Artikel /The Conversation/

Vita huset avhumaniserar papperslösa invandrare genom att kalla dom utomjordingar

(2026.08) ‘They walk among us.’ The White House’s Aliens page and the dehumanisation of undocumented migrants

Referenser | Skribent | Kommentarer (0)

Aliens - hemsida av den amerikanska regeringen

Nyckelpunkter

I maj förra året lanserade Trumpadministrationen en webbplats utformad för att spåra upp och gripa papperslösa migranter över hela USA.

Genom att spela på tvetydigheten i termen ”aliens” framställer den digitala plattformen Washingtons anti-immigrationspolitik som ett system som kombinerar science fiction-underhållning med storskalig övervakning.

En språklig analys av denna webbplats synliggör en digital process av avhumanisering av papperslösa migranter, som porträtteras som dolda hot som måste spåras upp och deporteras.

Från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog ( 250 )
USA

Från science fiction till övervakning

Lanserad den 29 maj 2026 framstår Vita husets webbsida Aliens.gov som om den hör hemma i science fiction-världen. Den visuella miljön associerar till hemligheter, utomjordiskt liv, myndighetsakter, dolda sanningar och UFO-mytologi.

Sidan använder mörka färger, lysande grön text, referenser till ”avhemligad” information och den dramatiska meningen ”They walk among us”. Läsaren uppmanas att scrolla genom ett gränssnitt som framstår som lekfullt, konspiratoriskt och X-Files-inspirerat.

Sedan kommer vändningen: sidans syfte är inte avhemligad information om utomjordiskt liv. De ”aliens” det handlar om är migranter som beskrivs som ”illegals”.

Denna förskjutning är sidans centrala retoriska mekanism. Den spelar på ordet alien i dess dubbelhet: en juridisk term för en icke-medborgare, och ett allmänt ord för en varelse från en annan planet. Genom att först aktivera den senare betydelsen och sedan rikta den mot migranter utan reguljär status förvandlar sidan en juridisk kategori till en scen av främmandegörande, hemlighetsmakeri och hot.

Från icke-medborgare till icke-människa

Innan sidan framför någon explicit argumentation har ett ord redan format betydelsen.

Kallar man någon ”papperslös migrant” kanske läsaren tänker på lag, dokumentation eller gränspolitik. Kallar man samma person ”alien” och omger ordet med UFO-bilder uppträder en annan bild: inte en person med en berättelse, utan en främmande och farlig närvaro som ska upptäckas.

Det är där det avhumaniserande arbetet börjar. Sidan behöver inte uttryckligen påstå att papperslösa migranter är mindre än människor. Den försvagar deras personstatus genom att först få dem att framträda som en hotkategori snarare än som människor med namn, röster, familjer, motiv eller historier.

Nick Haslams arbete om avhumanisering hjälper till att förklara denna mekanism. Avhumanisering kan förneka människor full mänsklig erkänsla genom att framställa dem som djurlika, maskinlika, objektslika eller som saknande de egenskaper som förknippas med vanligt mänskligt personskap. På Aliens.gov framstår papperslösa migranter just genom denna typ av reduktion: som aliens, gripanden, kartpunkter, misstänkta närvaron och objekt för återförande.

Resultatet är både anti-immigrationsretorik och multimodal avhumanisering. Ord, färg, visuell genre, kartläggning, pronomen och institutionella länkar samverkar för att producera samma gestalt: den papperslösa migranten som en ”alien”-närvaro inne i det nationella territoriet. Frågan är inte längre bara ”Vilken juridisk status har denna person?” utan blir ”Hur hittar vi dem?”

Inte bara ett skämt: när politik talar popkulturellt

Humorn på sidan är en del av dess politiska effektivitet.

I ett NBC10 Philadelphia In Depth with Lena Tillett-inslag om Aliens.gov konstaterar politik- och mediehistorikern Brian Rosenwald att Trumps anhängare sannolikt kommer att läsa denna stil som ”tongue-in-cheek”-humor: provocerande, underhållande och avsiktligt irriterande för kritiker. I den läsningen gör skämtet mer än att underhålla anhängare. Det formar också motståndare som humorlösa eller överdrivna – människor som ”blir galna” eftersom de påstås inte kunna ta ett skämt.

Humorn ger budskapet ett skyddande lager. Om kritiker invänder mot sidans avhumaniserande bildspråk är svaret redan förberett: de missförstod skämtet. Politisk oenighet omtolkas till känslomässig överreaktion.

Men motståndet mot sidan handlar inte bara om smak. NBC10 Philadelphia rapporterade att migrationsförespråkare i Philadelphia fördömde webbplatsen, och Pennsylvania Immigration Coalition beskrev den som ”en pinsamhet” och ”skattefinansierad internet-trollning”. I samma inslag uttrycks oro över sidans tip-line-logik, som förespråkare läser som en uppmaning till grannar att ange varandra.

Här blir skämtet till strategi.

Sidan kondenserar en bredare officiell grammatik som redan finns i Trumps immigrationsdiskurs: invasion, undantagstillstånd, skydd, kriminalitet, avlägsnande och nationell återupprättelse.

Executive orders som undertecknades i januari 2025 beskriver papperslös migration som en ”storskalig invasion”, en ”oöverträffad flod av illegala aliens” och ett ”allvarligt hot” mot nationen. Gränsen framställs som en plats för undantagstillstånd, territoriellt försvar och militärt stöd. En annan order, med titeln ”Protecting the American People Against Invasion”, kopplar immigrationskontroll till nationell säkerhet, allmän trygghet och amerikaners ekonomiska välbefinnande.

Aliens-sidan översätter denna officiella grammatik till ett annat språk.

Executive orders levererar doktrinen. Webbsidan levererar spektaklet.

Det som framträder i den juridiska texten som undantagstillstånd, suveränitet och tillsyn dyker upp på sidan som en viral form av politisk underhållning. Detta är policydiskurs omdesignad för en digital uppmärksamhetsekonomi.

Därför spelar sidans delbarhet roll. Viralitet är inte skild från ideologi; den är en av de kanaler genom vilka ideologi cirkulerar. Sidan lånar underhållningsvärdet från UFO-kulturen och kopplar sedan detta till gripanden, rapportering och deportation. Den blir ett officiellt gränssnitt för deportabilitet.

”They walk among us”

”They walk among us” är meningen som förvandlar sidan från skämt till varning.

Meningen hämtar sin kraft från ordet ”among”, genom vilket gränsen upplöses. Det föreställda hotet anländer inte längre utifrån; det finns redan inne i nationens vardagliga rum.

Det kan finnas på gatan, på jobbet, bredvid, i folkmassan, när meningen beskriver en oroande närhet.

Den skapar också, med fyra ord, en politisk gemenskap. Det finns ett ”they” och det finns ett ”us”. ”Us” definieras aldrig, eftersom det inte behöver det. Det är den antagna nationella offentligheten: oskyldig, tilltalad, hotad och berättigad till skydd. ”They” är fysiskt närvarande men symboliskt förvisade. De är tillräckligt nära för att kunna fruktas, men aldrig tillräckligt nära för att få höra till.

Detta är den klassiska grammatiken för ”othering”. Som Teun van Dijk visar i sitt arbete om ideologi och diskurs organiserar politiskt språk ofta världen genom att förstärka ”våra” dygder och ”deras” faror. Ruth Wodaks arbete om rädsla som politiskt verktyg visar hur denna motsättning blir särskilt kraftfull när en grupp görs till syndabock för social oro. Vita husets sida utför denna operation med ovanlig visuell effektivitet, då den både namnger en utgrupp och lär ingruppen att söka efter den och ange den.

Den tysta våldsamheten i ”it”

En av sidans mest avslöjande meningar lyder: ”The Alien is in good hands. We will take care of it… and return it safely to its place of origin.”

Meningen låter nästan mild. ”In good hands.” ”Take care.” ”Safely.” Det är ord som betecknar skydd.

Men grammatiken berättar en annan historia. The Alien är ”it”. På engelska används ”it” för föremål, abstraktioner, djur i vissa sammanhang och icke-mänskliga varelser. På en sida som redan är utformad kring utomjordiska bilder förlänger pronomenet fiktionen in i grammatiken. Personen är inte he, she eller they. Personen blir ”it”.

Frasen ”return it safely to its place of origin” ersätter biografi med ursprung. Det finns inget hem, ingen familj, ingen rädsla, ingen juridisk ansökan, inget lokalsamhälle, ingen historia. Det finns bara ett ursprung, till vilket objektet kan återföras.

Detta är inte förolämpningens högljudda våld. Det är den administrativa objektifieringens tystare våld. Avlägsnande får låta som omsorg. Deportation formuleras som säker hantering. Staten framträder lugn, nästan välvillig, medan personen grammatiskt reduceras.

Kartan och ett digitalt grannsamverkanssystem

En skärmbild av Aliens.gov. ”The truth is no longer out there” anspelar på X-Files-slogan. whitehouse.gov/aliens

Alien Arrest Map är en av sidans mest betydelsefulla funktioner.

Kartor bär på en stillsam auktoritet. De verkar faktiska, nästan självinstruerande. I det här fallet visar kartan varken migrationsrutter, arbetsmönster, asylanspråk, familjesplittring, domstolsbalanser eller lokalt samhällsliv. Den visar gripanden. Den papperslösa migranten träder in i det visuella fältet genom själva tillsynsögonblicket.

Därmed blir en person en punkt. Ett liv blir en plats. En juridisk situation blir ett spår på en dashboard.

Hämtat från Vita husets officiella Aliens.gov-portal. whitehouse.gov/aliens

Sidan går sedan vidare och länkar till en ICE-tip line där användare kan rapportera ”suspicious aliens”. Detta förändrar läsarens roll. Besökaren tar inte längre bara emot ett myndighetsbudskap. Besökaren uppmanas att bli informatör.

Innehåll från Vita husets Aliens.gov-sida. whitehouse.gov/aliens

Ordet ”suspicious” är elastiskt. De flesta kan inte avgöra någons migrationsstatus genom att titta på dem. Misstanken kan fästa vid accent, språk, hudfärg, arbetsplats, grannskap, klädsel, rörelsemönster eller helt enkelt vid upplevelsen av ”främlingskap”. En sida som denna riskerar att få misstänksamhet att kännas som samhällsengagemang.

Detta är gränssnittets allvarligaste politiska effekt. Det gör den allmänna blicken till en del av tillsynsapparaten genom att bygga den perceptuella värld där deportation framstår som självklar. Det gör en gammal utestängande vokabulär samtida, klickbar och officiell. När en människas gestalt väl har designats om till en ”alien”-närvaro kan avlägsnande få se mindre ut som ett politiskt val och mer som sunt förnuft.

Från illegalitet till invasion

Sidans sista rörelse går från ”alien” till ”invader”. Den slår fast att dessa ”Aliens” är ”illegals” som har ”invaded” landet.

När papperslös migration beskrivs som invasion förändras den politiska föreställningsvärlden.

Man kan diskutera politik gentemot papperslösa migranter: rättssäkerhet, gränsadministration, asyl, arbete, regularisering, förvar, deportation, familjeenhet, lokal ekonomi. Men invasion hör till en annan diskursnivå. Invasioner hanteras inte; de avvärjs. Det är så rädsla blir policylogik. Sidan konstruerar inte bara ”Aliens” som ett hot mot ”every American family, every community, and the future of our nation”. Den gör också Trump till figuren som först såg hotet: ”President Trump was the first to call out the real danger Aliens pose.” Resultatet är en välbekant räddningsberättelse: en dold fara, ett sårbart folk, en ledare som vågar namnge den, och avlägsnande som presenteras som skydd.

Sidan komprimerar en hel politik till en kort sekvens. Först görs papperslösa migranter främmande genom figuren alien. Sedan förs de nära genom ”they walk among us”. Sedan visualiseras de med hjälp av en karta. Sedan görs de rapporterbara via ICE-länken.

Slutligen namnges de som angripare och tilldelas åtgärden:

”Deport them all.”

Referenser

Skribent

Fatima-Zahra Aklalouch, Doctor in English Linguistics specialized in Political Discourse Analysis, Université Paris Cité

The Conversation: 2026.08.05 Publicerades på BiBB: 2026.08.05



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 25 The Conversation 250 2 flags

QR-code

Kommentarer - info

  1. Din kommentar // Namn, titel (Datum ....)


Vad skulle du vilja läsa om på BiBB?



You know a lot, we may add a little®