verkliga orsakerna bakom hans ord, och Mr Darcy inser inte att han blivit överhört. Så inleds en känslomässig och intellektuell dans mellan två personer, där båda försöker tolka den andres tankar och känslor genom hela berättelsen.

Läsaren, däremot, existerar som en allvetande tredje part och får ta del av karaktärernas innersta tankar. Det innebär att tolkningen av känslor inte bara sker i romanen – den sker även inom läsaren.

En av 123 artiklar på BiBB från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog.
Ingår i Jane Austen.

Austen och ”Theory of Mind”

Vår njutning av litteratur och fiktion grundar sig i ”Theory of Mind” – den kognitiva förmågan att tillskriva andra mentala tillstånd (avsikter, önskningar, tankar, känslor) och tolka deras beteende. Vi har alla denna förmåga, och den är grundläggande för alla sociala relationer.

Denna förmåga är också avgörande för att förstå en berättelse – det vi läser vore meningslöst om vi inte kunde sätta oss in i karaktärernas situation och uppfatta motiven bakom deras handlingar.

En studie från 2013, publicerad i tidskriften Science, fann att läsning av skönlitteratur förbättrar denna förmåga. Austens skrivande är särskilt väl lämpat för att träna våra ”tankelästillar” – vår förmåga att läsa mentala tillstånd hos andra.

Läs mer: Jane Austen: varför är filmatiseringar av Mansfield Park och Northanger Abbey så sällsynta?

Att tänka om tankar

Genom berättelser fyllda av missförstånd, ironi, förväntningar och sociala spel speglar Austen sin tids socialpsykologi – det sena 1700- och tidiga 1800-talet. Karaktärernas inre liv står i centrum, och försöken att förstå dem driver intrigen framåt, vilket skapar gestalter det är lätt att sympatisera med.

I Pride and Prejudice presenterar Austen därför inte bara en kärlekshistoria – hon väver också in läsaren i ett nät av tankar om tankar, ett sinnrikt vävverk av det som kallas mental rekursion. Detta begrepp, centralt inom ”Theory of Mind”, syftar på vår förmåga att föreställa oss andras tankar i vårt eget medvetande, och göra det på flera nivåer eller ”ordningar”.

Första ordningens rekursion är enkel: den uppstår när Elizabeth säger att hon vet att hennes syster Jane är olycklig. Men Austen stannar sällan där – hennes romaner bygger ofta upp betydligt mer komplexa strukturer.

Till exempel: Elizabeth tror att Darcy tror att hon är intresserad av Wickham. Detta är rekursion av tredje ordningen eftersom tre olika personers tankar flätas samman – huvudpersonen, motspelaren och den tredje parten som binder dem samman. Vid avgörande tillfällen i romanen överlappar dessa nivåer och skapar missförstånd, spänningar och oförutsedda vändningar fyllda av mening.

Elizabeth Bennet och Mr Darcy, illustration av Hugh Thompson (1894)
Lilly Library, Indiana University / Wikimedia Commons

Denna typ av komplex mentalt resonemang definierar inte bara karaktärerna – läsaren deltar också i det. För att förstå missförstånden i vissa scener måste läsaren veta mer än gestalterna själva – liksom vad de tror att andra vet, och vad de inte vet att de inte vet.

Det innebär att när Elizabeth läser Darcys brev efter att ha avvisat honom, måste både hon och läsaren omvärdera alla tidigare tolkningsnivåer: vad hon trodde att han kände, vad han trodde att hon kände, de avsikter hon tillskrev honom och de avsikter hon nu tror att han faktiskt hade.

Kognitiv psykologi visar att människans sinne bekvämt kan hantera upp till tre nivåer av rekursion. Skönlitteratur – särskilt den som utforskar komplexa relationer – är ett naturligt sätt att träna denna förmåga. I det avseendet är att läsa Austen som att lyfta mentala vikter. Hennes figurer bjuder in oss att tänka med dem, om dem och ibland mot dem.

Läs mer: IQ-test kan inte mäta det, men ”kognitiv flexibilitet” är nyckeln till lärande och kreativitet

Att höra andras tankar

Ett av Austens mest effektiva grepp för att dra in oss i karaktärernas tankevärldar är bruket av fri indirekt anföring.

Denna berättarteknik fungerar som en bro mellan berättaren och karaktärerna och ger tillgång till deras tankar och känslor utan att de uttrycks direkt. Fri indirekt anföring suddar ut markörer för tankar och gör dem till en sömlös del av berättandet utan tydlig övergång mellan berättarperspektiven.

I sådana meningar är det inte alltid klart om det är berättaren eller karaktären som talar. Just denna tvetydighet gör att vi som läsare ständigt aktiverar vår ”Theory of Mind” – vi måste avgöra vem som talar, vad de egentligen tänker, om de talar sanning och om det finns en konflikt mellan vad de säger och vad de känner.

Denna form av berättande fungerar som träning i tankeläsning, eftersom karaktärernas tankar inte uttrycks öppet – vi måste själva rekonstruera dem. Med andra ord: fri indirekt anföring visar inte bara vad en karaktär tänker, utan tvingar oss att tänka som dem – åtminstone för några sidor.

Ett sätt att förstå andra människor

Att läsa Jane Austen är att förlora sig i intrikata lager av dolda tankar och känslor – och detta tränar våra undermedvetna förmågor. Genom fri indirekt anföring och flera nivåer av mental rekursion låter Austen läsaren tränga in i varje persons sinne och känna sig som en naturlig del av den värld hon skildrar.

Inom psykologin vet vi att denna fördjupning inte sker av en slump. När vi läser aktiverar och övar vi en avgörande förmåga för att förstå andra människors tankevärldar. Att läsa Austen är därför inte bara underhållning – det är också en subtil träning i empati, vår förmåga att sätta oss i andras sinnen.

Detta kan vara förklaringen till varför läsning – även av verk som skrevs för mer än tvåhundra år sedan – aldrig går ur tiden.

``` *** Vill du att jag även lägger till ``, `` och `` så att texten kan användas som en komplett HTML-sida redo att publiceras?

References

Author

Carmen Barajas, Profesora Psicología Evolutiva y de la Educación, Universidad de Málaga

Noelia López-Montilla, Psicóloga e Investigadora, Universidad de Málaga

Kommentarer

  1. Din kommentar // Namn, titel (2025....)

The Conversation: 2025.10.08 Publicerades i BiBB: 2025.12.30



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 20 The Conversation 123 2 flags

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®