IDstory /The Conversation/ + Tags

Alla hjärtans dag eller Aristoteles fem vägar till kärlek

Originalꜜ(2026.02.11) från forskarplattformen The Conversation. Author infoꜜ  //  Kommentarer (0)ꜜ

Why Aristotle would hate Valentine’s Day – and his five steps to love

Aristoteles, kärlek och alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag förknippas traditionellt med hjärtformade ballonger, överprisade rosor och fullbokade restauranger.

Par kysser varandra och håller hand, och leende selfies firar en dag av offentliga kärleksförklaringar.

Varför känner så många av oss en sådan press att göra storslagna gester, köpa dyra presenter och iscensätta omsorgsfulla uppvisningar av kärlek?

Antagligen för att bevisa vår kärlek.

Alla hjärtans dag är en spektakulär, endagsföreteelse som lovar att göra just det.

För den antike grekiske filosofen Aristoteles (384–322 f.Kr.) missförstår detta dock kärlekens natur.

För honom var den sanna formen av kärlek varken intensiv passion eller storslagna gester en enda dag om året.

I stället handlade det om ett stabilt åtagande att hjälpa den man älskar att växa till sin bästa version, genom vardagliga handlingar av omsorg.

En av 157 artiklar på BiBB från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog
Hälsa och livsstil

Aristoteles skrev utförligt om kärlek, vänskap och deras plats i det goda livet.

Hans huvudverk i etik, Nikomachiska etiken (ca 350 f.Kr.) – kärleksfullt uppkallad efter hans son – är ett klassiskt verk om dygd och lycka.

Som skarp iakttagare av mänskligt liv byggde Aristoteles filosofi på en konkret förståelse av människan – våra känslor, behov, vanor och hur vi lever tillsammans.

Han menade att människan är en social varelse som måste leva i gemenskap och verka för det gemensamma bästa.

Ännu mer: vi är varelser som ”parerar ihop” – att bilda par och dela ett liv har djup betydelse.

Intressant nog ansåg han att detta också innebär att vi måste lära oss att älska oss själva, likaväl som andra.

Läs mer: Valentine’s Day: a brief history of the soulmate – and why it’s a limited concept

Fem steg till kärlek

Aristoteles menade att vi borde älska oss själva mest.

Det kan låta som en hyllning till narcissismen, en evangelium för selfie‑åldern.

Men Aristoteles menade att sann kärlek till någon annan innebär att älska hen som ett ”annat jag” – att låta vår egenkärlek sträcka sig till en annan människa, i en process med fem steg.

För det första innebär självkärlek att vilja och främja sitt eget bästa.

Gör samma sak för den du älskar: önska och främja allt som ligger i deras intresse.

För det andra: arbeta för deras trygghet och säkerhet, så som du värnar din egen.

För det tredje innebär självkärlek att trivas i sitt eget sällskap och njuta av att minnas tidigare goda stunder och se fram emot nya.

På samma sätt: önska och uppskatta din älskades sällskap i ett gemensamt liv av intressen, åtaganden och förhoppningar.

Berthe Morisot
Psyche av Berthe Morisot (1876)Wikipedia

För det fjärde: se till att dina önskningar är rationella och att du bara begär sådant som ett ”ädelt och fint liv” – ett liv som är dygdigt, förnuftigt och fyllt av meningsfulla relationer.

För det femte: ge öppet uttryck för och upplev dina glädjeämnen och smärtor.

Sträva konsekvent efter det som skänker glädje och undvik det som orsakar lidande.

När det gäller den du älskar: se och dela deras smärta och glädje som om de vore dina egna.

Enligt Aristoteles uppstår kärlek ur känslan av att den älskade är ”min”.

Om det låter olustigt i moderna öron är poängen inte ägande.

När jag säger ”min älskade är min” menar jag ”vi hör ihop i ett gemensamt liv”.

Jag ”äger” inte mitt finger; det tillhör min hand, som är en del av mig.

På samma sätt äger jag inte min älskade – men vi hör båda till den kärleksrelation som vi tillsammans utgör. Aristoteles menade att man bör älska en partner som sig själv.

Kärlek, vänskap och färdighet

Aristoteles beskriver också älskande som vänner – inte vilka goda vänner som helst, utan som varandras andra halvor.

Liksom vänner umgås de, ställer upp för varandra och ger varandra stöd.

Som älskande behandlar de varandra som en del av sig själva.

Aristoteles ser det som en stor varningssignal om din partner inte bryr sig lika mycket om dina känslor och behov som om sina egna – oavsett hur storslagna gester och fina presenter hen kommer med.

För Aristoteles är kärlek inte en passiv känsla, utan en praktik som kräver skicklighet.

Den som älskar, menar han, gör sig själv bättre för den älskades skull – till skillnad från en snickare som bygger ett bord för egen del.

Att älska är en ständig övning i självförbättring för en annans skull.

Att vara en god partner innebär att sträva efter att bli en bättre människa, så att du och den du älskar kan locka fram det bästa hos varandra.

För Aristoteles handlar kärlek alltså inte om hur din Valentine får dig att känna dig under en enda kväll om året.

Presenter och gester kan vara trevliga, men det är inte det som i grunden bevisar kärlek.

Det verkliga beviset är att älska en annan minst lika mycket och lika väl som du älskar dig själv – något som kräver tid och övning.

För att låna ett av Aristoteles mest kända uttryck: ”En svala gör ingen vår” – och på samma sätt räcker inte en magisk kväll för att visa vad kärlek egentligen är.

References

Author

Janset Özün Çetinkaya, Teaching Associate in Philosophy, University of Nottingham

Ian James Kidd, Assistant Professor of Philosophy, University of Nottingham

Kommentarer

  1. Din kommentar // Namn, titel (2025....)

The Conversation: 2026.02.11 Publicerades i BiBB: 2026.02.13



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 20 The Conversation 157 2 flags

QR-code


Förslag till förbättringar av BiBB är välkomna



You know a lot, we may add a little®