IDstory /The Conversation/ + Tags

Bör media kunna få en kvalitetsstämpel för att främja kvalitetsinformation?

Originalꜜ(2025.12.11) från forskarplattformen The Conversation. Author infoꜜ  //  Kommentarer (1)ꜜ

Faut-il labelliser les médias pour promouvoir une information de qualité?

Macron, medierna och frågan om ett ”informationsmärke”

När president Macron nyligen talade om att införa ett ”märke” för information väckte det en het debatt, eldad av Vincent Bollorés mediekoncern, som anklagade regeringen för att vilja tysta pressen. Men fungerar befintliga märkningssystem verkligen för att främja kvalitetsjournalistik? Vilka kriterier används – och hur kan man överhuvudtaget definiera vad som är ”god” journalistik?

Redaktionens anmärkning: The Conversation France fick märket Journalism Trust Initiative (JTI) i november 2025.

En av 123 artiklar på BiBB från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog.
Ingår i Kultur. Och Media.

Fredagen den 28 november 2025, i ett samtal med läsare från EBRA-gruppen, nämnde Frankrikes president Emmanuel Macron idén om ett ”märke” för information. Han hänvisade till Journalism Trust Initiative (JTI), som skapats av Reportrar utan gränser (RSF), utan att föreslå att det skulle bli en norm. Han betonade däremot vikten av redaktionernas engagemang för faktakontroll och journalistisk etik.

Detta till synes oskyldiga uttalande fick snabbt stor spridning i Bollorés mediekanaler, som anklagade presidenten för att vilja ta kontroll över medierna. Élyséepalatset reagerade redan måndagen den 1 december och kallade uppgifterna för ”falska nyheter”. På bara tre dagar lyckades medierna JDD, Europe 1 och CNews sätta frågan om ”märket” på agendan – och samtidigt placera Macron i en besvärlig position. Förväxlingen etablerades snabbt mellan, å ena sidan, ett kvalitetsmärke som intygar att journalister producerar information utifrån professionella kriterier, och å andra sidan föreställningen om att politiker skulle vilja avgöra vad som är ”rätt” information.

Journalism Trust Initiative – en reaktion på plattformarnas logik

Debatten är i grunden berättigad, men den handlar egentligen inte om medier i traditionell mening – utan om sociala nätverk och algoritmer för rekommendationer. Frågan rör hur man kan synliggöra ”riktig” information – det vill säga journalistiskt producerad, faktabaserad information – i ett digitalt ekosystem fyllt av innehåll som inte har sanningsenlighet som mål.

Journalism Trust Initiative lanserades 2018 som ett ”innovativt verktyg mot desinformation”, två år efter Donald Trumps första seger och britternas Brexit-omröstning – två val som präglades av falska nyheter. JTI syftade inte till att skilja mellan ”goda” och ”dåliga” medier i en polariserad offentlighet, utan till att uppmana tekniska plattformar att ge märkt innehåll en fördel i sökresultat och flöden. Initiativet pekade ut huvudkällan till dagens informationskaos: det relativistiska informationsflödet där allt – sant som falskt – blandas samman så länge det matchar användarnas profiler.

När Bollorés medier framställer märken som ett sätt att legitimera ”goda” redaktioner snarare än att särskilja journalistik från annat innehåll, flyttas problemets fokus. Då uppstår tre grundläggande frågor: Hur definierar man god journalistik och sann information? Hur mäter man den? Och vilken inverkan får ett sådant märke på allmänheten? Frågorna rör i grunden yttrandefrihetens gränser.

Hur definieras informationsvärde?

Första svårigheten: ”god journalistik” existerar inte i sig – det finns bara goda artiklar och reportage. Informationsvärde avgörs från fall till fall, i samspel mellan medier och publik. Det kan inte enbart bestämmas av branschregler, även om dessa är avgörande.

Journalistik har alltid varit en ”oklar” profession som anpassar sig till förändringar i teknik, användarbeteenden och samhälle. Faktum är att journalistyrket i Frankrike inte definieras i arbetsrätten annat än genom att man får lön som journalist (artikel L7111-3). Detta tolkningsutrymme är faktiskt användbart: det tillåter att vissa som kallas journalister inte uppfyller yrkets ideal, medan andra utövar journalistik utan att kalla sig det.

Idag bidrar YouTube-kanalen HugoDécrypte till information, särskilt bland unga, mer än många traditionella medier som kämpar med resurser eller till och med kopierar konkurrenter med hjälp av AI, som i fallet med nyhetssajten Var Actu och dess omdiskuterade statliga ackreditering. Det illustrerar gränserna för varje försök till standardiserad märkning.

Eftersom journalistik har en samhällelig funktion måste den, snarare än att fixeras i regler, ständigt diskuteras, kritiseras och omprövas. God journalistik uppstår i samspelet mellan redaktioner, publik och samhälle – när trovärdighet, faktagranskning och rationalitet erkänns som gemensamma principer men tolkas på olika sätt.

Här uppstår skillnaden mellan ”verifierad information”, som uppfyller yrkesmässiga kriterier (den typ som märken försöker garantera), och ”sann information”, som publiken uppfattar som trovärdig och meningsfull. I praktiken sammanfaller ofta dessa begrepp, men inte alltid.

För att belysa detta har forskare introducerat begreppet ”nästan-sanning” i journalistik. Det visar hur praktiska villkor – tid, resurser, kompetens – gör idealet om absolut sanning ouppnåeligt, men också att journalistik ändå förblir knuten till verkligheten. Journalistik är alltid en förhandling mellan fakta, berättelse och publikens förtroende.

Journalistikens relation till sanningen

Vad betyder då ”sanning” inom journalistiken? För det första bygger journalistiskt arbete på gemensamma normer för hur fakta fastställs. Dessa normer kan utgöra grunden för märkning, eftersom de anger vad som gör fakta trovärdiga.

För det andra innebär varje texterbjudande en tolkning av dessa fakta – formad av redaktionens linje, journalistens perspektiv och målgruppen. Denna tolkning kan vara mer eller mindre rationell, men inte mer eller mindre ”rätt”; flera tolkningar kan vara legitima så länge de grundas i verifierbara fakta.

Detta gör varje publicering till en dialog med publiken. En liberal och en marxistisk tolkning av samma händelse kan båda vara sanna inom sina respektive ramar. Journalistisk sanning är mänsklig, rationell och ständigt omförhandlad.

Av detta följer att ett märke aldrig helt kan mäta om en journalist gjort ”rätt” tolkning – för det finns ingen absolut tolkning. Journalistikens sociala värde uppstår i relationen till publiken, inte i de formella villkoren för dess produktion.

Vem mäter kvaliteten – och hur?

Den andra utmaningen handlar om vem som har mandat att mäta journalistisk kvalitet och på vilka grunder. Frågan om legitimitet är central – särskilt när mätningen riskerar att tjäna vissa intressen. Det blev tydligt genom initiativ som Décodex och CDJM, båda skapade efter 2016 års flodvåg av ”fake news”.

Décodex lanserades 2017 av Le Mondes faktagranskare för att kategorisera informationskällor. Men initiativet kritiserades kraftigt och övergavs när det visade sig gynna etablerade medier och marginalisera oberoende initiativ. Gränsen mellan ”sanna” och ”goda” medier blev oklar, och projektet uppfattades som en form av mediecertifiering från Le Monde själv.

I kontrast granskar CDJM, inrättat 2019, faktiska fall där medier brutit mot etiska normer. Organisatonen utvärderar inte mediernas redaktionella val, utan enbart deras efterlevnad av yrkesetiska regler. På så sätt fungerar det som ett verktyg för ansvar, inte som ett filter för kvalitet.

Riskerna med ett ”informationsmärke”

Den tredje svårigheten gäller hur ett märke tolkas av publiken. Facebooks försök att markera falska nyheter med röda flaggor visade hur ”sanningseffekt” uppstår: innehåll som inte märks uppfattas som sant per automatik. I märkessystem kan frånvaro av symbol ses som ”icke trovärdigt” – vilket vore orimligt och skulle ge journalister monopol på sanningen.

En annan biverkning är att varningsflaggade texter ibland uppfattas som mer trovärdiga, just för att de ifrågasatts av det etablerade systemet. Brist på märke kan då användas som en symbol för oberoende – ett kraftfullt narrativ i populistiska medier.

I slutändan finns en betydande risk att debatten om ett statligt sanktionerat ”informationsmärke” utvecklas till en värderingsfråga om vilka medier som anses ”bäst”. Macron nämnde märket som ett verktyg mot desinformation på nätet, inte som en normativ bedömning av journalistikens kvalitet.

Det är yttrandefriheten och den journalistiska mångfalden som garanterar att olika röster kan ifrågasätta etablerade perspektiv och lyfta förbisedda ämnen. Ett pluralistiskt medielandskap utgör därmed en bättre kvalitetsgaranti än alla märken tillsammans.

Ett för starkt fokus på märkning riskerar dessutom att väcka misstänksamhet bland publiken och i praktiken marginalisera medier snarare än att stärka deras roll i det offentliga samtalet. Det är därför centralt att värna mediernas oberoende och pluralism – särskilt i en tid då algoritmer och sociala plattformar försöker göra våra preferenser till egna ”märken” för vad som räknas som god information.

References

Author

Alexandre Joux, Professeur en Sciences de l’information et de la communication, Aix-Marseille Université (AMU)

Kommentarer

  1. En intressant fråga med som författaren säger många dimensioner. BiBB har transparens och många referenser som några vägar att leverera kvalitet. Men vare sig våra ORD eller IDstories gör anspråk på att vara objektiva och neutrala i en absolut mening. Alla texter är ett resultat av någon eller någras val. Så också mycket av det som presenteras som forskning inom humaniora och samhällsvetenskap.
    // Johan Schlasberg, chefredaktör på BiBB (2025.12.11)
  2. Din kommentar // Namn, titel (2025....)

The Conversation: 2025.12.11 Publicerades i BiBB: 2025.12.11



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 20 The Conversation 123 2 flags

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®