Artikel /The Conversation/

Kritiskt tänkande i vår AI-värld är en utmaning i både skolan och i samhället

(2026.07) Critical thinking has become an AI‑era buzzword. But what does it actually mean, and how do we teach it?

Referenser | Skribent | Kommentarer (1)

Ägnar man tillräckligt mycket tid åt diskussioner om utbildning och artificiell intelligens (AI) dyker kritiskt tänkande förr eller senare oundvikligen upp. AI förändrar hur elever och studenter lär sig och hur lärare bedömer lärande, och inför denna förändring framställs kritiskt tänkande ofta som det rätta pedagogiska svaret.

Men när tekniken omformar sättet vi lär och undervisar på är det lätt att förbise en avgörande fråga: Vad betyder kritiskt tänkande egentligen i dagens värld?

Det finns en verklig risk att begreppet blir ett tomt modeord – ett förenklat, påstått universellt motmedel mot en ny verklighet där information, förklaringar och alltmer sofistikerade resultat bara är ett klick bort.

Från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog ( 250 )
AI-relaterat Samhälle Universitet och utbildning (T)

Vidgade definitioner

Kritiskt tänkande förstås i bred bemärkelse som en komplex och värdefull uppsättning färdigheter och vanor. Det omfattar förmågan att värdera belägg, bedöma argument, identifiera antaganden, skilja starkare påståenden från svagare och dra välgrundade slutsatser.

Dessa färdigheter är fortfarande avgörande, men de fångar inte fullt ut vad elever och studenter behöver för att möta de kognitiva utmaningarna i en AI-driven värld.

Ny forskning har börjat utforska denna skillnad genom begrepp som digitalt kritiskt tänkande. Detta innefattar tanken att nätmiljöer, som formas av svårgenomskådliga algoritmer, personanpassning och plattformsförmedlad information, kräver att människor inte bara tolkar innehållet de möter utan också hur de över huvud taget kom att se det.

I takt med att de miljöer där vi lär och lever förändras bör också vår förståelse av kritiskt tänkande utvecklas. Som forskare inom samhällskunskapsdidaktik menar jag att svaren inte ligger i att överge traditionella definitioner av kritiskt tänkande, utan i att vidga dem.

Läs mer: Vad det antika Aten kan lära oss om debatt – och avvikande åsikter – i sociala mediers tidsålder

Reflektion och omdöme

Kritiskt tänkande sker i två steg. Det första är reflektion – det avgörande korta ögonblicket av paus och eftertanke som föregår det andra steget: att bilda sig ett omdöme.

Reflektion kräver att människor ifrågasätter belägg, granskar antaganden, jämför konkurrerande tolkningar, inser begränsningarna i sitt eget perspektiv och är villiga att ompröva sina slutsatser i ljuset av starkare argument eller ny information.

Men moderna digitala miljöer påverkar aggressivt vår uppmärksamhet. Digitala plattformar avgör vad som är synligt, trovärdigt och värt engagemang, och erbjuder sedan användarna innehåll i form av korta videor, kortfattade texter och flöden som går att skrolla i utan slut.

Kritiskt tänkande är svårt i dessa digitala miljöer eftersom den tid och det utrymme som behövs för reflektion försvinner. I stället riskerar användare att gå direkt från konsumtion till omdöme.

Vi kan dock fortfarande främja det avgörande första steget, reflektionen, utanför dessa digitala miljöer. Och precis som varje meningsfullt utbildningsmål förvärvas denna vana inte enbart genom undervisning. Den utvecklas gradvis genom återkommande övning, återkoppling, reflektion och bearbetning i hela utbildningen.

Även om kritiskt tänkande börjar med disciplinerad reflektion slutar det inte där. Reflektionen förbereder oss för att utöva omdöme.

Omdömet är där tänkandet börjar vägleda handling. Där avgör vi vad som förtjänar vår uppmärksamhet, hur stort förtroende vi bör sätta till vår kunskap och vilka skyldigheter som följer av den. Det avgör ytterst hur vi deltar tillsammans med andra i situationer där vi inte kan vara helt säkra på vad vi vet.

Läs mer: Sociala medier kan stödja eller undergräva demokratin – det beror på hur de utformas

Nyckelingrediensen: intellektuell ödmjukhet

En av utbildningens mindre uppmärksammade prestationer är att den hjälper elever och studenter att upptäcka gränserna för sin egen förståelse. Att brottas med svåra idéer, konstruera argument, göra misstag och ompröva sitt tänkande leder till mer än bara kunskap. Dessa processer kalibrerar gradvis omdömet genom att lära studenter skillnaden mellan att komma fram till ett svar och att på ett meningsfullt sätt förstå ett ämne.

Med AI-drivna verktyg är det enklare än någonsin att producera arbete som på ytan framstår som genomtänkt, övertygande och sofistikerat. En person kan låta påläst och vältalig utan att någonsin ha gjort det krävande kognitiva arbete som krävs för att utveckla verklig förståelse.

Studenter måste därför lära sig att skilja mellan ett svar och verklig förståelse. Förmågan att skriva flytande och skickligt konstruerad text är en helt annan färdighet än att utforma ett hållbart argument. Välpolerad prosa kan faktiskt ofta dölja eller avleda uppmärksamheten från avsaknaden av tydlig förståelse.

Risken är dock inte att användningen av AI skapar studenter som inte kan tänka. Risken är att det blir allt lättare att förväxla välpolerad prestation med intellektuellt djup, både hos oss själva och hos andra.

Det är här intellektuell ödmjukhet kommer in. Det handlar varken om blygsamhet eller brist på självförtroende, utan om förmågan att inse begränsningarna i sin egen förståelse, vara öppen för omprövning och anpassa sin säkerhet till vad man faktiskt vet. Intellektuell ödmjukhet hindrar omdömet från att stelna till blind visshet.

Denna förmåga gör kritiskt tänkande till mer än en samling kognitiva färdigheter. Det blir en del av ett bredare utbildningsprojekt som förbereder elever och studenter för att utöva omdöme på ett ansvarsfullt sätt i relation till andra människor och den gemensamma värld de lever i.

Läs mer: Den nyfikna glädjen i att ha fel – intellektuell ödmjukhet innebär att vara öppen för ny information och villig att ändra sig

Att skydda demokratin

Demokratiska samhällen är beroende av människor som kan väga konkurrerande påståenden mot varandra, erkänna osäkerhet utan att förlamas av den och ompröva sina uppfattningar när det behövs.

Dessa förmågor uppstår inte av sig själva. Men de kan utvecklas genom utbildningserfarenheter som återkommande ber elever och studenter att inte bara redogöra för vad de tänker, utan också för hur de nådde en viss slutsats, vilka belägg som skulle kunna få dem att ompröva den och hur stort förtroende den faktiskt förtjänar.

Sett på detta bredare sätt kan kritiskt tänkande inte reduceras till en enskild färdighet, placeras i en enda kurs eller mätas genom en enda bedömning. Det utvecklas mellan ämnen genom erfarenheter som tvingar studenter att ompröva sina slutsatser utifrån nya belägg, försvara konkurrerande tolkningar, förklara resonemangen bakom sina beslut och ärligt reflektera över begränsningarna i sin egen förståelse.

I praktiken kan det handla om ett naturvetenskapligt experiment som motbevisar en elevs hypotes, en historielektion där motstridiga tolkningar av samma händelse jämförs eller en litteraturdiskussion som utforskar flera läsningar av en text.

Alla dessa typer av uppgifter ber elever och studenter att öva samma vana: att utöva omdöme med intellektuell ödmjukhet. Målet är inte bara att komma fram till rätt svar, utan att lära sig känna igen när det egna tänkandet bör ifrågasättas, förfinas eller förändras.

I slutändan förbereder denna vana elever och studenter för dagens verkliga värld, där utmaningar sällan har tydliga svar eller fullständig information. Precis som alla vuxna kommer de att behöva navigera mellan konkurrerande påståenden och offentliga debatter, ofta på algoritmiskt styrda plattformar fyllda med AI-genererat innehåll. I dessa miljöer tenderar säkerheten att överträffa förståelsen.

Demokratiska samhällen behöver medborgare som har övat på det svåra arbetet att ompröva sina åsikter. Klassrummet erbjuder en trygg miljö med låga insatser där denna färdighet kan tränas innan den används i verkligheten.

Skolor och universitet har en skyldighet att lära elever och studenter att utöva gott omdöme inför osäkerhet, oenighet och komplexitet. Det arbetet börjar inte med att undervisa i kritiskt tänkande som en fristående färdighet, utan med att utforma lärandeerfarenheter som återkommande inbjuder studenter att ifrågasätta, ompröva, motivera och tänka om kring sitt eget tänkande inom varje ämnesområde.

På så sätt blir intellektuell ödmjukhet inte bara en akademisk övning, utan en djupt rotad medborgerlig vana.

Referenser

Skribent

Sara Kells, Director of Program Management at IE Digital Learning and Adjunct Professor of Humanities, IE University

The Conversation: 2026.07.17 Publicerades på BiBB: 2026.08.10



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 25 The Conversation 250 2 flags

QR-code

Kommentarer - info

  1. Kritiskt tänkande är i praktiken ofta kopplat med tankefiguren att "man ska bilda sig en egen uppfattning". Ambitionen är inte att den ska vara "kritisk" i artikelns mening men den ska upplevas som ens egen. Men (kritiskt) tänkande är en investering där man kan ha mycket olika ambitionsnivåer. Ju mer som händer och fortare och konsumeras i mobiler och korta klipp desto mindre utrymme för investeringar i mer vetande, kritiskt eller annat. Källkritik som investeringORD på BiBB
    // Johan Schlasberg, chefredaktör på BiBB (2026.08.10)
  2. Din kommentar // Namn, titel (Datum)


Vad skulle du vilja läsa om på BiBB?



You know a lot, we may add a little®