IDstory /The Conversation/ + Tags

Václav Havels "De maktlösas makt" (1978) är kusligt relevant idag

Originalꜜ(2026.02.10) från forskarplattformen The Conversation. Author infoꜜ  //  Kommentarer (0)ꜜ

Václav Havel’s 1978 essay The Power of the Powerless is eerily relevant today

Havels ”De maktlösas makt” i vår tid

När den tjeckiske dissidenten, dramatikern och poeten Václav Havel skrev De maktlösas makt i oktober 1978 var det varken ett manifest i traditionell politisk mening eller ett program för opposition eller regimskifte.

I stället ville han analysera en särskild form av maktutövning som inte i första hand bygger på terror, spektakel eller karismatiskt ledarskap, utan på vardaglig efterlevnad och internaliserade osanningar.

Hans huvudtes var förbluffande enkel.

System av tvångsmakt upprätthålls inte bara av polisens våldsmonopol eller eliternas kontroll, utan också därför att vanliga människor deltar i dem genom att agera som om de trodde på sådant de vet är falskt. De lever, som Havel uttrycker det, ”i lögn”.

Hans mest kända exempel är grönsakshandlaren som sätter upp parollen ”Proletärer i alla länder, förena er!” – inte för att uttrycka revolutionär glöd, utan för att signalera konformitet. Skylten kommunicerar lydnad och en vilja att utföra den förväntade ritualen och bidrar därmed till att upprätthålla ett system vars styrka ligger i vana och upprepning.

Det avgörande är inte tron, utan deltagandet. Parollen fungerar mindre som politiskt innehåll än som ett socialt lösenord som märker bäraren som ofarlig och icke hotfull.

En av 157 artiklar på BiBB från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog
Historia Kultur Samhälle

Havels originalitet låg i att flytta blicken från härskare och institutioner till vardagsbeteenden. I hans beskrivning upprätthålls tyranni inte bara av partieliter eller säkerhetstjänster, utan av otaliga små samtycken som tillsammans skapar det han kallar en ”posttotalitär” ordning.

Sådana system normaliserar osanning.

Havels essä, skriven för snart 50 år sedan, talar med slående kraft in i vår egen tid. Över hela den demokratiska världen visar ledare allt tydligare auktoritära reflexer, medan det offentliga livet bärs upp av ritualiserat språk som döljer hur normer och begränsningar eroderas.

När Kanadas premiärminister Mark Carney talade vid World Economic Forum i Davos förra månaden hänvisade han till Havels essä och påminde om grönsakshandlaren och hans skylt.

Carney antydde att ett samtida ”liv i lögn” nu verkar på den internationella nivån, där stater uppträder som om de vore bundna av regler, ömsesidighet och gemensamma värderingar – samtidigt som dessa principer i praktiken tillämpas selektivt eller tyst överges.

Faran ligger mindre i öppet regelbrott än i det kollektiva låtsandet att systemet fortfarande fungerar så som det utger sig för att göra.

En etisk utmaning

Den bestående kraften i Havels essä ligger i att han ramar in motstånd som ansvar, inte som seger. Tyranni utmanas inte främst genom att erövra makten, utan genom att beröva lögnen dess publik. Havels egentliga mål är inte en viss regim, utan en återkommande mänsklig frestelse: viljan att byta bort sanningen mot lugn och ro.

I en tid präglad av strategisk skrämsel, ekonomiska påtryckningar och retorisk cynism behåller Havels krav på moralisk klarhet sin relevans.

Att leva i sanning är fortfarande riskabelt, obekvämt och oviss i sina resultat. Men Havel påstod aldrig att sanningen garanterar framgång – bara att system byggda på lögner är starka endast så länge dessa lögner förblir oemotsagda. När de väl benämns börjar deras auktoritet vittra.

I den meningen är De maktlösas makt mindre ett historiskt dokument än en etisk utmaning. Den frågar inte vem som styr, utan hur individer deltar. Den insisterar på att även under ojämlika maktförhållanden är vägran att spela med i lögnen en form av makt.

”Att leva i sanning”

Enligt Havel kännetecknas ”posttotalitära stater” av att ideologin upphör att vara en lära som diskuteras och blir ett språk som framförs. I ett sådant sammanhang är den mest omstörtande handlingen inte väpnad revolt eller organiserad protest, utan vägran. När en människa slutar utföra ritualen avslöjar han den – och blottar att kejsaren är naken.

Härifrån utvecklar Havel sitt mest bestående begrepp: ”att leva i sanning”. Det är varken ett partiprogram eller en politisk strategi i vanlig mening, utan en existentiell hållning med politiska konsekvenser. Att leva i sanning innebär att låta de offentliga handlingarna överensstämma med det privata samvetet, även när det innebär materiella förluster eller sociala risker.

I ett system byggt på allmän låtsaslek får även en blygsam handling av ärlighet oproportionerlig tyngd. Den stör den gemensamma fiktion som makten vilar på och påminner andra om att alternativ är tänkbara.

Havel riktade också sin blick utanför Öst- och Centraleuropa. ”Posttotalitarism” var inte ett regionalt undantag, utan en skarpare variant av tendenser som finns i moderna massamhällen.

Bekvämlighet kunde köpas till priset av likgiltighet, och frihet reduceras till privat konsumtion frikopplad från offentligt ansvar. I den meningen är De maktlösas makt en diagnos av modernitetens benägenhet att outsourca moraliskt ansvar och acceptera tyst delaktighet.

Skeptisk till hjältedåd

Havel upplevde kommunismens fall och blev till slut president både i Tjeckoslovakien (1989–1992) och i Tjeckien (1993–2003). Han avled 2011.

Hans essä läses ofta fel som en hyllning till heroisk opposition eller moralisk exceptionalism. I själva verket är den skeptisk till hjältedyrkan. De maktlösas makt ligger, menar han, inte i spektakel, massor eller omedelbara segrar – utan i exempel.

Sanningen verkar politiskt inte därför att den befaller lydnad, utan därför att den väcker igenkänning. Den talar till det Havel kallar den ”dolda sfären” av social medvetenhet: den halvt nedtryckta insikten om att ett liv organiserat kring lögn är nedbrytande och förnedrande.

Detta hjälper till att förklara varför Havel avfärdade traditionella mått på politisk effektivitet i samhällen dominerade av totalitär makt. Val, partier och program betyder inte mycket när den offentliga sfären redan tömts på verklig konflikt och debatt.

Det som betyder något är i stället den långsamma återuppbyggnaden av moralisk handlingsförmåga.

Oberoende kulturverksamhet, informella nätverk och samizdat‑utgivning var därför inte ersättningar för politiken, utan dess nödvändiga förarbete. De bevarade utrymmen där sanningen kunde talas utan att omedelbart omsättas i slagord eller tvång.

En samtida tolkning

Carneys resonemang i Davos utgick från en välbekant motsägelse. Politiska ledare, diplomater och institutioner talar i termer av regler, ömsesidighet och delade normer, samtidigt som de tolererar praktiker som undergräver just dessa normer. Handelssystem beskrivs som regelbaserade, även när ekonomisk utpressning blivit rutin. Säkerhetsarrangemang framställs som kollektiva, samtidigt som maktojämlikheterna blir allt mer uttalade.

Problemet, med Havel, är inte bara att regler bryts, utan att alla fortsätter att agera som om de fortfarande fungerar. Denna kollektiva föreställning upprätthåller en ordning som inte längre levererar det den lovar.

I detta ljus börjar den internationella ordningen likna Havels posttotalitära system. Parollerna är andra, men logiken känns igen. Språket döljer rädsla, beroende och obalans. Den globala ”grönsakshandlaren” hänger upp sin skylt inte för att han tror på budskapet, utan för att det känns för riskabelt att låta bli.

Carneys svar var varken reträtt eller isolationism, utan en uppmaning till ”mellanmakter” att sluta låtsas. Att leva i sanning på den internationella arenan innebär att öppet erkänna var systemet brister, avvisa bekväma fiktioner och bygga koalitioner kring verkligt gemensamma intressen snarare än abstrakta fraser.

Vem har råd att leva i sanning?

Det finns ändå en risk att ”att leva i sanning” förvandlas till en upphöjd moralisk uppmaning frikopplad från vardagens villkor. Havels grönsakshandlare är ingen filosof eller essäist. Han är en arbetare som måste öppna butik, få fram knappa varor och navigera en kollektiviserad ekonomi. För honom får vägran omedelbara och konkreta följder: förlorat jobb, trakasserier eller utestängning.

Intellektuella som Havel, skrivande tre decennier efter maktövertagandet, befann sig i en annan position. Deras möjlighet att formulera kritik i essäform, hur begränsad publiken än var, vilade på kulturellt kapital och viss social skärmning som de flesta saknade. Havel såg denna spänning, men den fortsätter att prägla tolkningen av hans idéer.

Samma risk finns i dagens hänvisningar till honom, som Carneys. Människor som kämpar för att klara grundläggande behov, hantera osäkra anställningar eller stiga med ökande levnadskostnader lär inte mobiliseras av abstrakta krav på moralisk klarhet i den globala styrningen. För dem kan ritualens upprepning te sig mindre som feghet och mer som överlevnadsstrategi.

Detta ogiltigförklarar inte Havel, men gör tillämpningen mer komplex. Revolutioner och omvälvningar föds inte ur idéer ensamma. De uppstår när idéer korsar levd erfarenhet på ett sätt som gör den rådande ordningen omöjlig att acceptera. Havels insikt får politisk sprängkraft först när ”att leva i sanning” slutar låta som en abstrakt moralpredikan och börjar ge språk åt gemensamma erfarenheter och igenkännliga orättvisor.

Frågan är inte om sanningen spelar roll, utan hur den kan göras hörbar för dem vars medverkan ytterst bär upp systemet.

I den olösta spänningen ligger De maktlösas makt fortsatt relevans. Essän erbjuder inga garantier och ingen billig tröst. Den hävdar att deltagande aldrig är neutralt och att även den minsta vägran har etisk betydelse. Om en sådan vägran återigen kan utlösa större förändring beror på om sanningen lyckas tala till villkoren i vanliga människors liv.

References

Author

Darius von Guttner Sporzynski, Professor of History, Australian Catholic University

Kommentarer

  1. Din kommentar // Namn, titel (2025....)

The Conversation: 2026.02.10 Publicerades i BiBB: 2026.02.15



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 20 The Conversation 157 2 flags

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®