Artikel /Näringsliv/

AI-jättarnas illröda förluster idag eller än värre om några år?

(2026.08) Big AI’s dilemma: the cost of going into the red today vs the cost of waiting until tomorrow

Referenser | Skribent | Kommentarer (1)

AI-jättarnas investeringsrace
AI-jättarnas investeringsrace AI-genererad

Världsekonomin, och i synnerhet USA:s ekonomi, upplever en av historiens största paradoxer: företag som Amazon, Alphabet, Meta, Microsoft och Oracle, vilka under 2026 väntas investera motsvarande omkring 2,1 procent av landets BNP, varnar för negativa kapitalflöden. För att vara tydlig handlar det om större investeringar än de som användes för att bygga järnvägsnätet på 1850-talet, eller tio gånger Apollo-programmets årliga utgifter.

En av 73 artiklar på BiBB i kategorin Näringsliv
AI och samhallsförändring (T) Ekonomi (T) Management (T)

Historiens mest framgångsrika vinstmaskiner har beslutat att nu räcker det och övergår snabbt från att vara kapitallätta till kapitalintensiva företag. Dessutom sker detta inte på grund av någon kris i verksamheten: de gör det medvetet.

Vad får dessa företag att gemensamt ändra kurs mot röda siffror? Helt enkelt AI. Frågorna är tydliga: Hur mycket pengar måste man förlora för att stanna kvar i spelet? Är det farligare att inte investera i AI än att förlora pengar? Kommer AI att infria våra förhoppningar? Och vem kommer att tillgodogöra sig det ekonomiska värde den skapar?

Vi är väl medvetna om teknikens enastående förmåga att höja produktiviteten samtidigt som den kan ge en besvikelse när det gäller avkastningen för de företag som bygger den infrastruktur som får den att fungera. Järnvägar, fiberoptik och telekommunikation är viktiga historiska föregångare, men utifrån nuvarande vinst- och investeringsprognoser är den sannolika avkastningen svår att motivera.

Här kan spelteorin vara till hjälp: något kan vara rationellt på individuell nivå men kollektivt sett rena vansinnet. Om AI utvecklas till en marknad där vinnaren tar allt, kan otillräcklig kapacitet i dag innebära att man stängs ute i morgon. Detta är en kapplöpning där konkurrenterna har starka incitament att binda kapital före sina rivaler, med det överraskande resultatet att konkurrensen kan driva fram investeringar som är upp till 50 procent större än vad som skulle kunna anses rimligt eller samhällsekonomiskt effektivt.

Resultatet är den perfekta paradoxen: ingen kan ensidigt dra i bromsen, trots att det vore bättre för alla om kapplöpningen var mindre aggressiv. Allt detta sker medan Kina ser på och regelbundet kan kasta in oväntade hinder, tack vare sin till synes outtömliga tillgång på briljanta ingenjörer.

Som läget är nu har dessa företag ingen klar uppfattning om var värdet finns: i deras modeller, inferens, agenter, molntjänster, chip, appar eller i en kombination av dessa som ännu inte har förståtts. Med sina enorma datacenter, sin elektricitet och sina avancerade chip köper de egentligen bara ett antal strategiska optioner – det vill säga beredskap att kunna utnyttja någon av dessa marknader när, och om, de uppstår.

Företag som väljer en försiktigare väg kan minska sin finansiella risk, men de riskerar också att se sina handlingsalternativ försvinna. Den enkla sanningen är att de vanliga kriterierna för återbetalningstid eller avkastning på investerat kapital inte räcker inför en generell teknik som ger extremt asymmetriska avkastningar. I praktiken är omfattningen av dagens investeringar bara rimlig om de bygger på antagandet om exceptionella framtida vinster.

SpaceX är det bästa exemplet på detta, fast beslutat att behandla datorkapacitet som en handelsvara som kan säljas. Företaget avser att undanröja en del av osäkerheten genom att bygga kapacitet och omedelbart hyra ut den, och uppger att återbetalningstiden för vissa kontrakt är mindre än ett år. Samtidigt förlorar dess AI-division pengar i rasande takt, efter att ha byggt mer kapacitet än den någonsin skulle kunna använda internt. Handlar det om knapp infrastruktur med ett enormt framtida värde, eller om kapacitet som inte längre är värdefull när den slutar vara knapp?

Samtidigt bör vi inte glömma att de tillgångar som köps, till skillnad från järnvägar eller fabriker, kan åldras betydligt snabbare. Byggnader, mark, elsystem och kylsystem håller i årtionden, men grafikprocessorer och acceleratorer kan snabbt förlora i värde när en ny generation introduceras. Och dagens investeringar försvinner inte: de återkommer längre fram som avskrivningar och hotar då framtida vinster.

Kan vi stå inför en bubbla som samtidigt är en revolution? Kanalerna, järnvägarna, elektrifieringen och till och med dotcom-bubblan förenade verkligt omvälvande innovationer med överdrivna investeringar. Den infrastruktur som följde kunde förändra världen, även om många av de aktörer som finansierade den kan få svårt att uppnå en rimlig avkastning.

Om AI, som många av oss tror, är en generell teknik jämförbar med elektriciteten eller internet, vad är då mest oansvarigt: att riskera hundratals miljarder dollar i ett försök att dominera den, eller att försöka skydda vinsterna för att först om fem år upptäcka att det beslutet var ett misstag?

Referenser

Skribent

Enrique Dans, Professor of Innovation, IE Business School in Spain

IE Business School  engelsk flagga Wikipedia, 41 referenser

Enrique Dans: 2026.08.12 Publicerades på BiBB: 2026.08.12



SMS:a en kommentar
genom att klicka här [ öppnar din app ] SMS:a en kommentar till 076 034 32 20 eller mejla.

Kategorier 25 Näringsliv 73 Enrique Dans 58

QR-code

Kommentarer

  1. I sista stycket talar skribenten om vad som är mest "oansvarigt" att eventuellt satsa för mycket nu eller förlora än mer senare. Man bör fråga: oansvarigt av vem och vilka konsekvenserna kan vara för dessa personer? En annan fråga är vem och vilka som förlorar i denna kapplöpning med extremt höga insatser?
  2. Din kommentar // Namn, titel (Datum)


Vad skulle du vilja läsa om på BiBB?



You know a lot, we may add a little®