Celluloid är plasten som skapade Hollywoods filmrutor
(2026.03) Celluloid: the story of the plastic that made Hollywood
Referenser | Skribent | Kommentarer (1)
Historien kan ibland ta en oväntad vändning. En sådan märklig och omvälvande vändning kom i mitten av 1800-talet, när historien om ett anspråkslöst vardagsföremål – biljardbollen – fick följder ända in i filmvärlden.
Biljardbollar tillverkades ursprungligen av elfenben. Behovet av att ersätta detta knappa material ledde till uppfinningen av ett nytt och märkvärdigt material: celluloid. Ämnet räknas som den första halvsyntetiska plasten och banade inte bara väg för senare plastmaterial. Det var också avgörande för de första systemen som kunde fånga och visa rörliga bilder.
Utan celluloid skulle filmen inte finnas så som vi känner den i dag.
Från media- och forskarsajten The Conversation
Lista och Ämneskatalog ( 265
)
Historia Kultur
Från biljardhallar till Hollywood
I mitten av 1800-talet var biljard oerhört populärt, och branschen kring spelet omsatte stora summor. Michael Phelan var kanske tidens mest kända företagare inom biljarden – och dessutom en framstående spelare.
Spelets framgång innebar att stora mängder elfenben behövdes för att tillverka bollarna. År 1867 varnade The New York Times för att efterfrågan på elefantbetar kunde hota djurens överlevnad. I sitt sökande efter ett annat material utlovade Phelan ett anmärkningsvärt pris: guld värt 10 000 dollar till den som kunde hitta en lämplig ersättning för elfenben. Belöningen kom för alltid att förknippas med både plastens och filmens födelse.
Lösningen kom från uppfinnaren John Wesley Hyatt och hans bror. Den bestod av celluloid, ett material som framställdes av cellulosa från bomull och stabiliserades med kamfer. Det kunde värmas upp och formas om upprepade gånger, vilket gjorde det till en av de tidigaste termoplasterna.
Hyatts marknadsföring av materialet fångade tidsandan. I en broschyr hette det: ”Liksom petroleum kom valen till undsättning har celluloiden gett elefanten, sköldpaddan och koralldjuret en fristad i deras naturliga miljöer. Det kommer inte längre att vara nödvändigt att genomsöka jorden efter ämnen som blir alltmer sällsynta.”
Som historikern Jeffrey Meikle framhöll i sin bok American Plastic från 1996 bidrog celluloiden, genom att ersätta sällsynta eller dyra material, också till att göra en mängd produkter tillgängliga för den snabbt växande medelklassen.
Läs mer: Hur världen förälskade sig i plast utan att tänka igenom konsekvenserna – podd.
Celluloiden och filmen
I slutändan användes celluloid bara under en kort tid till biljardbollar. Däremot blev materialet närmast synonymt med en helt annan värld: filmens.
År 1880 besökte kameratillverkaren George Eastman Hyatt med ett tydligt förslag. Han ville ersätta otympliga fotografiska glasplåtar med ett lättare material. Celluloid verkade vara som gjort för ändamålet.
Det nya materialet gjorde det möjligt för Eastman att lägga fotografisk emulsion på långa, böjliga rullar. Därmed kunde man ta flera bilder med samma kompakta kamera. Den första Kodak-kameran lanserades 1888. Den gjorde fotografering tillgänglig för fler och förändrade hur människor dokumenterade sin vardag.
Bara några år senare öppnade celluloidfilmen dörren för filmkonstens utveckling, till stor del tack vare Hannibal Williston Goodwins arbete.
Läs mer: Tio klassiska filmer där regn förändrade en scen.
I Frankrike arbetade bröderna Lumière med det böjliga materialet. De var söner till en välkänd fotograf i Lyon, och i slutet av 1800-talet ägde familjen en av Europas viktigaste fabriker för fotografiska produkter.
Bild av en gammal filmkamera. Prawny/Pixabay.
Bröderna Lumière och filmens födelse
Louis och Auguste Lumière gick längre än stillbildsfotografin. Med hjälp av tidens optiska och mekaniska framsteg utvecklade de kinematografen, en apparat som på ett sinnrikt sätt använde perforerad 35-millimetersfilm. Genom att veva på en vev kunde man fånga en snabb följd av bilder som sedan kunde visas på en duk.
Varje scen varade bara några sekunder, men det räckte för att skapa en helt ny upplevelse: att se verkligheten i rörelse. Filmen var född.
Bröderna Lumières fabrik blev världens första filmstudio. Där spelade de in La sortie de l’usine Lumière, som hade premiär den 28 december 1895 på Salon Indien du Grand Café i Paris. Filmen visade bara arbetare som lämnade Lumières fabrik, men för dåtidens publik var det en uppenbarelse att över huvud taget se rörliga bilder projiceras på en duk.
Bröderna Lumières kinematograf, 1895. NDLA.
Det var celluloiden som gjorde detta tekniska underverk möjligt, och materialets namn blev synonymt med filmbranschen.
På bara några år fick filmen stor spridning och gjorde föreställningar och underhållning tillgängliga för fler. Nu kunde publiken skratta åt Buster Keaton på bioduken och, när ljudfilmen slog igenom på 1920-talet, för första gången höra röster som Al Jolsons.
Läs mer: Spektakel, märkligheter och nyhetens behag: vad den tidiga filmen säger om lockelsen hos AI-skräp.
Den tidiga filmens faror
Trots sin avgörande roll i filmens barndom medförde celluloiden också stora risker. Film av nitrocellulosa var ytterst brandfarlig och kunde brytas ned eller fatta eld redan vid förhållandevis låga temperaturer. Med tiden avgav den dessutom giftiga gaser.
Materialets instabilitet orsakade många bränder i projektionsrum och filmlager. Därför har stora delar av den tidiga filmhistorien gått förlorade för alltid. Filmhistoriker uppskattar att mindre än hälften av alla filmer som spelades in före 1950 finns bevarade i dag – och att andelen är betydligt lägre för de tidigaste stumfilmerna.
Vissa händelser var särskilt dramatiska. Vid välgörenhetsbasaren Bazar de la Charité i Paris 1897 slutade en filmvisning i tragedi när nitrocellulosafilmen fattade eld. Mer än 100 människor omkom, och olyckan visade med all tydlighet farorna med den nya tekniken.
Filmbranschen fann så småningom en lösning. I början av 1900-talet utvecklade Kodak ett alternativt material baserat på cellulosaacetat, som var betydligt säkrare än den nitrocellulosa som dittills hade använts. Förändringen blev början till slutet för celluloiden inom filmen.
Trots farorna lämnade celluloiden ett enormt arv efter sig. Den gjorde filmen möjlig och öppnade samtidigt dörren för en helt ny familj av material – plaster – som skulle förändra det moderna samhället i grunden.
Om ett material kunde få en heders-Oscar skulle den utan tvekan gå till celluloiden. Utan den hade filmen kanske aldrig blivit den stora värld av idéer, drömmar och berättelser som vi känner i dag.
Referenser
- Original: Celluloid: the story of the plastic that made Hollywood, Jordi Díaz Marcos (2026.03.25) | The Conversation
- Bilder enligt rättighet. Se original. Länkfel kan uppkomma.
- Artikeln är publicerad med tillstånd
- Om den mycket stora forskar-och mediaplattformen The ConversationORD på BiBB
About BiBB, a media company and an encyclopedia 4.0
Skribent
Jordi Díaz Marcos, Profesor departamento materiales y microscopista , Universitat de Barcelona
The Conversation: 2026.03.25 Publicerades på BiBB: 2026.09.30
SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ]
SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.
Kategorier 25
The Conversation 265

Kommentarer - info
- Engelsmannen Alexander Parkes (en Wikipedia) räknas som den förste som uppfann plast - 1840-talet - men företaget gick i konkurs på grund av bland annat uppskalningsproblem och tekniska brister. // BiBBs redaktion (2026.09.30)
- Din kommentar // Namn, titel (Datum)
Läs och se 50+ Nya: Artiklar och ORD
You know a lot, we may add a little®