Attacken på lärosäten
i USA saknar motstycke

Trumps attack mot de amerikanska lärosätena och deras forskning är egentligen ett bredare angrepp på de demokratiska värdena menar kunskapshistorikern Johan Östling. Genom att rasera dem banar Trumpadministrationen väg för ett helt annat slags samhälle.
– Vi måste förstå vidden och djupet av denna offensiv, säger Johan Östling.

Skulle du vilja sätta Trumps agerande mot universiteten i USA och nedläggning av forskning i ett historiskt perspektiv. Vad kan vi lära av den?

– Det är något oerhört som händer. Det amerikanska akademiska landskapet är visserligen brokigt och mångfasetterat, men de bästa universiteten har länge hört till de mest vitala samhällsinstitutionerna i USA.

– När jag i fjol gav ut en bok om universitetets historia, Kunskapens stora hus, döpte jag perioden från 1930-talet och framåt till ”Det amerikanska universitetet”. Skälet var enkelt: sedan andra världskriget har de amerikanska lärosätena och forskningsinstitutionerna varit ledande och fungerat som inspirationskällor världen över. Mycket av framgångarna kan tillskrivas en fruktbar kombination av rejäla resurser för forskning (en förening av privat, delstatlig och federal finansiering), genuint pedagogiskt engagemang, en förmåga att attrahera begåvningar från olika delar av världen – samt ett betydande mått av akademisk frihet. Nu sviktar detta fundament.

Vad var det som hände på 1930-talet och framåt som ledde fram till att amerikanska lärosäten blev ledande?

– Fram till nazisternas maktövertagande 1933 var det de tyska universiteten som var förebilden för världens akademiker, men sedan gick det snabbt utför. Samtidigt som den tyska vetenskapliga världen slogs i spillror växte sig den amerikanska stark. Det skedde genom att stora belopp satsades, lärarkåren professionaliserades och studenterna strömmade till. Inom experimentella naturvetenskapliga och medicinska discipliner växte det fram ett stort antal dynamiska forskningsmiljöer i USA, liksom inom nya, empiriskt inriktade samhälls- och beteendevetenskaper.

Finns det några historiska paralleller i demokratiska länder till denna attack på universiteten?

– Jag har svårt att i stunden komma på några motsvarigheter. I Polen, Ungern och Turkiet har vi det senaste decenniet upplevt politiskt genomförda inskränkningar i den akademiska friheten, men de har kommit mer gradvis och inte under en ny makthavares första hundra dagar. I amerikansk historia är det närmaste vi kommer McCarthyismen på 1950-talet, då akademiker som ansågs ha vänsterradikala eller socialistiska sympatier förföljdes. Det drabbade många enskilda forskare hårt men det var inte ett generalangrepp mot universitetet som institution.

Vilken påverkan kan Trumps agerande få på samhället i ett längre perspektiv?

– I USA kan det leda till att landet förlorar i innovationskraft, att den intellektuella dynamiken mattas, att offentligheten utarmas och att färre unga människor vill studera och forska.

– Att förtroendet mellan den federala makten och kunskapsinstitutionerna raseras omformar det amerikanska samhällskontraktet. Globalt kan det samtidigt leda till att det amerikanska inflytandet i den vetenskapliga världen minskar. Möjligen påskyndas en tyngdpunktsförskjutning, som redan är på gång, mot Asien och i synnerhet Kina.

Kommer universiteten och enskilda forskare bara att tystna av rädsla för repressalier, eller kan det leda till att universitetets roll bli mer polemisk?

– Det är svårt att förutspå. Under den initiala fas som vi har upplevt de senaste veckorna har många vittnat om försiktighet och att en tystnadens kultur har spritt sig. Men bara den senaste veckan har Harvard University, det äldsta, rikaste och mest prestigefyllda av de amerikanska lärosäten, anlagt moteld och en protestskrivelse, till dags dato undertecknad av fler än 500 universitetsrektorer, formulerats.

– Utvecklingen går dock så snabbt att det jag säger nu mycket väl kan vara överspelat om någon vecka. Rent generellt talar ändå mycket för att animositeten mellan den akademiska världen och den politiska makten kommer att tillta.

Kan Trumps agerande få effekter på svenska universitet?

– Det har väckts förhoppningar om att vi ska kunna locka till oss framstående amerikanska akademiker som är på jakt efter ett nytt vetenskapligt hem. Jag tror att vi ska realistiska förväntningar på det, särskilt för äldre och mer etablerade forskare. Akademisk rekrytering bör vara något långsiktigt och inte ske förhastat.

– Vad de dramatiska förändringarna i USA kan innebära är emellertid att fler blir varse hur skört det akademiska systemet kan vara, även i vårt land. Den akademiska friheten har ingen särdeles stark ställning i Sverige. I synnerhet gäller det den institutionella autonomin, eftersom nästan alla lärosäten är statliga förvaltningsmyndigheter där regeringen utser rektor och ordförande i styrelsen. Vi får hoppas att utredningen om lärosätenas associationsform, som forsknings- och innovationspropositionen aviserade, kan ge upphov till en allsidig och upplyst diskussion om dessa aspekter av den akademiska friheten.

Tycker du att LU och de svenska universiteten borde visa sitt stöd för Harvard?

– Många av oss har kontakter med amerikanska kollegor och ingår i samarbeten med dem. Det är naturligt att vi ger stöd på olika sätt; det kan vara viktigt för dem men även för våra lokala vetenskapliga miljöer. Men vi måste också komma ihåg att vår utblick tenderar att vara anglocentrisk och att världen är så mycket större. Det finns många akademiker som verkar vid universitet där friheten länge har varit brutalt beskuren eller egentlig aldrig existerat. Även dem bör vi sluta upp bakom och hålla kontakt med.

Vad är den huvudsakliga poängen med att skapa inflytande just över akademin?

– Jag tror att Trumpadministrationen har förstått vilken betydelse universiteten har för att forma samhällsdebatten och prägla unga människors synsätt. Den akademiska världen förkroppsligar mycket av det som MAGA-rörelsen föraktar. Uttryckligen attackerar man woke och forskning om exempelvis genus, ras, klimat och global hälsa, men jag ser det som ett mycket bredare angrepp: mot den demokratiska liberalismen, den kritiska attityden, sanningslidelsen, övertygelsen om mångfaldens, toleransens och jämlikhetens betydelse. Genom att slå mot universiteten vill de underminera dessa värden och bana väg för ett annat slags samhälle. Vi måste förstå vidden och djupet av denna offensiv.

Johan Östling är professor i historia och föreståndare för Centrum för kunskapshistoria vid Lunds universitet. Han har forskat mycket om universitetets historia och kunskapens plats i samhället, och bland annat gett ut boken Kunskapens stora hus: Huvudlinjer i universitetets historia (2024). Östling är även ordförande i universitetskollegiet vid Lunds universitet.