IDstory /The Conversation/ + Tags

Europa kan få en gaskris trots mer gas

(2026.04) Why Europe can still face a gas crisis without a gas shortage

Referenser | Skribent | Kommentarer (0)

Gaspriserna i Europa har stigit igen efter störningar i LNG-leveranskedjor kopplade till spänningarna i Mellanöstern.

Detta sker samtidigt som Europeiska unionen går in i slutfasen av sin plan för att fasa ut ryska gasen. Omfattningen av den fysiska störningen är begränsad jämfört med bortfallet av ryska gasleveranser via ledningar 2021 och 2022, men prisreaktionen har ändå varit oproportionerligt stor.

Från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog ( 190 )
Energi Europa Försvar och säkerhet Geopolitik

Denna kontrast pekar på en förändring i hur risk överförs i det europeiska gassystemet. Genom att avveckla beroendet av rysk gas har EU minskat risken för fysiska leveransavbrott, men inte eliminerat risken för prischocker.

Från rysk gas till global LNG

Störningarna i de ryska gasleveranserna 2021 och 2022 blottlade riskerna med att vara beroende av en enda leverantör och av en stelbent infrastruktur för gasledningar.

EUs svar, som först formulerades i REPowerEU-planen och senare utvecklades vidare i färdplanen för 2025, vilar på två pelare: lägre gasefterfrågan och diversifiering av försörjningen – främst genom en vridning mot LNG. Detta har stärkt motståndskraften i den fysiska gasförsörjningen, men sannolikt gjort EU mer utsatt för prisvolatiliteten på de globala marknaderna.

Importen av rysk gas minskade kraftigt efter energikrisen 2022, och Rysslands andel av EUs gasbehov föll från 39 % 2021 till 12 % 2023. År 2024 importerade EU fortfarande omkring 52 miljarder kubikmeter rysk gas, vilket både illustrerar omvandlingens omfattning och svårigheten i att helt fasa ut en så stor leverantör. Som en följd har ramen för att fullfölja utfasningen skärpts, med ett bindande stegvis förbud mot import av rysk gas via ledning och LNG senast i november 2027.

Kommissionens uppdaterade genomförandevägledning, som gavs ut efter störningarna i Mellanöstern 2026, klargör också att utfasningen nu måste hanteras under förhållanden med begränsad LNG-tillgång och skärpt konkurrens om leveranser.

Detta är viktigt eftersom dagens system skiljer sig från det som fanns före 2022. Mindre än 10 % av EUs gasförsörjning är kopplad till flöden genom Hormuzsundet, men TTF-priserna har ändå stigit till omkring 60 €/MWh, mer än dubbelt så högt som före krisen. Som jämförelse innebar den ryska energikrisen ett bortfall eller hot om bortfall av cirka 45 % av EUs gasförbrukning, men genomsnittspriserna mellan 1 oktober 2021 och 31 oktober 2023 låg runt 90 €/MWh, ungefär tre gånger högre än före krisen. Skillnaden tyder på att prisreaktionerna inte står i proportion till omfattningen av den fysiska störningen.

Vad är utsikterna för EUs energiberoende?

Det återstår att se om krisen i Mellanöstern blir lika extrem eller långvarig som den ryska energikrisen, men denna enkla jämförelse antyder att relativt måttliga leveransrisker i en global LNG-marknad kan ge stora priseffekter även när den samlade tillgången är tillräcklig. I den meningen har diversifieringen minskat det bilaterala beroendet och risken för akuta fysiska avbrott utan att eliminera prisexponeringen.

EU förenklar gasregler inför det ryska förbudet

Kommissionens vägledning från mars 2026 om genomförandet av REPowerEU speglar denna förändring. Den uppmanar medlemsstaterna att minimera administrativa hinder för import av icke-rysk LNG och att påskynda tillståndsprocesser för att undvika ökade prisnivåer under en period med knapp tillgång. Samma dokument konstaterar att det faktiska stoppet för trafiken genom Hormuzsundet har skapat betydande brist på den globala LNG-marknaden och hård konkurrens om leveranser. Dessa justeringar ändrar inte inriktningen på den ryska utfasningen, utan visar snarare att störningar i ett mer diversifierat system i första hand märks i priserna snarare än som faktiska bristsituationer.

Timingen för den nuvarande störningen spelar också roll. EU går in i sin årliga säsong för att fylla gaslagren, med lagernivåer som nu ligger på den lägsta nivån på fem år, samtidigt som operatörerna är skyldiga att nå 90 % kapacitet inför vintern.

Dessa skyldigheter ökar efterfrågan på spotleveranser (sista minuten leveranser) och stärker förhandlingspositionen för globala leverantörer. Det innebär inte nödvändigtvis risk för fysisk brist, men kommer sannolikt att förstärka priseffekterna.

Den 26 mars godkände EU-lagstiftarna det transatlantiska handelsavtalet Turnberry mellan EU och USA, men kopplade en rad villkor till överenskommelsen, efter att tidigare ha beskrivit den som ”obalanserad”. EUs svaga förhandlingsposition syns också i sammanhanget av dess bindande handelsavtal om att köpa energi från USA till ett värde av 750 miljarder dollar fram till 2028.

Eftersom energileveranser från Mellanöstern visat sig sårbara för störningar blir EU allt mer beroende av USA. I sin tur utnyttjar USA denna position för att försöka få mer fördelaktiga handelsvillkor på andra områden.

Samtidigt har USA pressat på för förändringar i EUs metanreglering och direktivet om företagens hållbarhetstmål och argumenterat för att efterlevnadskostnaderna kommer att påverka exportkonkurrenskraften.

Detta sätter press på EU att förena sina miljö- och sociala mål med priset och säkerheten för energiförsörjningen.

Utfasningen av rysk gas har förändrat formen, men inte existensen, av sårbarheten i det europeiska gassystemet.

Exponeringen mot en enda leverantör har minskat och motståndskraften i den fysiska försörjningen har förbättrats. Samtidigt har beroendet av globala LNG-marknader gjort EU utsatt för koncentrerad försörjning, transportstörningar och marknadsspekulation.

Förnybar energi ska driva EUs oberoende

Den centrala frågan är inte längre bara hur rysk gas ska ersättas, utan hur ett system som i allt högre grad organiseras kring globala LNG-marknader överför chocker till europeiska priser och därigenom påverkar industrins konkurrenskraft, inflationen och ekonomin i stort.

I kärnan av den ursprungliga REPowerEU-planen finns den långsiktiga ambitionen att omvandla Europas energisystem till ett som bygger på rena, konkurrenskraftiga och säkra lokala förnybara energikällor.

Fyra år senare har energikrisen i Mellanöstern 2026 bara stärkt argumenten för denna väg, både vad gäller legitimitet och hur brådskande den är.

Referenser

Skribenter

Marzia Sesini, Research Team Leader - Molecules&Materials, European University Institute

James Kneebone, Doctoral Researcher (D-MTEC), Swiss Federal Institute of Technology Zurich

Kommentarer

  1. Din kommentar // Namn, titel (2026....)

The Conversation: 2026.04.07 Publicerades i BiBB: 2026.04.12



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 25 The Conversation 190 2 flags

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®