Artikel /The Conversation/

Håller vetenskapsjournalistiken på att dö ut?

(2026.09) Is science journalism dying? Comparing a ‘science crash’ 40 years ago to today

Referenser | Skribent | Kommentarer (0)

När två populärvetenskapliga tidskrifter – av omkring 17 som då gavs ut – lades ned under samma år, sade en kommentator: ”Vetenskapstidskrifterna sållades inte ut. De föll samman.” Chefen för en av de nedlagda tidskrifterna sade: ”Det fanns en föreställning om att de var irrelevanta.” En av förläggarna mindes att han befann sig i ett ”chocktillstånd” när nedläggningarna blev kända.

Året? 1986. Det som bara några år tidigare hade kallats en ”vetenskapsboom” i mediebranschen beskrevs nu som en ”vetenskapskrasch”. Förtvivlade reaktioner hördes från forskarvärlden och vetenskapsjournalistiken, där man oroade sig för att intresset för vetenskap ”bara var en fluga”.

Från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog ( 265 )
Media Samhälle Vetenskap och universitet

Samma oro har nu återkommit 40 år senare, efter att tidnings- och tidskriftsutgivare har minskat sina redaktioner för vetenskaps- och miljöjournalistik. Den kanske största chocken kom i slutet av juni 2026, när Scientific American såldes till nya ägare, som omedelbart sade upp 15 medarbetare och sänkte lönerna för många andra. Detta följde dock efter uppsägningar av vetenskaps- och miljöskribenter på The Washington Post, där en av oss, Chris Mooney, arbetade i närmare tio år, The Wall Street Journal, National Public Radio och CBS News.

En erfaren vetenskapsskribent oroade sig nyligen för att han höll på att skriva vetenskapsjournalistikens dödsruna. En annan sade: ”Vi har en kraftigt försvagad journalistisk verksamhet i det här landet.” På Bluesky skrev en kommentator: ”Mediernas massutdöende fortsätter obönhörligt.”

Som forskare inom vetenskapsjournalistik frågade vi oss därför: Är detta bara en cyklisk upprepning av den oro som uppstår varje gång området drabbas av ett bakslag? Eller är det något nytt och mer bekymmersamt som håller på att hända?

Svaret är: både och.

En stor avdelning med vetenskapstidskrifter bland utbudet i en flygplatskiosk hör numera till det förflutna. Alex Tai/SOPA Images/LightRocket via Getty Images

Moralpaniken

Forskare har i mer än ett århundrade klagat på mediernas bevakning av vetenskap och beskrivit den som både otillräcklig och ofta felaktig. Trots många år av ökad bevakning och bättre utbildade vetenskapsjournalister efterlyser vetenskapliga organisationer regelbundet mer och bättre vetenskapsjournalistik.

Mindre tydligt är om vuxna utan vetenskaplig bakgrund verkligen vill ha mer vetenskapsinnehåll och är beredda att betala för att ta del av det i större omfattning än de redan gör – åtminstone när innehållet inte presenteras av kända profiler som astronomen Carl Sagan på 1980-talet eller, i vår egen tid, den tidigare NASA-ingenjören och numera prisbelönte YouTube- och Netflix-profilen Mark Rober.

År 1987 analyserade en av oss, Bruce Lewenstein, kraschen efter vetenskapsboomen. Bruce drog då slutsatsen att det helt klart fanns en publik för vetenskapsjournalistik, även om den kanske inte var så stor som vissa kommentatorer – och förläggare – hade hoppats.

Påståendena om en krasch utgjorde enligt Bruces analys en moralpanik – en oro grundad i ett verkligt problem, men där berörda parter ofta överdriver hur allvarligt eller utbrett problemet är. I själva verket fortsatte vetenskapsjournalistiken att blomstra under årtiondena efter 1980-talets vetenskapsboom, samtidigt som nya utbildningar för vetenskapsjournalister startades, nya redaktioner tillkom och nya format växte fram i takt med internet.

Vad uppgifterna visar

Den nuvarande oron är kanske återigen en moralpanik: den är verklig, men stämmer inte helt överens med det som påstås. Den andra av oss, Chris Mooney, har samlat in uppgifter för att uppdatera den tidigare analysen.

Dagens domedagsprofeter tycks ha vissa fakta på sin sida: Av 29 framstående populärvetenskapliga tidskrifter som har grundats i USA sedan 1800-talet återstår endast elva. Åtta av nedläggningarna har dessutom skett sedan år 2000.

Antalet populärvetenskapliga tidskrifter i USA har minskat

Diagrammet följer utvecklingen för 29 USA-baserade publikationer. Arton av dessa har nu upphört med sin tryckta utgivning. Se originalet för en längre förklaring till diagrammet.

populärvetenskapliga tidskrifter i USA

Här krävs flera förbehåll: Denna preliminära kartläggning omfattar endast nedläggningar av tryckta tidskrifter. Den inkluderar dessutom bara tidskrifter som behandlar breda vetenskapliga ämnesområden – inte enbart ett enskilt område, som astronomi – och som riktar sig till en bred allmänhet. Exempelvis har utbildningspublikationer samt tidskrifter för alumner eller medlemmar till stor del uteslutits. Vi anser ändå att de viktigaste titlarna finns med.

Budskapet går inte att bortse från: Inom vetenskapsmedier misslyckas många satsningar. Så har det alltid varit. McGraw-Hill lanserade exempelvis den breda vetenskapstidskriften Science Illustrated redan 1946 – och såg den läggas ned 1949. Det finns många andra liknande berättelser från årtiondenas lopp.

Den klart mest påtagliga förlusten inom tryckta medier på senare tid är Popular Science, en titel vars ursprung kan spåras tillbaka till Popular Science Monthly från 1872. Så sent som 2011 hade Popular Science en sammanlagd upplaga på långt över en miljon exemplar per månad. Men tidskriften minskade först utgivningen till ett nummer varannan månad, därefter till ett nummer per kvartal och hade sedan ingen tryckt utgåva alls från och med 2021. I slutet av 2023 fanns inte heller någon digital tidskrift kvar. Popular Science fortsätter dock att publicera vetenskapsinnehåll på nätet och producerar två poddar.

National Geographic, en annan av tidskriftsvärldens giganter, har också haft det svårt. År 2023 sade tidskriften upp flera fast anställda skribenter, enligt uppgifter i The Washington Post, och upphörde med den månatliga lösnummerförsäljningen. Tidskriften fortsätter att ges ut i tryckt form.

Att tre av de äldsta och mest välkända publikationerna – Scientific American, Popular Science och National Geographic – samtliga har drabbats av nedskärningar under de senaste åren tyder utan tvekan på att något mer djupgående pågår.

Inte bara vetenskapsjournalistiken

När man granskar den populärvetenskapliga publiceringen framstår två omständigheter som särskilt relevanta.

För det första är det inte bara vetenskapsjournalistiken som befinner sig i svårigheter. Journalistiken som helhet genomgår en strukturomvandling. De tryckta publikationernas problem sträcker sig långt utanför vetenskapsområdet och beror i grunden på internets framväxt.

Förändringarna har sannolikt drabbat tryckta dagstidningar ännu hårdare än tryckta tidskrifter. Mellan 2000 och 2025 försvann exempelvis omkring 80 procent av jobben på amerikanska dagstidningar, jämfört med omkring 65 procent av jobben inom tidskriftsutgivning, enligt uppgifter från USA:s arbetsmarknadsmyndighet Bureau of Labor Statistics. Precis när vi färdigställde den här artikeln meddelade den hedgefondägda tidningskedjan McClatchy att den skulle genomföra omfattande nedskärningar på sina redaktioner – uppenbarligen motsvarande mellan 30 och 50 procent av den redaktionella personalen på vissa publikationer, och ännu mer på några andra. Både dagstidningar och tidskrifter har drabbats av dramatiska förändringar på annonsmarknaden, som har flyttat till nätet, och av förändringar i hur yngre generationer tar del av information.

Vissa av journalistikens utmaningar i dag är ekonomiska, andra är politiska. De hänger dessutom samman: Dagens starka vinstjakt uppmuntrar företagskoncentration och missgynnar mindre redaktioner som är beredda att avstå från intäkter för att i stället uppnå andra mål. Dessa mål kan vara att locka unga människor till vetenskapen, lyfta fram värdet av expertkunskap eller förmedla vördnad inför naturen.

För det andra är information och kommentarer om vetenskap i vissa avseenden mer lättillgängliga än någonsin. Renodlade nätpublikationer, flöden i sociala medier och YouTube erbjuder vetenskapsintresserade ett betydligt bredare utbud av information än vad som tidigare fanns att tillgå. Det är nu mer än ett årtionde sedan internet gick om televisionen som allmänhetens främsta källa till vetenskaplig information, enligt enkätdata som sammanställts av National Science Foundation. Den mest lovande nya nätplattformen för vetenskapsjournalistik och vetenskapskommunikation i dag kan vara Substack, där enskilda journalister och profiler kan bygga upp en egen trogen och betalande publik.

Mark Rober är en vetenskapskommunikatör med miljontals prenumeranter på YouTube.

Vetenskapskommunikationen blomstrar alltså, men den är inte samma sak som vetenskapsjournalistik. Den tillväxt som finns tenderar att gynna snabba kommentarer och tydliga attityder snarare än institutionaliserad journalistik med dess åtagande att kontrollera uppgifter och dess kostsamma organisation – däribland reportrar som kan ägna månader åt ett enda projekt, en hel skara redaktörer och, ja, jurister.

Mycket av den vetenskapliga informationen på nätet är fortfarande ofiltrerad och sprids av företag, institutioner och vissa influerare i marknadsföringssyfte. Sådana kommunikatörer gräver sällan på djupet efter fel, större och långsiktiga berättelser eller intressekonflikter – sådant som utgör journalistikens livsnerv.

Oron över vetenskapsjournalistikens misslyckanden handlar egentligen om den institutionella journalistikens bredare sammanbrott. Journalistiken har fortfarande en avgörande samhällsuppgift – för att använda en klassisk formulering: att trösta de utsatta och utmana de privilegierade. Men som journalisten och mediekritikern Tom Rosenstiel skriver i sin nya bok ”The Next Journalism” behöver nya tankemodeller växa fram.

För att besvara vår egen fråga: Ja, en del av dagens oro kan vara en överdriven moralpanik. Men en del av den är helt berättigad. Vi hyser ändå hopp om att vetenskapsjournalistiken ska överleva denna ekonomiska, politiska och tekniska omvälvning. För att lyckas med det måste den vara lika innovativ som de forskare den bevakar.

Referenser

Skribenter

Bruce Lewenstein, Professor of Science Communication, Cornell University

Chris Mooney, Professor of Practice and Julia G. and Alfred G. Hill Chair of Excellence in Science, Technology, and Medical Writing, University of Tennessee

The Conversation: 2026.09.15 Publicerades på BiBB: 2026.09.16



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 25 The Conversation 265 2 flags

QR-code

Kommentarer - info

  1. Din kommentar // Namn, titel (Datum)


Läs och se 50+ Nya:  Artiklar  och  ORD



You know a lot, we may add a little®

infografik