IDstory /Näringsliv/ + Tags

Europa måste ompröva sitt beroende av Washington

Originalꜜ.   Author infoꜜ  //  Kommentarer (0)ꜜ

The cost of dependence: why Europe must rethink its relationship with Washington

AI-genererad
AI-genererad av E. Dans

Detta är ett avgörande ögonblick för Europeiska unionen: Trump-administrationen ser inte längre den transatlantiska relationen som ömsesidigt fördelaktig, utan har i stället bestämt sig för att Europa nu är ett ideologiskt och ekonomiskt hot som måste domineras. Den ström av förakt, hot, förolämpningar och fientliga beslut som kommit från Washington under det senaste året ingår i en tydlig strategi av underkastelse och unilateralism, som dessutom väcker frågor om det amerikanska stödet i tider av globala kriser.

En av 34 artiklar på BiBB i kategorin Näringsliv

Under sin andra mandatperiod har Trump gått långt bortom retoriken och hotat att införa sanktioner och begränsa tillgången till amerikanska marknader för stora europeiska företag som DHL, SAP, Siemens, Mistral, Spotify och Capgemini – som en vedergällning mot vad han uppfattar som ”diskriminerande” behandling av amerikanska teknikbolag, det vill säga ålägganden med böter för vägran att följa europeiska regler. Den amerikanske handelsrepresentanten har till och med sagt att Washington inte kommer att ha något val annat än att använda alla tillgängliga medel om Europa fortsätter med sina ”orimliga åtgärder”.

Konflikten är inte ny, men Washingtons ton är mer aggressiv än någonsin. Hot om tullar och motåtgärder har överlappat med förhandlingar för att undvika ett öppet handelskrig och resulterat i ett provisoriskt handelsavtal som inför tullar på omkring 15 % på europeiska importvaror. Men detta löser inte grundproblemet: Trump är villig att undergräva de globala handelns spelregler för att påtvinga sin vision om ”America First”, som står i direkt konflikt med Europas projekt om ekonomisk integration.

Enligt akademiska rapporter och ekonomiska analyser kommer Trumps protektionistiska och unilateralistiska åtgärder att få djupgående konsekvenser för handel, globala leveranskedjor och den europeiska ekonomiska tillväxten. Forskningen pekar på att långvariga spänningar till och med kan påverka sysselsättning och stabiliteten på marknader som är beroende av fri internationell handel.

Utöver tullarna är Trumps berättelse om Europa lika allvarlig. Den återspeglas både i hans nationella säkerhetsstrategi och i ett nyligt tal där han beskrev EU som ”svagt” och hävdade att dess migrationspolitik kommer att ”förstöra” det. När en långvarig allierad statsledare, den så kallade ”fria världens ledare”, beskriver en annan som en civilisation i förfall, är det inte en diplomatisk blunder – det är ett medvetet försök att omdefiniera relationen.

Mycket står på spel. Europa är inte bara en nyckelmarknad för USA – den största i världen sett till bilaterala handels- och investeringsflöden – utan också en pelare för demokratisk stabilitet och internationellt samarbete. Washingtons försök att påverka europeisk politik, lägga sig i val eller ifrågasätta strategiska allianser som Nato, som man hotar att lämna om Europa inte ökar sina militärutgifter, är tydliga tecken på att den gamla alliansen är på väg att rivas upp – med Trump till och med redo att bryta tidigare handelsavtal.

Det står klart att traditionell diplomati inte längre räcker. Europa måste stå upp och säga ifrån. Som The Guardian påpekar skulle ett sätt för EU att visa sin styrka vara att utnyttja sitt grepp om AI-värdekedjan – från det nederländska företaget ASML:s monopol på maskinerna som Nvidia använder för att tillverka sina nanochip till ett konsekvent genomdrivande av EU:s dataskyddsregler mot Big Tech – och samtidigt sätta press på Irland för dess milda skattepolitik. Bara med dessa verktyg skulle unionen kunna spräcka AI-bubblan som ligger bakom Trumps ekonomiska tillväxt och tvinga många amerikanska företag att bygga om sina system från grunden om de vill behålla tillgången till den europeiska marknaden.

Europa kan gå längre. Om Trump betraktar Europa som en strategisk motståndare, måste det europeiska svaret vara proportionerligt och framför allt effektivt. Utöver de medel som Guardian beskriver, kan EU använda finansiella och kommersiella verktyg som länge legat outnyttjade: sluta köpa amerikansk statsskuld och, vid behov, sälja av delar av sina innehav för att öka kostnaden; låta dollarn känna trycket från en marknad som inte längre köper berättelsen om amerikansk stabilitet. EU kan också införa selektiva tullar på sektorer där USA är beroende av tillgång till Europa. Dessa är fullt genomförbara åtgärder för varje suverän ekonomisk aktör och skulle sända ett tydligt budskap till Washington: Europa är redo att försvara sig mot Trump. Och det finns dessutom ännu mer direkta åtgärder tillgängliga.

Vi måste tänka realistiskt: om USA väljer en aggressiv protektionism, om det hotar europeiska ekonomier och vänder ryggen åt sina kollektiva försvarsåtaganden – vilka garantier har vi då för att det skulle försvara Europa i en verklig kris? Helt enkelt – inga.

Med vänner som dessa, vem behöver fiender? Därför är tiden nu inne att genomföra en strategi som minskar Europas ekonomiska beroende av Washington och stärker Europeiska unionen som en självständig makt med egna industriella, teknologiska och finansiella resurser.

Europa måste vakna och ta på sig rollen som en strategisk makt, och använda de medel som står till förfogande för att försvara sina intressen. Om vi inte gör det, kommer EU:s framtid, dess enhet, dess beslutsfrihet och dess roll i världen i allt högre grad att underordnas beslut som fattas på andra sidan Atlanten. Denna konflikt är inte en taktisk valmöjlighet – det är ett lackmustest på europeisk suveränitet.

Men även om jag uppriktigt tror att den ekonomiska och teknologiska analysen bakom denna ståndpunkt är sund, kan en alltför konfrontativ linje visa sig motverkande. Europa är fortfarande djupt beroende av det transatlantiska samarbetet i nyckelområden som försvar, energi och teknologi, så ett abrupt och dåligt hanterat avbrott skulle kunna skapa ekonomisk instabilitet och interna spänningar som i slutänden riskerar att försvaga det europeiska projektet självt. Samtidigt är insikten om detta beroende ingen ursäkt för passivitet. Som The Guardian framhåller måste EU målmedvetet ta steg mot större strategisk autonomi, baserad på mycket mer ambitiös finans-, industri- och teknikpolitisk samordning – om det inte vill bli permanent fångat mellan ett alltmer fientligt USA och ett Kina som spelar efter sina egna regler.

Europa står inför ett historiskt prov på sin vilja som inte längre går att skjuta upp. Att fortsätta agera som om relationen med USA vore ”business as usual” är en självbedrägeri vi inte längre har råd med. Trump har gjort det klart att geopolitiska spel är ett nollsummespel. Därmed står Europa inför två val: att acceptera rollen som statist, eller att bära kostnaden för självständigt agerande. Att försvara våra intressen, tillämpa våra regler och använda våra ekonomiska och teknologiska verktyg för att göra det är inte fientligt – det är ett grundläggande uttryck för suveränitet. Europeiska unionens framtid behöver inte avgöras i Washington eller Peking; den kan formas här, genom vår insikt om att tiden nu äntligen är kommen att ta vårt ansvar.

References

Author

Enrique Dans, Professor of Innovation, IE Business School in Spain

IE Business School  engelsk flagga Wikipedia, 41 referenser

Kommentarer

  1. Din kommentar // Namn, titel (2025....)

Enrique Dans: 2025.12.22Publicerades i BiBB: 2026.01.03



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 20 Näringsliv 34

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®